Livstid
[Foto: Hemmakatten]
Deckaren Livstid av Liza Marklund är en spännande historia. Den oefterhärmliga Annika Bengtzon jobbar fortfarande som journalist på tabloiden Kvällspressen och har en märklig förmåga att hamna mitt i händelsernas centrum, vare sig det gäller sprängattentat, trafficking eller mord under Nobelfesten. Så också denna gång. En respekterad polisman, känd från tv och med hjälteinsatser på meritlistan, blir mördad i sitt hem och efterlämnar en fru och liten son. Hustrun hittas medtagen i lägenheten medan sonen är spårlöst försvunnen. Vad är det egentligen som har hänt? Hustrun påstår att det var en annan kvinna där som sköt mannan och kidnappade sonen. Men inga bevis styrker detta. Är hustrun en kallblodig mördare som spelar psykiskt sjuk, eller var någon annan faktiskt där? Och vad har i så fall hänt med sonen, lever han fortfarande? Och var offret verkligen den hjälte som alla säger? Desto fler frågor Annika ställer och ju mer hon sätter sig in i familjens liv desto fler märkligheter stöter hon på. Och det finns flera som inte vill att hon ska hitta några svar...
Livstid är en riktig sidovändare. Jag sträckläste i princip boken och tycker att den har allt som en bra deckare behöver; en smart spännande intrig där upplösningen inte går att förutse, inlevelsefulla personporträtt, driv i språket. Och så karaktären Annika Bengtzon förstås. Jag hade definitivt inte velat ha henne som kollega på jobbet. Kantig, vass och kör sitt eget race utan att ta hänsyn till vilka tår hon trampar på. Men som huvudperson i en bok är hon perfekt och för handlingen framåt när hon envist, på gränsen till maniskt, ska ta reda på sanningen, och gå till botten med sin story. Livstid är kuslig och dramatisk samtidigt som den är jordnära och realistisk. Parallellt med mordutredningen får man också följa Annikas försök till en normal vardag efter äktenskapets haveri. Hur längtan efter barnen går in under huden de veckor hon inte har dem hos sig. Vardagligt och vanligt. Känslomässigt och nära. En kontrast som ger tyngd och välbehövlig motpol till deckargåtan och Annikas tuffa fasad på jobbet. Läs Livstid och du får en uppfriskande läsupplevelse. Och den tar definitivt inte en livstid att plöja igenom!
[Foto: Hemmakatten]
© COPYRIGHT 2011 Hemmakatten
Om du vill låna mina bilder, glöm inte att fråga först och länka till Hemmakatten!
Inred lantligt
[Foto: Hemmakatten]
Inred lantligt inne & ute är en inspirations- och idébok fylld med vackra bilder och trevliga tips till hemmet. Författare är Anna Örnberg. Jag blev tipsad om den här boken av en vän och passade på att fynda under bokrean. Gillar att bläddra i den mest för att njuta av bilderna men det finns också praktiska förslag på arrangamang & stilleben, hur du gör fjärilstavor, planteringar i trädgården eller collage hemma. Och mycket mer. Inred lantligt inne & ute är en perfekt present till den inredningsintresserade som gillar shabby chic och den lantliga stilen.
Hoppas att du gillar bilderna och boken lika mycket som jag. Ha en fin onsdag!
[Foto: Faksimil Inred lantligt inne & ute]
© COPYRIGHT 2011 Hemmakatten
Om du vill låna mina bilder, glöm inte att fråga först och länka till Hemmakatten!
Igelkottens elegans
[Foto: Hemmakatten]
Igelkottens elegans. Elegant skriven roman som inte lämnar någon oberörd. Fransk succéhistoria som även blivit film, men boken förtjänar verkligen att läsas. Orden flyter fram lekande lätt. Lika lekfullt som ett virvlande Seine. Lika vacker som en vårdag i Paris. Lika värmande som din älskades blick.
Portvakten Renée Michel är 54 år, änka och låter livet gå sin gilla gång. Hon sköter sina sysslor i det pampiga huset med lägenheter och är den som håller maskineriet igång. Utåt sätt en mycket enkel (och lite trist) dam som går de flesta spårlöst förbi. Ett namn, men ett anonymt ansikte och utan personlighet. Någon som finns där när de boende behöver en tjänst eller vill få något gjort. Men om man ser under ytan, bakom fasaden, på denna dam är det en helt annan värld som öppnar sig. Madame Michel lever ett rikt inre liv och plöjer igenom litteratur, konst och vetenskap på samma nivå som en Sorbonne-professor. Det sprakar och sprudlar av liv i den grå portvaktslägenheten.
