Handla kärlek?
[Foto: Hemmakatten]
Jag kanske är lite väl optimistisk inför mitt handlande på Willys i eftermiddag? Hittar nog inte den stora kärleken vid frysdisken. Det är bara i romantiska komedier det händer. Och det är väl där mitt problem ligger. Jag har sett alldeles för många filmer där det säger klick på de mest oväntade ställen. I en radiokanal (Sömnlös i Seattle) eller under vulkanutbrott (Joe och vulkanen), i hundparken (Must love dogs), i bokhandel (Notting Hill) eller över de sista paret handskar under julruschen (Om ödet får bestämma). Försvårar min förtjusning i romantiska komedier sökandet efter den verkliga kärleken?
Jag när fortfarande en förhoppning om att träffa Mr Right, Mr Big, Mr Darcy eller vad man nu kallar honom med stort H, och jag vill att det ska gnistra till ordentligt under första mötet. Du vet, känna med en gång att, wow här finns det personkemi. Har ni några bra tips därute på naturliga mötesplatser där jag kan träffa en trevlig man att tillbringa resten av mitt liv med?
Tills det händer, ser jag återigen på en av mina favoritserier, Lost in Jane Austen, där nutida Amanda Price hittar en magisk ingång till Austen-romanen Stolhet & Fördom och möter den oefterhärmeliga Mr Fitzwilliam Darcy. Det börjar med förolämpningar, fortsätter med flört och slutar i förälskelse. Allt under chevalerska, på ytan lagom återhållsamma former, men med en konstant glödande underton. Precis som jag gillar. På film i alla fall. Lost in Jane Austen är en otroligt härlig serie med kärlek, humor och dramatik. Skådespelarna gjuter nytt sprudlande liv i denna klassiska roman. En serie väl värd att investera i på dvd.
[Foto: Hemmakatten]
© COPYRIGHT 2010 Hemmakatten
Mauro & Pluras kök
[Foto: tv8.se]
Ett mat- och underhållningsprogram som har varit en höjdpunkt varje vecka det har sänds är Mauro & Pluras kök. Det är varm stämning, musik, mat, roliga imitationer från Mauro Scocco och intressanta gäster. Allt som krävs för ett trivsamt och underhållande program. Unikt i sitt slag. Samtal över matlagning med Mauro och Plura blir originellt och speciellt. Varje program får också en levande och spontan atmosfär. Gästerna deltar med starka åsikter och starka karaktärer. Och ofta med en stor portion musik. Vad sägs om Lisa Nilsson, Lena Ph, Moneybrother, Gustaf Skarsgård, Peter LeMarc, Michael Nyqvist mfl!
Mauro och Pluras kök är säreget på ett positivt sätt. Matlagningen hemma i Pluras kök, där Plura allt som oftast slänger av sig tröjan och lagar rätterna med bar överkropp och överväldigande stor mage. Stämningsfulla bilder av Mauro och Plura som promenerar genom ett vinterkallt Stockholm och tipsar om sina smultronställen inom matvärlden (bla delikatessbutiker, specialistgrossister). Musikinslagen med rifftävling och när programledarna själva eller gästerna tar ton.
Jag kan bara säga att det är det bästa matlagningsprogram som jag har sett på länge. Och program för övrigt. Och så fort den småputtriga programvinjetten sätter igång blir jag hungrig och sugen på ett glas vin. Goda recept också, som känns hyfsat lättlagade. "Poesi på en tallrik" som Plura brukar säga. Poesi i tv-rutan säger jag.
Säsong 1 är över men alla avsnitten finns att avnjuta på TV8 play. Missa inte! Redan en svensk klassiker.
[Foto: Skärmdump från tv8.se]
© COPYRIGHT 2010 Hemmakatten
En långvarig förlovning
[Foto: IMDb.com]
En långvarig förlovning är helt och hållet Audrey Tautous film. Hon spelar med bravur den unga Mathilde som förlorar sin lika unga fästman alldeles i slutet av första världskriget, under strider vid den franska fronten i Somme. Hon vägrar ta till sig dödsbudet eftersom hon är övertygad om att hon skulle känna i kropp, hjärta och själ om han vore död. Här börjar Mathildes långa och mödosamma resa för att återfinna sin älskade Manech [Gaspard Ulliel]. Efterforskningarna leder henne till 20-talets pulserande Paris, till den lugna landsbygden och hon möter både hjältar och mindre tvivelaktiga karaktärer i sitt ivriga sökande efter sanningen om vad som hänt hennes fästman. Hon finner soldater som stridigt tillsammans med Manech och nystar undan för undan upp vad som hände vid den fasansfulla fronten. Hon möter ett stort lidande, men också ett stort mod, allt medan hon själv försöker hålla sitt hopp och sin högsta innersta önskan om ett återseende vid liv.
