hemmakatten

Om du bara ska läsa en bok under semestern, se då till att det blir: "Det var inte mitt fel! Om konsten att ta ansvar." Författare Ann Heberlein. Det var länge sedan jag blev så berörd av ett innehåll i en bok. Jag kände mig både smartare, klokare och mer upplyst efter läsningen. Heberlein är kristallklar i sitt skrivande och i sitt budskap. Hon är tydlig, avgränsad och håller en röd tråd genom hela boken.
   
[Foto: Hemmakatten]

Heberleins huvudtes är att vi alla är ansvariga för våra liv. Jag är den som påverkar mitt liv, mina beslut, val och handlingar. Det finns alldeles för många människor i vår värld som hela tiden skyller ifrån sig för hur dagen, livet och tillvaron ser ut. Visst finns det i många fall förmildrande omständigheter, men det Heberlein menar är att du har alltid ett ansvar för ditt eget välbefinnande och hur du väljer att förhålla dig till de förutsättningar du har, de omständigheter du lever i, de situationer du genomgår och de människor du möter. 

Det handlar till stora delar om att veta sitt eget värde. Självrespekt är ett ord som återkommer. Du, jag och alla i vår omgivning är värda respekt och värdighet. Men det är långt alla som får det. Kräv det åtminstone, och behandla dig själv med respekt, så är ett steg taget i rätt riktning. Heberlein har många talande och tydliga exempel på när det brister i samhället, särskilt från skolans värld, där mobbing, kränkningar och hot är en verklighet för allt för många av dagens barn och ungdomar. Det blir nästan skrattretande tydligt hur imkompetenta många skolledare är i sitt agerande och förhållningssätt till kränkningar. "Vadå? Inte på vår skola. Det finns många skolor som har det värre." Det är lysande hur Heberlein beskriver många personers och organisationers flathet när det gäller att hantera de individer som kränker andra. Lysande men tragiskt. Dock fastnar hon inte i det tragiska utan ger faktiskt en hel del handfasta råd i hur man kan göra istället för att tiga still, sopa under mattan eller skylla på andra. Lite upp till kamp, vi är många fler människor som vill gott, än de som vill ont.

Min puls ökar under läsningen. Jag får ont i magen av skildringarna från skolan. Kan känna igen mig både för egen del och för andra, men mest av allt är det en välbehövlig litterär käftsmäll som väcker hjärnan och tankarna till liv. Det blir en påminnelse om det basala, men ack så extremt viktiga här i livet. Men som många verkar ha glömt bort. Självklart är alla människor värda respekt. Också lika självklart att om du beter dig respektlöst ska silkesvantarna av. Det ska vara tydliga budskap och klara besked om vilka värdegrunder som gäller i den skola du går på, på den arbetsplats du jobbar eller i den familj du lever i. Allt beteende ska få konsekvenser och du ska som person veta vad som är ett etiskt korrekt beteende. Likaväl som du ska veta vad som inte accepteras i beteendet mot dina medmänniskor vad gäller ord och handling.

Insikt, information. Det får jag. Men framförallt tycker jag Heberlein ger inspiration. Hon sorterar upp begreppen och har i alla fall gett mig mer råg i ryggen och en hel del argument som jag nästan längtar efter att få använda, när jag själv eller någon jag känner blir kränkt. Eller längtar är väl att ta i, men självrespektarsenalen är i alla fall påfylld, redo att avfyras.

Fantastisk bok! Läs den! Nu!

© COPYRIGHT 2009 Hemmakatten