Love Happens
[Foto: IMDb.com]
”Ibland kan livet, trots att man anstränger sig, bjuda på citroner. När detta händer har du två alternativ min vän. Du kan göra en sur min eller göra lemonad.”
Så inleds filmen Love Happens och citatet kommer från den framgångsrika föreläsaren Burke Ryans självhjälpsbok. Den handlar om att bearbeta sorg och har gjort stor succé. Burke är numera en framgångsrik föreläsare och ordnar workshops för att hjälpa människor vidare efter en tung förlust. Burke Ryan, som spelas av den sympatiska Aaron Eckhart, är fenomenal på att hjälpa andra människor men problemet är bara att han själv har fastnat i sorgen efter sin fru som gick bort i en bilolycka för tre år sedan. På ytan verkar allt bra, han är charmig och välartikulerad, men djupt inom honom svider sorgen som ett oläkt sår. Saknaden är fortfarande stor och livet haltar. Mitt i allt detta möter Burke den spontana och kreativa floristen Eloise [Jennifer Aniston]. En jordnära, livsbejakande person som lever sitt liv inte helt fritt från dåliga beslut och misstag men hon försöker i alla fall göra det bästa av tillvaron. Hon ger Burke en välbehövlig knuff i rätt riktning och nytt perspektiv på livet. Kanske tillräckligt mycket för att han ska våga börja leva igen, och ta sig ur den bubbla som sorgeprocessen har kapslat in honom i. Och trots sin ringrostighet på kärlekens område verkar chansen stor att den och livsglädjen ska börja spira igen.
[Foto: IMDb.com]
Befriande nog är den begynnande kärleksrelationen ganska perifer i filmen och Burkes resa mot försoning i sorgen det centrala. De bästa scenerna utspelas mellan Burke och en av deltagarna i workshopen. Den motsträviga Walter [John Carroll Lynch] som har förlorat sin älskade son och där förlusten har raserat hela hans tillvaro; karriär, äktenskap och sammanhang. Walter har tappat fotfästet i livet och har svårt att komma på rätt köl igen. Burke hjälper honom vidare och jag blir faktiskt riktigt berörd av detta samspel. Det finns ett djup på sina ställen i filmen som tilltalar mig. Det är inte bara en romantisk film, utan den bjuder på tänkvärda situationer från livet som känns äkta och viktiga. Dessutom görs ett glimrande inhopp av Martin Sheen som Burkes svärfar. Kärnfullt och humoristiskt.
Love Happens är en film att bli glad av. Tänkvärd på sina håll, upplyftande och inspirerande. Kärleken kan slå ner när du minst anar det. Och då gäller det att ta vara på ögonblicket! Love Happens bjuder på en mysig filmstund helt klart.
[Foto: IMDb.com]
© COPYRIGHT 2011 Hemmakatten
The Mentalist tillbaka
[Foto: IMDb.com]
Ni missar väl inte att Simon Baker är tillbaka i sin paradroll Patrick Jane i The Mentalist ikväll. Kl 22.00 fortsätter TV3 att sända de sista avsnitten på säsong 3. Denna guldlockiga man vars charm och intuition hjälper den federala enheten CBI (Criminal Bureau of Investigation) att lösa brott i Kalifornien, har väl inte gått någon förbi. Vi är många som gillar The Mentalist. Jag tycker serien är underhållande just för att den har en lite annorlunda vinkling på brottsutredningar, framför allt när det gäller metoderna som används för att lösa brotten. Och det är där Patrick Jane kommer in. Expert på att avläsa kroppsspråk, ansiktsmimik, tonfall och mänskligt beteende. Han ser de mikrouttryck som de flesta andra missar. Och kan dra smarta slutsatser av detta som leder till genombrott i CBI-enhetens kniviga fall.
[Foto: IMDb.com]
Australiensaren Simon Baker är perfekt i rollen som den inhyrda konsulten Patrick Jane. Bakers naturliga utstrålning och smittande leende gör sig bra i tv-rutan. Välklädd är han också. Och så dricker han mängder av te, det gillar jag! ;) Simon Baker kompletteras väl av den övriga rollbesättningen där bl.a. skådespelerskan Robin Tunney sparrar honom på bästa sätt som hans närmaste chef Teresa Lisbon. Lisbon får stå ut med både ett och annat när hon ska hantera Jane. Det är en balansgång att ge Jane det utrymme han behöver för att använda sin begåvning, utan att trampa allt för många på tårna under tiden han gör det. Ett stort plus i serien är den humor som är inbakad i manus. Det brukar alltid bjudas på några goda skratt i varje avsnitt. The Mentalist är en "snäll" deckarserie. Miljöerna är ofta vackra från det kaliforniska landskapet, och skurkarna känns inte speciellt elaka. Men det är ändå spännande på sina håll. Och definitivt underhållande!
The Mentalist, kl 22.00 onsdagar i TV3.