[Foto: IMDb.com]
Filmen är full av bra karaktärer, alla fyller sin funktion under berättelsens gång. Jodie Foster dyker upp som fransktalande flerbarnsmamma vilket inte känns alls konstigt. Miljöerna är trovärdiga, krigscenerna berör. Det märks att det är samma regissör som för Amélie från Montmartre. Samma kreativa filmning och scenbyten, samma underfundiga vändningar i storyn och hyllning av ovanliga personoriginal. Och så förstås samma underbara Audrey Tautou. Tautous uttrycksfulla minspel, fantastiska ögon och känslospel gör att jag verkligen dras med in i hennes längtan och sökande efter sin älskade.
Det är en film som lämnar ett bestående intryck. Och hela tiden hoppas jag själv på ett lyckligt slut. Men det är inte alltid som livet - eller filmen - blir som jag vill. Huruvida En långvarig förlovning visar om en kvinnas intuition och kärlekens styrka övervinner allt - återstår för dig att se och för mig att veta. Kan bara säga att filmen i sig lämnade ett större avtryck än min egen förlovning som mycket ung. Den blev inte långvarig. Men lärorik.
[Foto: IMDb.com]
© COPYRIGHT 2010 Hemmakatten
Australia
[Foto: IMDb.com]
Australia är en äventyrsfilm gjord som en gammeldags matinéfilm med de klassiska ingredienserna:
1. Konflikt - romantik. Det vill säga en kvinnlig och en manlig huvudperson som inledningsvis gnabbas och ogillar varandra för att sedan allt mer fatta tycke och till slut inse att de kan inte leva utan varandra.
2. Storslagna miljöscener. Med den australiensiska vildmarken och bushen varierat med kustremsan och havet som bakgrund får man precis den underbara dos natur och miljö som behövs för att skapa en spännande och fantasieggande miljö.
3. David och Goliat-temat alternativt de onda mot de goda. Här slåss en liten gård i Australien och dess boende för sin överlevnad. De har dåligt med pengar men gott om målmedvetenhet och envishet. Och så klart ett hjärta av guld. De för kampen mot den största kreatursägaren i Australien som har pengar, makt och de styrande på sin sida. Även en sociopat till förman som gör smutsjobbet och bryter mot alla moraliska koder och lagar som existerar för sitt höga nöjes skull.
4. Utspelas under en historisk turbulent tidsperiod. I detta fall under 1940-talet, när andra världskriget stormar som bäst och ställer alla konflikter på sin spets, både i familjer och i länder. På detta sätt tillförs spänning och känslan av ”vi lever bara här och nu” automatiskt. Bomber, flyganfall och flykt genom dammande öken eller genom kulregnet i vattnet. Action och äventyr direkt.
Foto: IMDb.com]
Australia har självklart engagerat två av Australiens bästa exportskådespelare i detta romantiska äventyrsdrama: Nicole Kidman och Hugh Jackman. Konstigt vore det väl annars. Och jag är mer än tacksam för det. När Hugh Jackman mörknar i blicken av ilska eller slänger av sig skjortan för att svalka sig i vatten, ja, då kapitulerar även jag.
Jackman spelar den erfarne kreatursföraren som ska hjälpa den brittiska överklasskvinnan Sarah Ashley [Kidman] att rädda hennes döde mans gård och föra ett 1000-tal nötkreatur genom vildmarken till kusten för ett lukrativt kontrakt med armén. Kidman är en riktigt bra dramaskådespelerska och jag gillar hennes rolltolkning av aristokraten Sarah där krusidull och fina fasoner får ge efter för en mer handfast attityd och jordnära handlingar ju längre tid hon spenderar i Australien. MEN, jag kan inte låta bli att störas av Kidmans ansikte. Det ser tyvärr opererat och konstlat ut nu för tiden. Och det är synd. Hennes kvaliteter som skådespelerska är annars oantastbara. Minns bara hennes prestation i dramat Timmarna.
Australia är en film som bjuder på bra underhållning. Man behöver inte tänka när man ser filmen, bara luta sig tillbaka och njuta av det vackra fotot, den spännande handlingen, den magiska undertonen, musiken och fina skådespelarprestationer. Australia är en filmsaga i dess bästa bemärkelse.
Foto: IMDb.com]
© COPYRIGHT 2010 Hemmakatten
Roast på Berns
[Foto: Johan Halsius/Kanal5.se]
Veckans bästa humordos kommer i form av tv-programmet Roast på Berns i kanal 5. Sänds måndagar kl 22.00. Varje vecka är det en kändis som "roastas", dvs ett gäng komiker får häckla och skämta om personen ifråga på ett rått men hjärtligt sätt.
Sveriges komikerelit är med, och gästerna samt panelen som roastar denna andra säsong håller hög kvalitet. Förra veckan var det Babben Larsson som var målet, ikväll är turen kommen till Johan Glans. Jag tillhör den skara som skrattar vid blotta anblicken av Glans. Hans rosa uppenbarelse (hudnyansen), kroppsspråket och den finurliga blicken. Jag gillar det. Glans gjorde tex en säker insats som programledare för Guldbaggegalan. Hans komiska tajming är klockren.
Vill du skratta och bli underhållen är det alltså dags att bli ett fan av Roast på Berns. Hejdlöst roligt och vasst. Och vill du se mer av Johan Glans? Han ger sig ut på sommarturné - se om han kommer till en stad nära dig.