I samma hus som Madame Michel, men i en mycket lyxigare våning, bor Paloma. Tolv år med ett intellekt som överträffar de flesta vuxnas. Men som inte finner sig till rätta och därför vill ta livet av sig. Först ska hon bara studera människorna i sin omgivning för att hitta någon slags konvergens i tillvaron. Madame Michel och Paloma lever två parallella liv, men deras öden knyts samman när huset får en ny hyresgäst, affärsmannen Kakuro Ozu från Japan. Dessa tre individer dras till varandra och möts till slut i det som de flesta kallar vänskap.
Vänskapen blir som en mötesplats för dessa tre individer som alla har olika kulturell bakgrund, förutsättningar och erfarenheter. I vänskapen blir de alla jämlika och kan förenas i ett gemensamt intresse. Att vara människa med önskan om att bli sedd för den man är. De möts i en förståelse för varandra och för sitt nöjes skull. Att få en fin stund tillsammans och prata om samhälleliga företeelser, vardagliga ting eller bara sitta tysta över en kopp te.
Jag blir väldigt berörd av boken. På ett både glädjefyllt och sorgligt sätt. Jag fnissar och fäller en tår om vartannat. Boken är fantastisk. Upplyftande. Hoppfull. Äkta. Vänskapsband över olika åldrar. Vänskap som förenar och ger en mening med livet. Vänskap som vänskap ska vara. Innerlig, tillåtande och varm. Du är dig själv och det är gott nog. Att mötas i ett avslappnat umgänge, stimulerande samtal eller över ett intellektuellt utbyte.
Har du inte läst Igelkottens elegans av Muriel Barbery tycker jag att det ska bli din nästa bok. Min recension kan inte göra den rättvisa. Egentligen räcker det med att säga att jag kommer att bära med mig den här boken, länge.
[Foto: Hemmakatten]
© COPYRIGHT 2011 Hemmakatten
Om du vill låna mina bilder, glöm inte att fråga först och länka till Hemmakatten!
Bara en bok
[Foto: Hemmakatten]
När jag tittar tillbaka bland mina inlägg under 2010 märker jag att det var länge sedan jag skrev om någon bok på Hemmakatten. Jag har fyllt på bokhyllorna här hemma så det finns underlag att ta av men i vissa perioder där det är mycket annat i tillvaron får tyvärr läsningen stå tillbaka. Lite synd då jag verkligen gillar att ge mig in i upplevelsen av en riktigt bra bok. En bok är så mycket mer än bara en bok. Det är förströelse, fantasibildande och härligt att gå in i en annan värld och ta del av karaktärer, miljöer och en välskriven story.
Deckare har jag plöjt igenom en del även om jag inte skrivit om dem här, bl.a. den skotska författaren Denise Mina som skriver om en kvinnlig kriminaljournalist. Spännande och god kvalitet. Tänkte nu ta mig tid att läsa lite mer igen och vad passar då bättre än att börja med den här pocket-boxen som jag fick den 24 december? Fyra härliga böcker att se fram emot! Jag inleder med den franska romanen Igelkottens elegans av Muriel Barbery som jag hört mycket gott om. Den har också redan blivit film men jag har bestämt mig för att uppleva boken först. Återkommer!
[Foto: Hemmakatten]
© COPYRIGHT 2011 Hemmakatten
Om du vill låna mina bilder, glöm inte att fråga först och länka till Hemmakatten!
Mamma, pappa, barn
[Foto: Hemmakatten]
Mamma, pappa, barn är den andra delen i Hammarbyserien, men den första boken jag läser i denna deckarföljetong. Och gissa om jag är glad att jag har "upptäckt" författarinnan Carin Gerhardsen. Nu har jag ännu fler kriminalromaner att läsa. För spännande är det. Och välskrivet. Perfekt pocket att ta med sig på semestern.
Trots att man får följa ganska många poliser i arbetet för att nysta upp två otäcka dödsfall i Stockholm under några intensiva höstdagar är det lätt att följa med i intrigen. Karaktärerna är teckande med liv och insikt. De känns naturliga. Alldeles särskilt skapas sympati för kriminalkommissarie Conny Sjöberg och polisen Petra Westman som driver boken framåt med sina handlingar, och där deras privatlliv ger en extra dimension till historien.