[Foto: IMDb.com]
© COPYRIGHT 2011 Hemmakatten
Kommissarie Montalbano
[Foto: Fabrizio Di Giulio, SVT.se]
Tisdagkvällar fortsätter att vara deckardagar på SVT. Efter Morden i Midsomer från ett pittoreskt England, är turen sedan några tisdagar tillbaka kommen till Italien och Sicilien. Två väsenskilda deckarserier både vad det gäller miljö, personporträtt och intriger. Men det är lika kul att följa Kommissarie Montalbano på den italienska ön, just för att det är så olikt allt annat som visas på tv i deckarväg. Här är det inte bara deckargåtan som står i fokus, nej miljöerna, det italienska temperamentsfulla kynnet och framförallt maten spelar också stora roller. Och som av en händelse dyker det alltid upp en vacker kvinna i Montalbanos väg...Det finns det av någon anledning alltid utrymme för. Italienarna kan det här med livets goda. ;)
[Foto: SVT från Resumé.se]
Rollkaraktärerna känns stereotypa, nästan farsartade ibland. Då tänker jag framför allt på inspektören Catarella som alltid går in i dörrar, bryter ut i tårar eller ojar sig över än det ena, än det andra. Inte speciellt realistiskt. Men om jag bortser från dessa tendenser är det ändå intressant att följa en annan kulturs deckarstil. Jag gillar mer kollegorna Fazio och Mimi. Huvudpersonen Montalbano spelas av Luca Zingaretti som gör det med den äran. Med små medel, genomträngande blick och rynkade ögonbryn. Som använder språket som ett välspelande musikintrument. Det blir oerhört vackra toner. Till och med ett enkelt Avanti! (=kom in) blir poesi i mina öron. Det trevliga med Montalbano är också att kommissarien lägger stor vikt vid detaljer. Han kan inte ta tag i några allvarligare fall innan han har fått i sig dagens första starka kopp espresso. Eller bara det faktum att han måste börja morgonen med en simtur i havet som han har precis utanför sitt pampiga hus, innan det är dags för arbete på stationen. Och som lägger ner tid och omsorg på, och låter sig väl smakas (som alla italienare?) av den goda maten. Flera rätter varje måltid oavsett om det är lunch eller middag. Med ett obligatoriskt glas vin till. Även om han ska till jobbet efteråt.
Väsenskilt är ordet. Från de engelska deckarna, från min egen vardag. Men det är perfekt njutning så här på sommaren. Att se någon annan njuta av livets goda trots en karg och hård miljö med brott och mord, ja, det blir faktiskt en välbehövlig kontrast, och faktiskt en av de största behållningarna med Kommissarie Montalbano.
Missa inte de två sista avsnitten på SVT 1, tisdagar kl 21.00!
[Foto: Fotograf okänd men från följande bildkälla]
© COPYRIGHT 2011 Hemmakatten
Cool hand Luke
[Foto: IMDb.com]
Det finns vissa män som bara blir bättre med åren. Som växer in i sitt utseende, och där skrattrynkor runt ögon och mun adderar en välgörande charm. De står trygga i sin manlighet och har en mogen självsäkerhet som spirar. Som väcker nyfiket intresse hos omgivningen. Dessa män har en utstrålning som slår knock-out på de flesta. En man som andra män vill efterlikna, en man som kvinnor vill ha. Paul Newman har förlänats ett sådant utseende. Han har den där självklara utstrålningen som bara män som vet vad de kan och har för kvaliteter besitter. Paul Newmans signum, de stålblå ögonen som går rakt igenom en och filmduken, går inte heller av för hackor. En blick som är berömd. Med en humoristisk glimt i, när stunden skapar den.
[Foto: IMDb.com]
I klassikern Cool Hand Luke [Rebell i bojor] från 1967 får den då 42-åriga Paul Newman visa hela sitt register som skådespelare. Han spelar Lucas som efter några dumheter på fyllan hamnar på en öppen fångvårdsanstalt. Männen har väl ett hyfsat skapligt liv och stämning i baracken trots allt, men grymheterna visar sig på andra sätt. Med sin lugna inställning och sitt avväpnande leende klarar sig Lucas ändå bra på anstalten. Han får smeknamnet Cool hand Luke för sitt pokerface och sin coola attityd. Han kommer ständigt upp med nya påhitt för att få tiden att gå och göra livet roligare. Och det är roande att följa. Väldigt roande i vissa scener. Men så en dag går hans älskade mor bort och sorgen gör att Lucas förändras. En rastlöshet slår rot i honom, och man kan väl tyvärr konstatera att detta blir början till slutet.
Paul Newman är briljant som den charmiga "Luke" och det finns gott om karaktärer att gilla. Men även motsatsen. Jag avskyr verkligen översittare av alla de slag och i denna film finns det praktexempel på dessa. Som skapar obehag och gör tillvaron grym för de fångar som försöker bända på de oskrivna regler som finns och skapa en smula värdighet inom ramarna för anstaltslivet. Cool hand Luke är en film som berör. Som har humor, svärta och en karismatisk huvudrollsinnehavare som gör att filmens två timmar flyger iväg. Detta är en klassiker som jag gärna rekommenderar!