[Foto: Skärmdump från kanal5.se]
© COPYRIGHT 2010 Hemmakatten
The Forgotten
[Foto: IMDb.com]
Kanal 5 började nyligen sända en ny drama/thrillerserie som heter The Forgotten. Så nu bänkar jag mig kl 20.00 torsdagar. Det handlar om en grupp privatspanare som hjälper polisen med olösta mordfall där man inte har lyckats att identifiera offret under utredningens gång. Gruppen blir offrets sista chans att bli identifierad och begravd med sitt riktiga namn.
Christian Slater spelar Alex Donovan som leder teamet. Donovan är en fd polis som numera gör utredningar på sina egna villkor, på sin egen tid. Fortfarande med nära samarbete med sina forna kollegor inom polisväsendet. Det är spännande att följa gruppens arbete med att nysta fram offrens historia och identiteter, och ta del av processen att få fram gärningsmännen.
Serien blandar balanserat gruppens arbete med tillbakablickar ur offrens liv. Det finns ganska många serier i den här stilen (tex Cold Case), men Christian Slater och hans engagerade lilla team tillför ändå något extra som gör avsnitten sevärda. Gruppen ser sig som offrets röst och brottsutredningens sista utväg. Kolla själv får du se.
© COPYRIGHT 2010 Hemmakatten
The Good Wife
[Foto: IMDb.com]
Idag börjar en ny amerikansk tv-serie i TV4 som lockar mig till tittande. Det handlar om en framgångsrik åklagare [Chris Noth] som åker dit i en sexhärva och hamnar i fängelse. Då får hans fru Alicia Florrick [Julianna Margulies] ta steget fram och återuppta sin karriär som advokat. Hon får ta hand om familjens heder och försörjning och hålla huvudet högt i mediastormen. Det visar sig att det är precis rätt drag för Alicia som har en urkraft inom sig och är en väldigt skicklig försvarsadvokat. Om det var hon som fruktade omgivningen innan är det deras tur att ta sig i akt nu.
De korta trailers som har visats inför seriestarten bådar gott. Jag gillar den här typen av miljö, advokatfirmor och rättegångsscener samt när det fokuserar på en kvinnlig karriärist som slåss med gott hjärta och klokt huvud. Julianna Margulies har för mig varit anonym sedan sin roll som sjuksköterska i ER - Cityakuten för många år sedan. Men jag minns väl att hon hade George Clooney till läkarpojkvän. Lyllos! Ska bli kul att se om hon kan ge den här kvinnokaraktären kött och blod. Chris Noth känner vi senast som Mr Big i serien och filmen Sex and the City.
The Good Wife har lockat storpublik i USA och vunnit priser, bl.a. en Golden Globe till Margulies som bästa skådespelerska i dramaserie för tv. Jag ser fram emot att följa den här serien. Hoppas att den håller vad den lovar! Den sänds i alla fall under tisdagar kl 21.00 i TV4.
[Foto: IMDb.com]
© COPYRIGHT 2010 Hemmakatten
Ny Winter i SVT
[Foto: Carl-Johan Söder/SVT]
På måndag börjar en ny omgång av Kommissarie Winter, denna gång med Magnus Krepper i huvudrollen. Jag är en aning besviken då kommissarie Winter för mig är skådespelaren Johan Gry. Han fångade essensen av Winters personlighet perfekt i de tidigare filmatiseringarna. Gry visade verkligen Winters grubblande över yrkets baksidor, hans intuitiva förmåga och medkänsla både med sina kollegor och de brottets offer som kom i hans väg. Grys eleganta uppenbarelse och utseende är i alla fall precis som jag föreställer mig Winter när jag läser Åke Edwardsons böcker. Detta har jag skrivit tidigare om i min recension av boken Den sista vintern.
Den nya serien om Winter bygger på Edwardsons fyra senaste romaner om kommissarien. Det blir åtta entimmeslånga avsnitt. Självklart kommer jag att titta. Jag gillar kriminalserier. Jag vill också se hur Krepper kommer att gestalta Winter och hur de spännande bokintrigerna ter sig i tv-format. Och inte minst kommer jag att titta för att serien utspelas i Göteborg. Det vill jag inte missa. Så välkommen Krepper, även om jag kommer att tänka på Johan Gry.
Kommissarie Winter, start måndag 12 april, SVT1, kl 21.00.
[Foto: Markus Lindgren/SVT från HD.se]
© COPYRIGHT 2010 Hemmakatten
Coco - livet före Chanel
[Foto: IMDb.com]
Jag vet inte om det är att jag har kommit in i någon slags fransk filmvåg men just nu lockar franska verk väldigt mycket. Förra veckan blev det Tillsammans är man mindre ensam, och nu har jag sett Coco - livet före Chanel, som handlar om precis som titeln säger, om livet innan Coco blev den framgångsrika Coco Chanel. Och filmen gör det bra.