Handlingen består av flera parallella spår och Gerhardsen lägger ut flera möjliga motiv och gärningsmän för att öka dramatiken. Petra Westman hittar av en slump ett litet gossebarn på några månader. Han ligger själv utomhus, svårt nedkyld och illa däran. En bit bort ligger en död kvinna. Det lilla spädbarnet är lillebror. Någonstans finns en treårig storasyster som väntar ensam hemma...På en Finlandsfärja hittas en tonårsflicka brutalt mördad. Kan det vara så enkelt som en svartsjuk pojkvän eller ligger det något mer bakom dådet?
Så småningom utkristalliseras de två fortlöpande mordutredningarna till ett gemensamt hett spår. Jag måste säga att intrigen har nerv. Särskilt spännande är hur det ska gå för den ensamma lilla flickan. Ska polisen hinna fram i tid? Det är ett habilt hantverk Gerhardsen presterar i Mamma, pappa, barn. Jag kommer direkt gå på de andra böckerna i Hammarbyserien. Den första boken heter Pepparkakshuset och den tredje Vyssan lull.
© COPYRIGHT 2010 Hemmakatten
Berättelsen om Herr Roos
[Foto: Hemmakatten]
Berättelsen om Herr Roos är tredje delen i Håkan Nessers kriminalserie om kriminalinspektör Barbarotti som löser brott i västra Sverige. Denna gång är dock Herr Roos i fokus och Barbarotti kommer först senare in i handlingen, när den tar en våldsam vändning. Valdemar Roos är en uttråkad man i 60-årsåldern, gift sedan tio år och har två stökiga styvdöttrar. Hans hemmaliv går på tomgång och hade familjen haft en tristess- och slentrianvarnare uppsatt hade den larmat på högsta volym. Livet går sin stilla gång från måndag till fredag på ett halvtrist jobb, från fredag till söndag i ett heltrist äktenskap. Men så händer det något som ställer allt på ända och Herr Roos ser plötsligt hopp i tillvaron. Hopp om att få njuta av de sista åren i sitt liv och göra det han gillar bäst; ta det lugnt, ströva i naturen, lösa korsord och ta en eftermiddagslur. Glädjen blir dock kortvarig. Och det är väl så det ska vara i en deckare. För plötsligt lurar ond bråd död om hörnet.
Nessers bok är ytterst välskriven, precis så som alla hans romaner brukar vara. Det är intressant att följa Valdemar Roos liv, och hans väg mot undergången. En viss sympati för hans liv uppstår. Nesser har en förmåga att hålla spänningen vid liv och samtidigt vara ytterst stilistiskt följsam. Nästan poetisk i vissa avsnitt. Då jag hela tiden väntar på "brottet" blir jag till en början en aning rastlös eftersom många sidor och detaljer ägnas åt just Herr Roos liv. Men om man bara lägger det åt sidan och går helhjärtat in för historien och orden i sig, stillar sig detta ganska snabbt.
Jag rekommenderar den här boken. En annorlunda deckare, där brottet är sekundärt, och människan med sina drömmar, tankar och funderingar är det viktigaste, dvs Berättelsen om Herr Roos.
I serien om kriminalinspektör Barbarotti finns också: Människa utan hund samt En helt annan historia.
© COPYRIGHT 2010 Hemmakatten
Höstoffer
[Foto: Hemmakatten]
Den tredje delen om kriminalinspektör Malin Fors utspelas precis som de två första böckerna i staden Linköping. Malin är mentalt sargad efter förra bokens våldsamma utredning då hennes egen dotter drogs in i jakten på den bestialiska mördaren. Malin har svårt att glömma detta. Och det självförbrännande livet fortsätter sin destruktiva resa. För att sudda ut minnesbilderna och i Malins ögon sitt eget tillkortakommande, dricker hon allt mer. Men smärtan vill inte låta sig dövas.
Mellan ruset och bakfyllorna fungerar trots allt Malins brottslösarinstinkt. En nyrik advokat som nyligen flyttat tillbaka till sin hembygd hittas död i vallgraven till sitt praktfulla slott. Med 40 knivhugg i magen. Hatet tog hans liv och det blir Malin och hennes kollega Zekes uppgift att undersöka vem som ligger bakom dådet. Till slut börjar Malins kopiösa alkoholintag att påverka jobbet och ta ut sitt pris. I takt med att brottet når sin lösning, når Malin botten av sitt liv. Hur ska det gå? Ska de lyckas hitta mördaren och ska Malin låta alkoholen ta all värdighet och livsgnista?