Den legendariska Paul Newman har tyvärr lämnat denna värld men hans filmer lever kvar. Han spelade ofta anti-hjälten med hjärtat på rätta stället. Många av hans filmer speglade även hans privata politiska uppfattning. Inte bara filmerna utan även minnet av honom lever vidare. Men det går faktiskt att uppleva honom i verkliga livet. För det finns en del män som påminner om honom. Så möter du en Paul Newman i vardagen, passa på att njuta. Njut av anblicken och karisman. Njut av de isande blå ögonen som ser igen det mesta. Sveps med av det vinnande leendet och den spjuveraktiga blicken. Och dröm dig bort. Eller säg ett inbjudande "Hej!". :)
[Foto: IMDb.com]
© COPYRIGHT 2011 Hemmakatten
Stolthet & Fördom
[Foto: IMDb.com]
Ikväll tycker jag att du ska slå på TV3 kl 21.00. Då visas filmen Stolthet & Fördom som är det bästa romantiska dramat som har gjorts på 2000-talet. En av mina absoluta favoriter som har allt det där som en riktigt bra kärleksfilm ska ha; två personer som på avstånd betraktar varandra, först med en viss skepsis, och i detta fall med en hel del fördomar, för att efter ett antal underhållande turer senare, sakta närmas sig varandra och de starka känslor som bubblar under ytan. Vi får följa ett av litteraturens mest berömda kärlekspar; den intelligenta Elisabeth Bennet och den stolta Fitzwilliam Darcy. Hon från en stor medelklassfamilj som kämpar för att få gården och vardagen att gå runt, han från den välbärgade övre medelklassen. Hon med en mamma vars enda uppgift i livet är att gifta bort sina fem döttrar med rika män för att trygga deras försörjning och framtid. Han med en rigid uppfattning om hur människor bör bete sig för att ”vara på hans nivå”, men också med ett stort patos och engagemang i de människor han står nära. Elisabeths och Mr Darcys möte blir en stjärnsmäll. Det slår gnistor när dessa två starka egon möts. Båda med sina förutfattade meningar och bestämda åsikter om hur en man/kvinna bör vara. Kan de övervinna sina fördomar och mötas som två älskande?
[Foto: IMDb.com]
Det här är en film som fungerar allra bäst om du bortser från din feministiska ådra. Annars är det lätt att gå igång på de orättvisor som finns. Villkoren för kvinnor i slutet av 1700-talet var minst sagt skrämmande. Ingen arvsrätt, mycket lite inflytande över sitt eget liv, utbildning och resor var endast de rika förunnade, och mycket av livets goda hängde på att hitta rätt make, gärna en med välstånd. Just det faktum att flickorna Bennet inte får ärva gården eller sin fars tillgångar gör dem än mer utsatta eftersom när fadern dör går hela deras hem och bohag till en avlägsen släkting, den lismande prästen Mr Collins. Mor Bennet är fast besluten att gifta bort en av döttrarna med honom. Man kan väl säga att Elisabeth, den vackra och äldst i syskonskaran Jane, den alldagliga Mary, och minstingarna Lydia och Kitty är minst sagt motsträviga. Tillvaron blir dock genast mer intressant när en ny granne flyttar till trakten, den förmögna Mr Bingley, som har sin vän Mr Darcy med sig. Jane blir genast förtjust i Mr Bingley, men Darcy är inte imponerad av familjen Bennet. Även om han inte är oberörd inför Elisabeth. Långt ifrån. Nu kan spelet börja.
Jane Austen-klassikern Stolthet & Fördom har blivit en mustig finstämd film, där de duktiga skådespelarna lyfter historien ytterligare ett snäpp. Kemin mellan Elisabeth och Darcy är högst påtaglig. Keira Knigthley gör Elisabeth till sin och Matthew Macfadyen är en lysande Mr Darcy. Värdig och stolt men ändå känslosam när det gäller. Jag ryser av välbehag av det vackra språket, den lantliga miljön, de ljuvliga klänningarna och inte minst de starka känslorna. Som verkligen kommer fram i scenen när Darcys bekänner sina känslor till Elisabeth, i hällregn, vid en naturskön plats med vidunderlig utsikt över landskapet. Men det är också de små gesternas film. När Darcy tar Elisabeths hand för att hjälpa henne upp i vagnen. På den tiden kunde en beröring av en hand vända upp och ner på livet. Några väl valda ord skrivna med gåspenna på ett handgjort papper. Det är nästan så jag önskar att det fanns mer av detta romantiska, artiga och välartikulerade flörtande i vår tid. Jag skulle gärna möta en Mr Darcy för en tur i känslornas land. Eller en träff med Matthew Macfadyen skulle också fungera… Se filmen Stolthet & Fördom och förlora dig i romantikens värld.
[Foto: IMDb.com]
© COPYRIGHT 2011 Hemmakatten
Match Point
[Foto: IMDb.com]
Om du är en nattramlare som jag och gillar film är kvällens sena visning något för dig. SVT1 visar Woody Allens thriller Match Point som är en, om jag får försöka vara lite vitsig, smash hit. Smart intrig, kusligt spännande och fina skådespelarprestationer från bla Jonathan Rhys Meyers, Scarlett Johansson, Emily Mortimer och Matthew Goode. Ovanligt allvarlig film för att vara Allen, och det är bara till filmens fördel.
Den fattiga strebern Chris Wilton [Rhys Meyers] har precis fått jobb som tennistränare på en fashionabel klubb i London. Där ser han hur det rika och etablerade folket framlever sina dagar. Jämfört med Chris egen påvra tillvaro ter sig många av tennisklubbens medlemmars liv som en utopi. Men så börjar han umgås med Tom Hewett [Goode] och hans amerikanska fästmö Nola [Johansson]. Plötsligt får Chris smaka på det ljuva livet. Han börjar uppvakta Toms syster Chloe [Mortimer] för att komma närmare sitt mål att leva ett liv i lyx. Men en sak har han inte räknat med. Den sensuellt charmerande och från enkla förhållanden Nola. Som fästmö till Tom är hon förbjuden frukt. Men det är väl trots allt den som smakar bäst? Finns det de som säger i alla fall. Och Chris kan inte låta bli. Fastän att han vet att han inte borde. Fastän han riskerar sin nya ställning som familjen Hewetts gunstling.