Coco - livet före Chanel fokuserar på hur den fattiga Gabrielle växer upp och som ung blir allt mer modeintresserad och till slut kan försörja sig som klädskapare med eget modeimperium. Resan dit är inte helt lätt för den unga Gabrielle även om det tidigt står klart att hon är kreativ, uppfinningsrik och går sin egen väg. Hennes personlighet sticker ut i etablissemanget. Hon säger vad hon tycker vilket lockar både till skratt och förfäran. Och det attraherar en del män. Likaväl hennes utseende och avvikande klädstil (för den tidens kvinnoklädnorm) märks och gör intryck. Det är härligt att se hennes olika kläder och djärva stil. Det är en av filmens stora behållning.
[Foto: IMDb.com]
Gabrielle och hennes syster lämnas som unga på barnhem av sin far. Detta sätter djupa spår känslomässigt. Gabrielle får tidigt en cynisk syn på kärlek och män. Den äkta kärleken är något som finns i romaner. Inte i verkliga livet. Systrarna växer upp, flyttar från barnhemmet och lyckas klara sin egen försörjning. På dagarna som sömmerskor och på kvällarna som revysångerskor på barer. Där förstärks den något bittra synen på män, där rika karlar betalar sig till kärlek. Att själv bli förälskad är något Gabrielle inte vill veta av eftersom hon anser att "en kvinna som älskar blir undergiven som en hund".
Gabrielle får genom sitt sjungande kontakt med en äldre etablerad man som introducerar henne i de rikare kretsarna. Hon sticker ut med sitt svarta hår, sina svarta kläder och märkliga hattar bland alla gräddiga krinolinbakelser som de andra kvinnorna bär. Gabrielles rappa repliker gör att hon ändå är uppskattad i det sociala livet och efterhand börjar beställningarna trilla in. Plötsligt vill alla ha hennes coola hattar och det blir startskottet till modekarriären. Hos sin "patronage" möter Gabrielle till slut också kärleken. Hon vågar ge sig hän och romansen blir intensiv. Men sedan händer det som inte får hända. Gabrielle lämnas ensam kvar med ett stort hål i hjärtat. Ur sorgen växer kreativiteten och Gabrielle skapar sin första modekollektion som Coco Chanel. Resten är historia.
[Foto: IMDb.com]
Gabrielle - Coco Chanel - spelas av ingen mindre än Audrey Tautou vars flickaktiga kvinnlighet ändå inrymmer Cocos stora personlighet. Jag tycker att Audrey Tautou är vår tids svar på Audrey Hepburn med sin väna uppenbarelse och karismatiska utstrålning.
Slutligen vill jag nämna filmmusiken. Den är oerhört vacker. Jag är svag för piano och stråkar och här harmoniserar melodislingorna med det underbara fotot och historien som berättas på ett väldigt berörande sätt. Coco - livet före Chanel är en njutning att både se och lyssna på.
© COPYRIGHT 2010 Hemmakatten
Tillsammans är man mindre ensam
[Foto: IMDBb.com]
Eller som den vackrare originaltiteln är på franska: Ensemble, c'est tout. Det är en fransk feel good film som jag såg för några dagar sedan. SVT har börjat med den trevliga traditionen att visa bra långfilmer på måndagar. Förra måndagen sändes det amerikanska romantiska dramat Evening som jag gillade skarpt och denna vecka var turen kommen till Tillsammans är man mindre ensam. Dramat bygger på författaren Anna Gavaldas roman med samma namn.
Filmen har många fina ingredienser. För det första Audrey Tautou, som efter dundersuccén Amélie från Montmartre för alltid har en speciell plats i många filmfantasters hjärta. I alla fall i mitt. Hennes karaktär skiljer sig dock en hel del i den här filmen från den hon spelar i Amelie men det är bara till filmens fördel. En sak är sig ändå lik. Audrey Tautous ansikte och ögon är lika uttrycksfylla i båda. I Tillsammans är man mindre ensam spelar Tautou den tärda, ensamma unga kvinnan Camille med trasslig relation till sin mor. Hon jobbar som städerska och för en mycket anonym tillvaro i miljonstaden Paris. Men en kväll stöter hon på sin minst sagt speciella granne Philibert och tar mod till sig att bjuda in honom på middag. Det blir starten för en begynnande vänskap som kommer att få konsekvenser för dem båda. Glädjande sådana. Camille introduceras i Philiberts liv och träffar hans inneboende, den temperamentsfulle kocken Franck, och Francks mormor Paulette.
Den mysiga handlingen är filmens andra fördel. I stort handlar det om hur människor genom vänskap får mer tillsammans än som ensamma. En slags synergieffekt uppstår. Karaktärerna i filmen stimulerar, stöttar och ställer upp för varandra vilket skapar ett mervärde i alla deras liv. Plötsligt har de någon att dela sin tillvaro med. Som vänner kan de inte låta bli att engagera sig i varandras liv. På gott och ont. Men mest på gott. Camille blir i alla fall mindre ensam och får den gemenskap som hon kanske har sökt i hela sitt liv, även om hon har varit för rädd för att leta efter den och ta emot den när den väl har funnits.