Höstoffer är precis som de tidigare böckerna Midvinterblod och Sommardöden av Mons Kallentoft en välskriven deckarhistoria. Huvudpersonens destruktiva liv berör. Kallentoft har en förmåga att skildra människors baksidor och hur små och stora händelser tidigt i livet får fullt genomslag långt senare. Ilska, oförätter, hat och hämndkänslor vill inte låta sig tryckas ner hur länge som helst. Till slut måste de upp till ytan och någon måste betala priset. Spänningen i kriminalgåtan var en aning ljummen denna gång. Där lyckades Kallentoft bättre i de tidigare böckerna, men porträttet av Malin Fors förstärks och ger mersmak. Nästa bok är redan på gång. Den heter Vårlik.
© COPYRIGHT 2010 Hemmakatten
Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva
[Foto: Hemmakatten, på boken. Porträttbild av Sofia Runarsdotter]
Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva är titeln på Ann Heberleins starka roman där hon berättar om sin egen bipolära typ 2- sjukdom. Manodepressiviteten leder periodvis till djupa depressioner eller väldigt aktiva tillstånd, och ibland lever hon helt symptomfritt.
Ann Heberlein är en författare jag gillar skarpt. Hennes bok Det var inte mitt fel - Om konsten att ta ansvar är en av de bästa böcker som jag har läst. Heberlein har språket, hon har intelligensen, hon har förmågan att skriva om svåra ämnen på ett engagerande och förståeligt sätt.
Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva är en hudlös, närgången skildring av Heberleins mående och psykiska tillstånd. Hon beskriver avskalat hur det är att i olika skeenden av livet sitta i väntrummet på S:t Lars psykakut, med ett inre i uppror och en ångest som rider henne. Självmordstankarna är inte bara tysta mumlanden - de är höga skrik som vill överrösta allt annat. Heberlein pratar om sitt nutida eller framtida självmord med kuslig exakthet. Det är planerat, förberett, genomtänkt. Hon vill men ändå vill hon inte. Hon vill inte dö utan har bara väldigt svårt för att leva. I dessa lägen hänger livet på en mycket skör tråd. Heberlein delar med sig av sitt innersta, sina tankar och känslor. Och jag är tacksam för att hon vill det. Det går inte att värja sig för innehållet i boken. Eller språket. Orden flyter som en strid ström, med en jämn rytm som bara en riktigt bra författare kan få till.
Till vardags är Heberlein teologie doktor och forskare i etik. Aktuell som bl.a. debattör, krönikör och författare. Framgångsrik i yrkeslivet helt klart. Heberlein har också man, barn och hus. Ett familjeliv som fungerar. Den psykiska sjukdomen finns dock som en ständigt närvarande skugga, som ibland tar över hennes liv helt och hållet. Det är hjärtskärande. Det är modigt. Det är befriande. Heberlein är smart och hennes förhållningssätt till sig själv och sin sjukdom är beundransvärt. Boken kan säkert fungera som tröst för en del och insiktskapande läsning för andra. Jag tycker att boken är fenomenal i sin enkelhet. Heberleins å ena sidan exakta, koncisa beskrivning och å andra sidan målande, självutlämnande berättelse om psykets tillstånd berör. Och allt är befriat från självömkeri och offerexercis. En stark bok. På alla plan. Heberlein framstår mer och mer som en av mina personliga hjältar. Läs den!
© COPYRIGHT 2010 Hemmakatten
Allt är möjligt
[Foto: Hemmakatten]
Allt är möjligt - En välfärdsdagbok av Åsa Moberg är en bok som är klok, inspirerande och upplysande. Moberg skriver dagbok under sex månader och granskar den svenska välfärden ur olika perspektiv. Hon tar upp vad media belyser, politikers uttalanden och bjuder på många goda exempel på hur man kan ge vård och omsorg på ett respektfullt och vänligt sätt där både medarbetare inom omsorgen samt omsorgstagarna mår bra.