Utvecklingen blir både komplicerad och obehaglig. Bedrägeriet går under huden i vissa scener. Rhys Meyers spelar fenomenalt, och porträtterar en mångfacetterad personligthet som är ambitiös men samtidigt osäker och frustrerad. Kluven mellan olika behov. Och kanske har han också ett drag av psykopati? Välgjort är det i alla fall och jag garanterar dig en god filmstund. Game, set and match till Woody Allen!
Match Point, kl 23.30 i SVT1. 
[Foto: IMDb.com]
© COPYRIGHT 2011 Hemmakatten
The Killing
[Foto: IMDb.com]
Nu är det dags att bänka sig 13 torsdagar för ikväll börjar nämligen TV4 sända The Killing. Det är den stora debuten i det förlovade landet för Joel Kinnaman. Han spelar polis i den amerikanska versionen av danska kriminalserien Brottet. Danska Brottet var mycket välgjord och spännande så jag hoppas att amerikanarna har förvaltat denna mordhistoria väl och inte ändrat för mycket på huvudintrigen. En ung kvinna hittas brutalt mördad och utredningen som följer drar in både höga politiker, familjen och skolan. Vem är den skyldiga? I serien får man följa utredningen från olika perspektiv och också se hur den böljar fram och tillbaka mellan olika misstänkta.
I Brottet (I och II) som visades i SVT bars stora delar av serien upp av den mycket skickliga skådespelerskan Sofie Gråbol. I The Killing är det Mireille Enos som spelar huvudrollen som den envisa och egensinniga polisen Sarah Linden. Och hennes poliskollega Stephen Holder av då ingen mindre än Joel Kinnaman. Jag hoppas att Enos och Kinnamans insatser är engagerande och att kemin dem emellan är lika intressant som i originalversionen. Och att rollkaraktärerna är lika väl utmejsalde så att spänningen hålls vid liv genom alla avsnitten. Jag tycker att det ska bli väldigt kul att se hur den här serien artar sig. Bänka dig du också!
The Killing, kl 22.30 på torsdagar i TV4. Repris onsdagar kl 22.40.
[Foto: IMDb.com]
© COPYRIGHT 2011 Hemmakatten
Ny Barnaby i Midsomer
[Foto: ITV, från Guardian.co.uk]
Jag vet inte hur det är för dig men jag förknippar sommar och semester med den engelska kriminalserien Morden i Midsomer. Det är bland det bästa som finns: Spänning en sommarkväll i sällskap med en kopp te och kommissarie Barnaby som utreder mord i det idylliska landskapet Midsomer. Nåväl, idylliskt kanske inte är rätt ord för de mordbenägna invånare som vid det här laget snart har utrotat hela befolkningen i området... Men de vackra miljöerna är en bidragande faktor til seriens popularitet. Böljande gröna landskap, engelska charmiga cottages, blomstrande rosenbuskar och mycket tedrickande. Avsnitten brukar ha miljonpublik vilket visar att det svenska folket har tagit serien Morden i Midsomer till sina hjärtan. Så även jag.
Den legendariska John Nettles som har spelat Detective Chief Inspector Tom Barnaby under 13 säsonger har nu gått i pension och lämnat över till sin kusin John Barnaby. Det ska hållas inom släkten. Nu är det upp till bevis för skådespelaren Neil Dudgeon. Han är ingen duvunge precis utan har varit med i flertalet tv-produktioner, många med kriminalinslag. Ska Dudgeon klara att axla manteln efter Nettles DCI Barnaby? Det blir en utmaning efter denna mångåriga relation som svenska tv-publiken har byggt upp gentemot Tom Barnaby. Men det är mycket som kommer att vara sig likt. Fortfarande är det Jones [Jason Hughes] som assisterar kriminalinspektören, och fortfarande är det dödsfall som ska utredas i den pittoreska miljön. Jag tycker i alla fall att det ska bli intressant att följa, och självklart kommer jag att titta på avsnitten dessa fyra kommande tisdagar i SVT. För vem vill inte ha mord i sommarnatten? På behörigt avstånd i soffan, tillsammans med några tända ljus och en rykande het kopp Earl Grey.
Missa inte Morden i Midsomer, SVT1 kl 21.00 tisdagar.
[Foto: ITV, från Telegraph.co.uk]
© COPYRIGHT 2011 Hemmakatten
Filmtips
[Foto: IMDB.com]
TV4 fortsätter att visa gripande filmer på söndagskvällarna. Förra veckan var det Million dollar baby, ikväll kl 21.00 är turen kommen till mycket sevärda The Contstant Gardener. I The Constant Gardener står paret Quayle i fokus. Den lågmälda och tålmodiga diplomaten Justin Quayle [Ralph Fiennes] möter sin raka motsats i impulsiva, och känslomässigt uttrycksfulla Tessa [Rachel Weisz]. Det slår gnistor om dem, personkemin sprakar och de bestämmer sig för att trots sina olikheter leva ett liv tillsammans i Afrika. Han som diplomat, hon som biståndsarbetare. Så långt allt väl. Men så kommer Tessa något på spåren. Mystiska dödsfall bland lokalbefolkningen. Och med sin frankhet och envishet vill Tessa gräva djupare i frågan. Plötsligt ses Tessas engagemang på plats som ett stort hot, såväl mot den diplomatiska och politiska kåren, som läkemedelsföretaget som verkar i landet.