En finstämd film. Roliga och originella karaktärer där det franska språket är en av dem. Jag tycker att allt låter bättre på franska...Och sedan det franska livet med god mat, gott vin, känslor som svallar är alltid ett nöje att ta del av. Det finns också ett en god tanke med Tillsammans är man mindre ensam. Att se sina medmänniskor och hjälpa varandra. Vilket kan vara ett sätt att hjälpa sig själv till ett rikare liv.
[Foto: Lefigaro.fr]
© COPYRIGHT 2010 Hemmakatten
Halv åtta hos mig
[Foto: Från TV4play.se]
TV4 har i programmet Halv åtta hos mig fått en succé. I alla fall enligt min smak. Det är vanliga människor som lagar mat samtidigt som de umgås och tävlar mot varandra.
Programmet går ut på att fyra personer som bor i samma stad men som aldrig har träffats får bjuda varandra på trerätters middag under en vecka och sedan betygsätta varandras middagar med 0-10 poäng. Den som får flest poäng vinner 15.000kr! Inte helt fel för tre rätters jobb. Det bästa i programmet är speakern Helge Skoog som verkligen är i sitt esse när han spetsigt kommenterar vad som händer och ställer frågor till deltagarna.
Halv åtta hos mig är ett trevligt vardagsprogram blandat med såväl högklassig gourmetmat som vardagskockarnas rejäla matmagplask. Programmet bjuder också på en hel del skratt. Allra mest när deltagarna nervöst ska visa sina hem och kommentera sin egen matlagning. TV-ovanan är många gånger påtaglig men oftast är det bara charmigt.
Lagom långt program är Halv åtta hos mig också. 30 minuter med start, ja kan du tänka dig, klockan halv åtta. :) Från måndag till torsdag varje vecka. Känner du dig lockad? Just nu söks nya deltagare. Jag försöker övertala min bror att ställa upp men han är inte speciellt hågad. Än så länge...
Skulle du fastna för någon god maträtt finns recepten från programmen upplagda på Recept.nu.
Se tisdagens program då det bjuds på griskäke. Men vi är i Danmark, det kanske förklarar en del...
Veckans deltagare
[Foto: TV4 från recept.nu]
© COPYRIGHT 2010 Hemmakatten
Evening
[Foto: IMDb.com]
Härom kvällen zappade jag av ren slump in på filmen Evening som visades i SVT. Och jag fastnade direkt i detta romantiska drama. Evening har precis ett sådant känsloläge och historia som jag gillar. Det är vemodigt, intensivt, bitterljuv kärlek och en historia där man hela tiden anar katastrofen men ändå blir överraskad när den till slut sker. Och så förhoppningen om ett lyckligt slut, att de älskade ska få varandra, men aningen om att det inte sker blir allt starkare ju längre filmen går...
Handlingen rör sig runt en mycket svårt sjuk äldre kvinna Ann Grant [Vanessa Redgrave] och hennes sista dagar med de nu vuxna döttrarna. På sin dödsbädd minns Ann en händelserik sommarhelg vid havet för många, många år sedan som satte sin prägel på resten av hennes liv. En helg där hon var ungdomligt hoppfull och livet fortfarande låg framför henne. Men en helg där livet ställdes på sin spets i en rad ödesdigra händelser. Havet slår mot klipporna. Hjärtat slår fortare i sitt möte med förälskelsen. Livet och drömmar slås i spillror av några få val.
Fotot slår det mesta. Men det brukar bli vackert och intagande när en film utspelas vid kusten, med brisen och havet påtagligt nära. Snygga tidsenliga kläder och make-up. Inredningen i sommarhuset är precis så som jag själv skulle vilja ha det under semestern. Känslan för detaljer är påtaglig.
Mycket bra skådespeleri som håller handlingen vid liv även vid sjukbädden. Delar av den brittiska skådespelareliten samlas med Vanessa Redgrave, Natasha Richardson (Vanessas dotter i verkligheten också) och Hugh Dancy i spetsen. Klarast lysande stjärnan i filmen är en av mina personliga favoriter, Claire Danes, som den unga Ann, och hon matchas väl av Patrick Wilson som den stora kärleken. Även Toni Collette gör ett fint porträtt av den osäkra, rädda dottern som nu i vuxen ålder behöver fatta ett avgörande beslut om sitt liv och framtid. Hennes mammas berättelse hjälper henne på vägen.
Evening är en finstämd film. Håll näsduken beredd. Och håll hjärtat öppet för när kärleken tittar förbi. Missa inte de avgörande ögonblicken i livet. Ta vara på dem.
[Foto: IMDb.com]
© COPYRIGHT 2010 Hemmakatten
The Constant Gardener
[Foto: IMDb]
Idag har jag ett riktigt bra filmtips. The Constant Gardener är en dramathriller som bygger på John Le Carrés bok "Den trägne odlaren". I centrum för den spännande handlingen står den brittiska diplomaten Justin Quayle [Ralph Fiennes] och hans unga hustru, hjälparbetaren Tessa [Rachel Weisz]. Deras romans börjar med ögonblicklig attraktion i England, och de flyttar sedan som man och hustru till Kenya. Det är ett kontrasternas land precis som makarna Quayle är kontrasternas par. Han är stillsam, nedtonad och tar diplomatiska samtal och regler på stort allvar. Hon är levnadsglad, hetlevrad och passionerad. I sitt engagemang för Kenyas sjuka barn och kvinnor trampar Tessa många på tårna. Hon rör sig vant mellan bristfälliga sjukstugor och slummens kvarter där hennes glöd och kamp för rättvisa får sitt utlopp. Hennes make Justin har också en passion men den tar sig lugnare uttryck. Han är hängiven, noggrann och tålmodig i sin trädgårdskonst, såväl i den egna odlingen som hos andra. Så långt allt väl. Trots sina olikheter och ibland en kaotisk jobbtillvaro är paret Quayle lyckliga.