Strålkastarljuset riktas mot fel och uppenbara brister men framför allt mot engagemang och bra idéer på hur vård kan erbjudas och fungera på både ett s.k. kostnadseffektivt och omhändertagande sätt som gör alla inblandade nöjda. Det är märkligt ändå hur det fungerar, eller rättare sagt inte fungerar, på många håll i landet. Varför är det så svårt att erbjuda välfärd - sjukvård och omsorg - som tar hänsyn till vårdtagarens behov, mänskliga likaväl som hälsofrämjande behov, i dagens samhälle? Bevisligen finns det flera företag, organisationer och vårdinrättningar som klarar av detta med elegans. Där personalen är nöjd, klienterna/patienterna är nöjda och budgeten kan hållas. Hur svårt kan det vara att applicera dessa goda exempel på storskalig nivå? Jag blir frustrerad, arg, beklämd, engagerad och inte minst hoppfull när jag läser Åsa Mobergs välfärdsdagbok. Moberg har verkligen efter många romaner hittat hem i den här genren där samhällsanalys kombineras med ett berättande språk och illustrativa exempel. Exempel där goda idéer har förverkligats och fått genomslag för människor som är som mest utsatta. Fina framgångar och konkreta exempel från verkligheten som verkligen bör lyftas fram och bli en välfärdsmodell för hela Sverige.
Allt är möjligt - En välfärdsdagbok hoppas jag kan tas in som kurslitteratur på alla utbildningar inom alla omsorgsyrken, inte minst läkarlinjen, där många behöver lära sig bemöta hela patienten och inte bara kroppsliga symptom. Politiker bör läsa boken. Yrkesmänniskor inom vården bör läsa den. Och om du är intresserad av välfärd, hur sjukvården och omsorg faktiskt kan fungera, är denna bok ett måste.
För mig ger Allt är möjligt - En välfärdsdagbok stor behållning. Jag undrar bara när politiker och beslutsfattare inom sjukvården ska förstå att du kan inte sätta pengarna först hela tiden utan måste utgå från vårdtagarnas behov och sedan skapa en organisation runt detta där medarbetare och vårdtagare trivs, och där behandlingar och undersökningar görs på ett framgångsrikt och respektfullt sätt. När ska poletten trilla ner? Att envist hålla fast vid siffror och utgå från en budget utan att vara flexibel inför de förändringar i samhälle och i vårdbehov som ständigt pågår, är nära på enfaldigt. Det går nämligen att både hålla budget och få en verksamhet som fungerar. Det visas tydligt i denna bok. Dags för förändring! Dags att läsa Allt är möjligt - En välfärdsdagbok!
Några citat ur boken:
"Kombinationen av kompetens för kroppssjukvård och psykiatrisk vård är sällsynt, men kropp och själ envisas med att höra ihop, hur mycket 1900-talets industriella vårdorganisatörer än hoppades att det inte skulle vara så. `Vi är faktiskt hela människor. Om jag har ont i armen eller andnöd så påverkar det allt´."
"`Stockholms beslut att öppna för nationella adoptioner är starten på en viktig process där barns rätt till kapabla föräldrar börjar väga tyngre än föräldrars rätt till sina barn´... Ulf Kristersson (M)."
" Sverige borde kunna exportera äldreomsorgskoncept över hela världen. Vi är duktiga på organisation. Sedan kunde vi importera kunskap i konsten att bemöta människor, för det är vi inte bra på."
© COPYRIGHT 2010 Hemmakatten
Tips inför bokrean
Årets bokrea startar nu på torsdag den 25 februari. En del butiker börjar redan vid midnatt, andra 07.00 på morgonen så här finns möjligheten att vara tidigt ute för den som är kvällspigg, eller gillar att vara uppe i arla morgonstund.
Det går att göra många läsvärda fynd i år. Både inom facklitteratur, skönlitterära verk samt kok- och barnböcker. Jag kommer att sikta in mig på några alster inom varje genre. Det är alltid lika kul att hitta bra böcker att fylla bokhyllan med. Här kommer mina tips inför bokrean.
[Foto: Adlibris.com]
Hypnotisören - Lars Kepler
Deckaren Hypnotisören var förra årets stora snackis då författaren Lars Kepler var en pseudonym. Många var spekulationerna innan det visade sig vara författarparet Alexander och Alexandra Coehlo Ahndoril som stod bakom namnet. Då var det genast inte lika spännande längre. Men boken sägs vara bra och är ett givet inslag i min shoppingkorg under rean.