Det gäller att vara med redan i inledningen. För det börjar med slutet. Redan i första scenen blir dramat uppenbart, och den tragiska utgången likaså. Sedan får man följa huvudpersonerna och vad som leder fram till det ödesdigra slutet. Det är välspelat [Weisz Oscarsvinnare], det är romantiskt, det är hemskt. Det är en engagerande historia från första till sista filmrutan. Och fotot är dessutom bedövande vackert på sina håll. The Constant Gardener är en av mina 10-i-toppfilmer. Jag blev väldigt berörd när jag såg den första gången och bar med mig den länge.
En mer utförlig recension hittar du här.
© COPYRIGHT 2011 Hemmakatten
Lotta på Liseberg
[Foto: Hemmakatten]
Men visst är det så att ni bara längtar efter att jag ska visa några fina bilder från Lotta på Liseberg i måndags, från allsången i allmänhet och Orup i synnerhet? Tänkte väl det! :) Därför kommer här ett gäng som får tala för sig själva. Kan bara säga att konceptet Lotta på Liseberg är väldigt trevligt och hela tillställningen går i sann go´ Göteborgsanda. Lotta Engberg leder allsången med den äran, ett proffs ut i fingerspetsarna. Hon är glad, bjuder på sig själv och får alla medverkande artister att bidra på bästa sätt. Och hon får publiken att känna att den faktiskt tillför något. En eloge till Lotta för detta. Sedan är det också intressant att följa allt det som sker kring en direktsändning för tv. Lotta på Liseberg visas på måndagar i TV4.
[Foto: Hemmakatten]
Det är en kväll som präglas av väldigt bra musik och musikaliska artister. Allt från operaklassikern Till havs med Loa Falkman till vemodig folkmusik med mycket själ från Alexander Rybak och Mats Paulson. Jag rös faktiskt till av de fina tonerna. Även Sanna Nielsen briljerar med sin starka röst. Och sist men inte minst, den egentliga anledningen till att jag är på plats på Lottas allsång; Orup som bjuder på ett medley av sina välkända låtar, allsång av Magaluf samt låten Huddinge från senaste plattan Född i november, i ny version tillsammans med gruppen Le Kid. Det osar disco à la Pet Shop Boys. Inte mig emot. Snyggt svidad är denna man från Stockholm. Åren har bara gjort honom gott. Och de "gamla" låtarna håller verkligen fortfarande men vad annat är att vänta av legendariska popslingor. Orup utstrålar självsäkerhet på scen och levererar sina hits på ett suveränt, avslappnat sätt. Ger mersmak. Sommaren är definitivt Orups.
[Foto: Hemmakatten]
Orup - en man i sina bästa år som levererar sina klassiska hits & nya poppärlor på ett alltid lika strålande sätt. Nog med beundran för denna gång. Nästa ämne tack! :)
© COPYRIGHT 2011 Hemmakatten
Om du vill låna mina bilder, glöm inte att fråga först och länka till Hemmakatten!
Filmtips
[Foto: IMDb.com]
Ikväll (lördag) tycker jag att du ska titta på TV4 kl 21.30. Då visas en av de bättre filmerna som jag har sett på senare år i thriller-genren: Michael Clayton. Det är inte första gången jag nämner den här filmen men jag tycker att den förtjänar att ses av så många som möjligt. Utmärkta skådespelare, en intressant och engagerande intrig samt inte minst snyggt filmad. Och spänningen hålls vid liv genom hela filmen.
Advokaten Michael Clayton [Clooney], advokatfirmans "janitor" som städar upp problem efter andra kommer en konspiration på spåren när han försöker få kontroll på en av företagets mest erfarna jurister och delägare [Wilkinson] som precis fått ett sammanbrott och bestämt sig för att gå emot det egna företaget i ett stort och komplicerat mål. Bland skådespelarna utmärker sig en suverän George Clooney som gör allt rätt i den här filmen, den alltid lika träffsäkra Tom Wilkinson och Tilda Swinton som iskall jurist med seriösa problem under ytan. Hennes rollskildring belönades med en Oscar för bästa biroll 2008.
Jag har skrivit en längre recension av filmen Michael Clayton här.
[Foto: IMDb.com]
© COPYRIGHT 2011 Hemmakatten
The Bounty Hunter
[Foto: IMDB.com]
The Bounty Hunter har egentligen allt som krävs för att det ska bli en lyckad romantisk komedi. Snygga skådespelare med utstrålning och en rolig grundhistoria men tyvärr räcker inte detta hela vägen. Visst finns det några underhållande scener, och en del komiska repliker men som helhet är jag inte riktigt nöjd. Det tar emot att säga då Gerard Butler har karisma som går genom rutan och vars charm kan smälta isberg, men han har för lite att jobba med. För dåligt manus och en inte allt för avancerad karaktär. Nej, se då hellre den underbara filmen PS I Love You, där Butler är i sitt esse som irländsk charmör med fin sångröst där han matchas väl av sin motspelerska Hilary Swank.