[Foto: IMDb]
Men en dag stöter Tessa på något riktigt obehagligt i sjuklägren. Människor blir oförklarligt sjuka, dör och försvinner spårlöst. Tillsammans med en kenyansk medarbetare börjar hon undersöka vad det egentligen är som pågår. Men nu är Tessa på minerad mark. Det börjar bli farligt. Det är många som vill få stopp på Tessas efterforskningar. Människor med mycket makt vars prestige, framtid och ekonomiska intressen står och faller med att allt får fortsätta som vanligt där mutor, korruption och rävspel tillhör vardagen.
Dramatiken och spänningen är hög filmen igenom. Jag blir väldigt berörd av den. Inte bara av intrigen i sig utan av det afrikanska land filmen kärleksfullt och brutalt skildrar. Storslaget vackert foto av ett land som utnyttjas av utländska intressenter, där varje dag är en kamp för överlevnad. Fenomenalt spel av Fiennes och Weisz. En av de bästa filmer som jag har sett på länge. Det är på sätt och vis en kärlekshistoria rakt igenom men romantiken får stå tillbaka för dramatiken. Helt rätt i detta fall. The Constant Gardener är en toppfilm!
[Foto: IMDb]
© COPYRIGHT 2010 Hemmakatten
Dagboken - Jag sökte dig och fann mitt hjärta
[Foto: IMDb]
En äldre man sitter tillsammans med en elegant dam på en parkbänk utanför deras gemensamma hem; åldersomshemmet. Han läser högt för henne ur en dagbok. För att beröra, för att väcka minnen till liv. Han läser om två unga människor vars liv sammanlänkas för evigt. En berättelse där kärleken är den starkaste och mest lysande stjärnan.
Den här vackra kärlekshistorien tar sin början en het sommar i amerikanska södern 1940. Då möts den 17-åriga Allie [Rachel McAdams] och Noah [Ryan Gosling] för första gången och inget blir efter detta möte sig likt igen. En sprakande förälskelse växer fram mellan de unga tu. De bråkar och är kära med samma intensiva inlevelse. Deras relation ses dock ej med blida ögon av Rachels välbärgade föräldrar som redan har planerat hennes collegeutbildning och har helt andra män i tankarna för dottern än arbetaren Noah som, enligt dem, kommer från alldeles för enkla förhållanden för att passa in.
De två parallella historierna fortsätter under hela filmen på ett väldigt naturligt sätt. Läsandet ur dagboken och livet på ålderdomshemmet växlas med ungdomens energi, känslan av frihet och att allt är möjligt.
Det jag gillar med den här filmen är så många saker. Fotot är obeskrivligt vackert i vissa scener. Jag kan nästan känna söderns dallrande hetta och sanddammiga gator. Scenen i vattnet, i båten omringade av fåglar, ja det är som poesi. Det är såväl storslaget som finkänsligt.
[Foto: IMDb]
Samspelet mellan huvudpersonerna är magnifikt och personkemin gnistrar. Särskilt vad gäller Noah och Allie som unga där Ryan Gosling och Rachel McAdams glänser i sina rolltolkningar. Jag gillar även storspelande James Garner och Gena Rowlands som det äldre paret. Glöden finns kvar dem emellan, den får bara andra lugnare uttryck under livets sena blomning.
Jag gillar kontrasterna av de två historierna som till slut vävs samman till en. Den unga, passionerade kärleken och sedemera den mer stillsamma, ömsinta på ålderns höst. Det blir också tydligt att kärleken ger upphov till både svindlande lycka och djupaste sorg. Kärlekshistorien mellan Allie och Noah inrymmer alla känslospektra där emellan.
Det är romantiskt så att det förslår. Passionerat och sorgligt precis som livet i stort och smått. Dagboken - Jag sökte dig och fann mitt hjärta berör och slår an alla de strängar en romantisk film ska göra. Välspelat, välinspelat och stora känslor. Se den!
Originaltitel: The Notebook, från 2004
[Foto: IMDb]
© COPYRIGHT 2010 Hemmakatten
Cougar town
[Foto: Skärmdump från Kanal 5]
Så var det dags för en premiär igen. Denna gången tv-serien Cougar town i kanal 5 med skådespelerskan Courtney Cox i huvudrollen. Serien handlar om Jules Cobb [Cox], en skild ensamstående mamma till en tonårsson. Hon är 40+ och efter många år hemma ska hon bege sig ut i datingdjungeln igen. Det är upplagt för dråpliga scener när Coxs rollfigur hamnar i märkliga, och förhoppningsvis roliga, situationer när hon ska ut och träffa män (många yngre än hon själv) igen.