I The Bounty Hunter är det Jennifer Aniston som spelar hans fd hustru. Visserligen ofattbart fräsch och bildvänlig, men Aniston har en tendens att alltid spela sig själv, vilket tyvärr inte blir så intressant i längden. Butler spelar Milo Boyd som sadlat om till prisjägare efter en karriär inom polisväsendet. Han får uppdraget han har längtat efter. Att ta in sin exfru Nicole Hurley till häktet då hon rymt från borgen. Han ser sin chans att ge igen för äktenskapet som sprack, och kanske för en gång skull säga sitt hjärtas mening. Nicole som är journalist har inte alls tid att inställa sig då hon precis har kommit en het nyhet på spåren. Ett självmord som i själva verket är ett mord, med kopplingar till polisen... Till slut är det inte bara förre mannen Milo som jagar henne utan även staden grova kriminella element. Det glimmar till i några scener mellan Butler och Aniston, tex när de tvingas övernatta på hotellet som de en gång tillbringade smekmånaden på. Då finns det stunder av äkta närvaro och kemi.
Annars är The Bounty Hunter en lättviktare. Som ett trevligt magasin man förstrött bläddrar igenom en solig eftermiddag. De roligaste replikerna har faktiskt birollerna som lyfter den här filmen. Bäst är Christine Baransky [från bla tv-serien The Good Wife] som Anistons moder. Hennes tolkning av den oundvikligt åldrande modern som vill vara ung för evigt är en pärla. Även Siobhan Fallon som tuggummituggande sekreteraren Teresa på prisjägarkontoret har en liten men minnesvärd roll. Nåväl, nog sagt. Se själv och avgör!
[Foto: IMDB.com]
© COPYRIGHT 2011 Hemmakatten
Kommissarie Anna Travis
[Foto: filmforum.se]
Anna Travis [Kelly Reilly] är kriminalinspektör och ny stjärna inom sin polisenhet. Ung, snygg och full av ambitioner gör hon sitt bästa för att leta upp bevis och gå till botten med lösa trådar i de utredningar hon deltar. Envis, nyfiken och hyfsat immun mot grabbtonerna som råder inom avdelningen. Det går bra för Anna och hon visar snabbt resultat.
Jag gillar den här serien, just därför att det är en ung kvinna i fokus. Som kan tackla kollegornas misstro och vågar visa framfötterna och stå för det hon tror på. Och hon ger inte upp förrän alla pusselbitar är på plats. Men som ung och relativt ny inom polisen, har hon ändå en del att lära och hon försöker hämta det som går från sin chef. Gnabbet och samspelet mellan Anna och hennes burduse chef, effektivt spelad av karaktärsesset Cirián Hinds, är en av de bästa ingredienserna i serien. Den andra är Kelly Reilly som porträtterar sin Anna som både tuff och ambitiös samtidigt som hon är mänsklig med känslor kring brotten och de människor hon ställs inför.
Denna omgång av serien Kommissarie Anna Travis som TV4 visar handlar i huvudsak om att lösa mordet på en före detta polis som är indragen i knarkaffärer. Han efterlämnar både fru och fästmö, vilket innebär att Travis och hennes enhet får jobba febrilt för att förstå hela sammanhanget och för att ta reda på hur involverad den före detta polismannen egentligen var i droghandeln. Andra avsnittet av totalt tre visas ikväll kl 21.00. Det första avsnittet finns att se dagen ut på TV4 play.
Bakom serien Kommissarie Anna Travis står fullblodsproffset när det gäller deckare för tv Lynda La Plante. Hon har skrivit manus till (och ibland även producerat) succéer som I mördarens spår, Brottet och straffet, Änkorna mfl, vilket brukar borga för god kvalitet både i intriger och skådespelarinsatser.
[Foto: webbtv.nu]
© COPYRIGHT 2011 Hemmakatten
The A-team
[Foto: IMDb.com]
Jag är barnsligt förtjust i actionfilmer och The A-team gör ingen besviken på den fronten. Här är det action från första till sista filmscenen. Och det är välgjort med en humoristisk glimt i ögat, precis på rätt sida gränsen som jag gillar. Filmen bygger på den populära tv-serien från 80-talet med samma namn. Men det här är bättre. Mer fart, mer action, bättre effekter och om jag får säga det; bättre (och snyggare) skådisar.
The A-team handlar om fyra soldater som har jobbat tillsammans under flertalet år med farliga, hemliga uppdrag i det militära; Den erfarne översten Hannibal Smith [den alltid lika karismatiska Liam Neeson] är den strategiska hjärnan bakom deras framgångrika planer. Charmören och snyggingen "Faceman" [Bradley Cooper] som av någon anledning alltid lyckas få till det med en kvinna under uppdragen. Den smågalne, om inte helgalna, men vassaste piloten som armén har att erbjuda i form av Murdoch [Sharlto Copley] samt den urstarka alltid pålitliga Baracus [Quinton 'Rampage' Jackson] som kan köra och ta teamet framåt i vilket fordon som helst under vilka omständigheter som helst.
Efter att ha blivit grundlurade under en operation i Bagdad döms alla fyra i alpha-teamet till fängelse och vanärat avsked från militären som de tjänat hela sina vuxna liv. Nu måste de försöka rymma och samla styrkan en sista gång för att bevisa sin oskuld och ta fast den som satte dit dem. De har CIA och ett korrumperat elitförband efter sig och blir jagade av den amerikanska försvarsmakten. Det är actionspäckat så det förslår. Snyggt och häftigt filmat med inbäddade komiska repliker och smarta vändningar. Lättsamt och lättsmält. The A-team är helt i min smak.