I reklamen inför premiären av Cougar town ikläs Cox en tight t-shirt med texten "40 is the new 20". Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Varför denna utseendehets, särskilt för kvinnor? Kan inte 40-åriga kvinnor få se ut som 40 och bete sig som 40 istället för att tramsa som småflickor i 20-årsåldern? Varje ålder har sin skönhet och sina fördelar. Det är fantastiskt kul att vara 20, men minst lika befriande att vara 40...Tanken med ovanstående slogan är väl att ge 40-åringarna revansch och visa att det går att ha ännu roligare som kvinna i den åldern. Dubbelt så roligt som när man var 20. Hoppas jag i alla fall.
Nu ska det vara en komediserie, och trots allt gillar jag faktiskt Courtney Cox. Hon har en fin komisk timing och har för alltid skrivit in sig i tv-historien med sin rollprestation i serien Vänner, där hon på ett väldigt humoristiskt sätt spelade kontrollmänniskan och pedanten Monica. Courtney Cox är dessutom självsäker och snygg. Jag ger gärna henne och Cougar town en chans och slår på kanal 5 kl 21.55 ikväll.
[Foto: Skärmdump från Kanal 5]
Cougar = puma i sin bästa ålder på jakt efter ett nytt byte, i detta fall kärleken.
© COPYRIGHT 2010 Hemmakatten
Michael Clayton
[Foto: Internet Movie Database]
Jag vet när filmens första bildrutor visas att detta kommer att bli en bra film. På en del märks det nämligen direkt. Det kan vara fotot, musiken, de allra första klippen, replikerna eller en kombination av allt. Michael Clayton är en sådan film. Det är en välgjord thriller från 2008 med George Clooney i huvudrollen. Clooney är föredömligt nedtonad och seriös. Inga förförarblickar och inbjudande leenden så långt ögat kan se.
Clooney spelar advokaten Michael Clayton som har en diskret men viktig roll i den stora framgångsrika advokatbyrån han jobbar på. Han är enligt vissa klienter mirakelmannen men själv kallar han sig städare. Han rensar upp efter andras problem och städar undan och ställer till rätta om någon av advokaterna eller klienterna gör bort sig eller tar ett snedsteg. En klient som har en affär och är utsatt för utpressning? Skicka Michael Clayton. När en klient smiter från en bilolycka? Skicka Michael Clayton. När en av firmans mest garvade advokater får spel och strippar under ett möte och deklarerar sin kärlek till det unga vittnet? Tillkalla Michael Clayton. Ja, ni fattar.
[Foto: Internet Movie Database]
Det sista fallet, där byråns advokat Arthur Edens [Tom Wilkinson] slänger alla sina kläder, visar sig vara mer komplicerat än att det bara handlar om en tillfällig blunder eller kemisk obalans hos Edens. Det är något stort i görningen. Han har kommit något viktigt på spåren. Clayton inser detta efter ett tag och istället för att bara skyffla undan problemet börjar han undersöka fallet. Detta får dock oanade konsekvenser. Både för Arthur Edens, Clayton och deras arbetsplats samt inte minst för det stora företaget som undersöks.
[Foto: Internet Movie Database]
Det handlar om en väl förborgad företagshemlighet som kommer att orsaka skandal om allmänheten får veta. Vem kan Clayton lita på? Ingen verkar det som och han får själv reda upp denna farliga härva med ingredienserna miljöbrott, mutor och kallblodiga karriärister. Tilda Swinton spelar chefsjuristen i det ljusskygga bolaget. När Clayton kommer allt närmare det hon vill sopa under mattan tar hon till dödliga metoder. Swintons spel är helt suveränt osympatiskt. Jag känner hennes kallsvett och panik. Inte konstigt att hon fick en Oscar som bästa kvinnliga biroll 2008. Förutom Swinton är det mycket bra skådespeleri överhuvudtaget i den här filmen vilket också märktes på antalet Oscarsnomineringar den fick. Clooney gör sin bästa roll på länge, Tom Wilkinson är cool och mänsklig, Sydney Pollack som spelar Clooneys chef gör det med cynisk bravur.
Michael Clayton är en riktigt bra thriller. Spännande, smart manus och som sagt bra skådespeleri. Filmen tål att ses flera gånger, intrigen håller för det. Tips till er som vill vila ögonen från OS-tävlingarna under 1 timma och 55 minuter.
© COPYRIGHT 2010 Hemmakatten
OS-guld!
[Foto: Skärmdump från SVT.se]
Just nu pågår OS för fullt och jag måste erkänna att jag inte följer det planlagt utan det är mest en slump att jag zappar in på SVT och tar del av de tävlingar som just då visas. Dock finns det några få undantag. Igår bänkade jag mig inför herrarnas stafett i längdskidor och jag måste erkänna att jag blev rörd över deras insats.