[Foto: IMDb.com]
© COPYRIGHT 2011 Hemmakatten
TV-kväll
[Foto: IMDB.com]
Tisdagskväll är detsamma som tv-kväll. Idag är det nypremiär för fortsättningen på The Mentalist med snygga Simon Baker i huvudrollen som den karismatiska Patrick Jane som hjälper en federal enhet att lösa brott. Jane viktigaste redskap i jakten på gärningsmännen är osviklig intuition, avläsning av kroppsspråk och mångfaldiga mentala talanger. Alltid lika underhållande att se. TV3, kl 20.00.
[Foto: IMDB.com]
Därefter är det dags för oefterhärmliga House. Huge Laurie har under flera år med bravur och haltande ben spelat denna egensinninga specialist på differentiella diagnoser. Som får fallen där andra har gått bet. Bitter, ironisk, manipulativ, men någonstans glimtar det väl ändå, om än inte ett hjärta så kanske ett litet korn, av guld. Eller? Jag hade i alla fall kunnat tänka mig att få en ovanlig sjukdom (övergående så klart) om det hade inneburit ett besök hos Dr House...TV4, kl 21.00.
[Foto: Skärmdump från TV3.se]
Tisdagens tv-maraton avslutas med Pluras kök. Tidigare var även artisten Mauro Scocco med men nu kör Eldkvarns sångare solo, med tre olika gäster per program istället. Mycket vin, otroligt god mat och en hel del roliga samtal över grytorna i köket. Jag gillar detta program. Och alltid blir jag lika hungrig och sugen på ett glas vin när jag tittar. Tur att jag inte blir sugen på starkare substanser i alla fall… TV3, kl 22.00.
--------------
Dagens tisdagstema hos Fabriken är favoritplatsen hemma. Min favoritplats är soffan, där jag njuter av att läsa, umgås eller titta på tv, och då helst program som jag har beskrivit ovan eller filmer. Bild på favoritplatsen hittar du här.
© COPYRIGHT 2011 Hemmakatten
Twilight
[Foto: IMDB.com]
Ikväll tänker jag bli en del av den vampyrvåg som har svept över jordklotet ett bra tag. SVT1 visar nämligen första filmen i Twilight-serien. Det har ju nästan bildats en kult kring huvudrollsinnehavarna Kristen Stewart och Robert Pattinson. Jag är väldigt nyfiken på att se ”what the fuss is all about...”. Jag har inte varit lockad att se dessa filmer, och ändå kan jag tycka att fantasyromantik är rätt trevligt. Det måste vara att jag börjar bli gammal, nej vad säger jag, att skådespelartalangerna blir allt yngre, men jag har aldrig känt att Pattinson riktar sig till min målgrupp; kvinnor i sina bästa år som har rätt höga krav på det motsatta könet...
Men nu var det inte mig det skulle handla om utan Twilight! Stewart spelar 17-åriga Bella Swan som precis är nyinflyttad i en liten stad i Washington. Där möter hon Edward Cullen [Pattinson], som inte bara är skolans introverta snygging utan också blodtörstig vampyr. Bella förstår snabbt att Edward inte är som alla andra, men känslorna går inte att stoppa. Hon vet att hon inte borde, men hungern efter kärlek övervinner både förnuft och motstridiga känslor. Hur ska det gå? Ska hon ge sig hän, även om det innebär att gå över till andra sidan? Och ska Edward tillåta att någon känner till hans hemlighet? Det blir riktigt farligt för Bella.
Jag tycker i alla fall att det ska bli väldigt kul att se Twilight och försöka förstå hypen som har blivit kring dessa vampyr/kärleks-filmer. Jag bänkar mig kl 21.00 med ett blodrött vin…
[Foto: IMDB.com]
Tv-tips: Bored to Death
[Foto: IMDb.com]
Missa inte en väldigt rolig serie som börjar på SVT1 ikväll kl 22.45. Bored to Death heter den och handlar om Jonathan Ames [Jason Schwartzman], som när författarkarriären går i stå, och flickvännen dessutom lämnar honom, inleder en karriär som privatdetektiv. Utan licens. Drågliga situationer, humoristisk dialog och bra skådespelare såsom Ted Danson [Skål] och Zach Galifianakis [Baksmällan] som tillsammans med Schwartzman kan det här med komisk taijming.
Det är nästan lite seriemagasinstil över det hela. När jag såg första säsongen för några veckor sedan skrattade jag högt flera gånger. Det här är min humor rakt av. Rekommenderas!
Jag har skrivit en längre recension om Bored to Death här.
Ni som är observanta vet att jag försökte tipsa om den här serien redan förra veckan, men jag märkte efter publicering att det tv-program jag hade läst inte stämde och därför tog jag bort inlägget. Men nu så. Nu kör vi. Dags för Bored to Death!
© COPYRIGHT 2011 Hemmakatten
Triss i sevärda filmer
[Foto: IMDb.com]
Filmer som jag av någon anledning tycker är bra kan jag titta på nästan hur många gånger som helst. Den senaste tiden har jag sett om tre spännande filmer i thriller-genren och jag kan rekommendera alla; State of Play, Michael Clayton och The International.
Mycket bra skådespelare, smarta intriger, spännande handling och intressanta miljöer. Här finns allt från attentat i europeiska huvudstäder, en advokats strid för det rätta i gråzonen mellan moral och juridiska lagar, till kamp mot klockan på en tidningredaktion. Alla tre filmer förtjänar den största uppmärksamhet.
[Foto: IMDb.com]
State of Play - journalisten Cal MCaffrey [Russel Crowe] följer upp en ung kvinnas dödsfall som leder rakt in i den politiska eliten i Washington. Där finns också McCaffreys gamle vän vars heder ska räddas samt ett korrumperat miljardföretag som har allt att vinna på att tysta ner historien.
Läs recension här!
[Foto: IMDb.com]
Michael Clayton - advokaten Clayton [George Clooney] är den som städar upp efter andra. Han tar hand om advokatfirmans mindre angenäma problem och klienternas sjaskiga dilemman. När en av firmas trotjänare får ett sammanbrott och helt plötsligt byter sida ska Clayton bringa reda i kaoset som uppstår. Med livet som insats. Läs recension här!
[Foto: IMDb.com]
The International - Interpolagenten Salinger [Clive Owen] kommer en utbredd konspiration på spåren. En internationell bank som gör vad som helst för pengar, och vad som helst för att röja undan de som försöker stoppa deras affärer. Salingers jakt på gåtans lösning är mycket spännande. Läs recension här!
© COPYRIGHT 2011 Hemmakatten
Filmtips: Taken
[Foto: IMDb.com]
Ta tillfället denna söndag att se en riktigt bra action. Kl 21.00 visar TV4 filmen Taken där karaktärsskådespelaren Liam Neeson är i mycket bra form som pappan som letar efter sin kidnappade dotter [Maggie Grace]. Neeson har förmågan att ge substans till nästan vilken roll som helst och här som den fd agenten Bryan Mills tycker jag att han är i sitt esse. Neeson förmedlar sin engagerade oro och målmedvetna jakt på ett mycket trovärdigt sätt. Det är kamp mot klockan. Snart kommer dottern att vara borta för alltid. Stort bonus är också att stora delar av filmen ustpelas i staden Paris. Och då inte i den idylliska versionen av franska huvudstaden som man är van vid från amerikanskt håll. Nej, i jakten på den försvunna dottern är det bakgatorna och baksidornas Paris som skildras. De ruffiga kvarterens dolda verksamhet. Kanske beroende på att det är fransmän som har regisserat (Pierre Morel) och producerat filmen (Luc Besson). Och det accentuerar spänningen och dramat i filmen.
Jag har skrivit en mer utförlig recension av Taken här. Läs den, den är bra :) Trevlig filmkväll!
© COPYRIGHT 2011 Hemmakatten
Robin Hood
[Foto: IMDb.com]
Det är bara så. Jag är svag för svulstiga actionfilmer med storslagna scener, häftiga effekter, kärlek under brinnande krig och när det goda möter det onda (och förhoppningvis segrar). Alla dessa ingredienser och några till finns i filmen Robin Hood. Den största anledningen till att filmen höjer sig ytterligare ett snäpp är de många bra skådespelarna med huvudrollsinnehavaren Russel Crowe som Robin Longstride i främsta ledet. Han är som klippt och skuren, som pilen i pilbågen, för den här typen av roller. Med sin lite grovhuggna men ändå rättskaffens och sympatiska utstrålning. Med glimten i ögat på de rätta ställena i scenerna - ja det gör filmen komplett. Och porträttet av den ärliga Robin Longstride helgjutet.
[Foto: IMDb.com]
Filmen tar sin början strax innan legenden om Robin Hood blir till. Året är 1199. Kung Rikard Lejonhjärta är på väg hem till England igen efter tio års korståg i det heliga landet och staden Jerusalem. Men hemfärden går långsamt då Rikard under resans gång plundrar franska slott för att fylla på den ständigt sinande kungakassan. Finansiering av åratals krigande har satt djupa spår. Legenden om Robin Hood har berättats på många sätt men i Ridley Scotts version är Robin Longstride medlem i kung Rikards här och en av hans vassaste bågskyttar. När kungen dör på slagfältet ska en av kungens trognaste riddare, adelsmannan Robert Loxley från Nottingham, föra kungakronan tillbaka till England och till den väntande yngre brodern prins John som står näst på tur i tronföljden. En rad omständigheter, och ett välskrivet manus framför allt, gör så att det blir Robin, förklädd till adelsmannen Loxley, och hans bågskyttekamrater som överlämnar kronan väl framme i London. Historien kunde ha slutat där, men Robin har ett löfte som han måste uppfylla. Att överlämna Loxleys svärd till den åldriga fadern [Max von Sydow] som väntar på gården i Nottingham. Där väntar också Loxleys fru lady Marian [coola Cate Blanchett] troget på sin man. Ja, det går ju att gissa vad som händer sedan. Robin blir kvar på gården och får kämpa mot både nya streberkungen John, brittiska förrädare och fransmännen som står beredda att invadera vid kusten.
Välspelat, spännande, humoristiska inslag och en smula kärlek. En klassisk matinéfilm uppgraderad till anno 2010. Fyndiga repliker finns det också gott om, det gillar jag. Snygga actionscener och intelligent filmat på många sätt. En av de första och sista scenerna i filmen är en närbild på hur en pil skjuts iväg från Robin Hoods båge. Båda med mål att döda. Låter inte så märkvärdigt i skrift, men jag tycker att det är grymt läckert filmat. Och resultatet blir befriande. En film över två timmar, men i Russel Crowes sällskap blir det aldrig långtråkigt. En riktigt bra film!
[Foto: IMDb.com]
© COPYRIGHT 2011 Hemmakatten