Denna segerrusiga torsdag är det väl värt att nämna bragden stafettlandslaget gjorde. De tog OS-guld efter en fantastisk prestation i skidspåret. Det är härligt att se hur de kämpar tillsammans. Alla är i sitt livs form, gör sitt bästa och peppar varandra. Teamkänsla när den är som bäst. Det var någon som sa att man behöver inte vara sportfantast för att uppskatta spänningen och dramatiken i tävlingar. Det håller jag verkligen med om. Särskilt när det är Sverige som deltar med sitt bästa stafettlag någonsin. Grattis!
Guldlaget: Daniel Rickardsson, Johan Olsson, Anders Södergren och Marcus Hellner.
Nu väntar 5-milen på söndag. Ska bli intressant att se vad Johan Olsson kan göra där nu när han har två OS-medaljer i bagaget. Guldet från igår och bronset i skiathlon. De måste vara oerhört bra för självförtroendet inför loppet. Tills dess följer jag det av sjukdom något sarjade damlandslaget i skidstafettfinalen ikväll. Heja Sverige!
© COPYRIGHT 2010 Hemmakatten
Grattis Darin!
[Foto: Stefan Berg, GP]
För er som följer Hemmakattens blogg är det ingen nyhet att jag gillar Darin. Och ingen är väl gladare än jag, jo Darin då kanske, att han gick vidare till final i Melodifestivalen. ;)
Men det var en riktig rysare. Överraskningen Timoteij, söta härliga tjejer men en ordinär sång som mest låter som någon haft stambesvär under låtskrivandet, fick otroligt nog flest röster och gick vidare direkt. Kul ändå med några tjejer i finalen.
Det var en nervpärs innan det blev klart att Darin som andra artist fick en finalplats i Globen. Desto mer väl förtjänt! You´re out of my life är en vacker låt som verkligen passar Darins röst och karaktär perfekt. Han bjuder på sig själv och sina känslor i framträdandet vilket gör att det känns väldigt närvarande och äkta. Andra uppträdandet var snäppet bättre än det första. Det märktes att spänningen hade släppt. Sången var i en klass för sig!
Jag tycker att Darin har den bästa låten i årets tävling. Han är en väldigt begåvad och talangfull artist som bara växer och blir bättre i allt han tar sig för. Grattis Darin! Och Lycka till i Globen den 13 mars!
Kolla in eftersnack med Darin & Timotej om segern.
Darins artistpresentation i Melodifestivalen
[Foto: Karolina Jonasson, SVT]
© COPYRIGHT 2010 Hemmakatten
Förväntan
[Foto: Hemmakatten]
Denna lördag har jag bara ett mål i sikte. Att se Darin på plats i Skandinavium på genrepet och sedan rösta honom vidare till final i Melodifestivalen under tv-sändningen som startar 20.00 i SVT1. Jag hoppas att ni röstar med mig på denna fina sångare och artist. Darins låt You´re out of my life, känns riktigt bra, jag har tjuvlyssnat på den här!
Jag laddar inför kvällens musikkalas med Ahlgrens bilar, vet ju att Darin gillar fart. Han har precis fått tillbaka körkortet efter fortkörningen...
Hoppas ni alla har en avkopplande helg! Nu är jag inte kontaktbar förrän på söndag ;)
[Foto: Skärmdump från Darin.nu]
© COPYRIGHT 2010 Hemmakatten
Taken
[Foto: IMDb]
Om du vill ha hög puls och nagelbitande action är filmen Taken något för dig. Jag har fortfarande inte riktigt återhämtat mig. Det är fart hela vägen och spännande precis som en rulle i den här genren ska vara. Det är en god mix av faderskärlek, actionscener och en del smarta repliker. Liam Neeson, denna duktiga karaktärsskådespelare, är som alltid stabil. Han fungerar trovärdigt i rollen som fd CIA-agenten Bryan som lagt jobbet på hyllan för att återknyta kontakten med sin 17-åriga dotter Kim [Maggie Grace]. Dessvärre blir återföreningen kortlivad då Kim far på Europa-semester till Frankrike tillsammans med en jämnårig vännina. Väl där går det illa. Riktigt illa.
En albansk trafficking-liga kidnappar Kim och hennes väninna och nu är tiden knapp. Inom några dygn kommer de vara försvunna för alltid, sålda och dömda till ett liv i förnedring och drogberoende. I jakten på kidnapparna får Bryan ta till all sin erfarenhet och kunskap om stridsmetoder som han tidigare har använt i den amerikanska regeringens tjänst. Om han tog sitt jobb på allvar då är det inget emot vad som gäller nu. Det är högst personligt och Bryan har bara ett mål i livet: att få sin dotter tillbaka. Du behöver inte ha barn för att leva dig in i Bryans förtvivlade kamp mot klockan.
Taken fick hyfsad kritik när den gick på bio även om jag egentligen inte bryr mig om sådant. Den här filmen talar för sig själv. Adrenalinhöjande, engagerande och välspelat. Mycket bra actionscener på Paris gator, som utspelas ömsom i lyxiga miljöer, ömsom i stadens mer skygga kvarter. Mycket bra underhållning. Se Taken!
[Foto: IMDb]
© COPYRIGHT 2010 Hemmakatten