Morberg - Per Morberg
Skådespelaren och kocken Per Morberg går från klarhet till klarhet. Hans oefterhärmeliga matlagningssätt i TV är en fröjd att följa. Nu kommer hans matkonst i bokform och Morberg blir en perfekt present till min matlagningsglada bror. Det är rejäla tag i köket, fina råvoror och svensk husman blandat med Morbergs specialare. Kan inspirera till stordåd?!
[Foto: Adlibris.com]
Monikas bästa menyer - Monika Ahlberg
Här kommer fler kokböcker. Jag gillar av någon anledning att köpa på mig ett gäng för att sedan ha att bläddra i. Mer för de vackra bilderna än recepten. Ögats njutning är minst lika viktig som gommens. Ahlbergs böcker har jag sedan tidigare och brukar alltid hitta något läckert till buffébordet. Rean bjuder på fyra alster av Monika med menyer för varje årstid och jag kommer att investera i någon av dem. Den med bäst bilder! :)
Monikas bästa menyer - för hösten, för sommaren, för vintern, för våren.
Ragde-trilogi - Anne B Ragde
Den här författaren har jag fått som tips. Trilogin består av norskan Anne Ragdes tre romaner om livet och människoödena på en släktgård utanför Trondheim. Den första två böckerna "Berlinerpopplarna" och "Eremitkräftorna" filmatiserades för tv och har gjort succé både i norsk och svensk tv. Jag har tyvärr missat tv-serien men kommer nu att läsa romansviten istället då den sägs vara riktigt välskriven och berörande.
[Foto: Adlibris.com]
Bitterfittan - Maria Sveland
Den här suveräna boken finns redan i min boksamling men jag vill rekommendera den till alla nu när den är med på rean. En riktigt svidande bra roman om en småbarnsmammas förhållningssätt till sitt liv ur feministisk synvinkel. Går det att vara kvinna, ha karriär och familj och samtidigt leva ett jämställt liv? Romanfiguren Sara har svårt att hitta balansen och är redan bitter vid 30 års ålder över hur livet blev. Hon bestämmer sig för att göra revolt. Tänkvärd, läsvärd för både kvinnor och män. Det går att leva jämställt. Om båda i relationen vill det. Bästa boken på länge inom den här genren.
Sin ensamma kropp - Elsie Johansson
Romanen handlar om hur det på ålderns höst går att njuta av och ta för sig av livet istället för att fastna som ett vårdpaket någonstans. Huvudpersonen Maliss har precis blivit änka och omgivningen förväntar sig ett lugnt pensionärsliv men Maliss har andra planer. Hon har gott om pengar, gott om tid och en ny förälskelse. Vem vill slå sig till ro då? Provocerande eller befriande? Det ska bli kul att se vad den här boken kan ge.
Andra böcker som lockar, men jag nämner de bara kort är:
[Foto: Adlibris.com]
- Barack Obamas biografi Min far hade en dröm där han berättar om sin barndom och uppväxt på Hawaii och i USA. Rasmotsättningar, idealism och en dröm om förändring.
- I Håkan Nessers, Berättelse om Herr Roos, är det kriminalinspektör Barbarotti som löser brott. Nesser är en av Sveriges bästa deckarförfattare och jag gillar Barbarottis stil där han kämpar mot brottsligheten och personliga problem. Precis som det brukar vara i deckare med andra ord...
Och nu något till barnen...
[Foto: Adlibris.com]
Mamma Mu bygger koja - Jujja Wieslander, Sven Nordqvist (3-6 år)
En modern klassiker för barnen är Mamma Mu och varje bok bjuder på en varm historia där Mamma Mus ständiga följeslagare Kråkan ofta får ta de hårdaste smällarna. Kanske för att han sticker ut näbben en aning för mycket...En bok för hela familjen. En CD kommer med.
Men... det är ju Bolibompadraken! - Mats Wänblad (3-6 år)
Charmiga Bolibompa-draken gör sig riktigt bra i bokform. Det finns en pedagogisk tanke bakom varje bok i serien. Härliga bilder och färger samt en del humor. Perfekt till godnatt-sagan.
[Foto: Skärmdump från Akademibokhandelns bokrea-katalog]
Stora boken om Barna Hedenhös - Bertil Almqvist (3-6 år)
Hedenhös rör upp en fläkt från min egen barndom vilket gör att jag vill köpa denna bok och läsa tillsammans med syskonbarnen när de kommer på besök. Den här samlingsvolymen består av fem bilderböcker.
Alla böckerna är hämtade ur Akademibokhandelns bokrea-katalog men finns till försäljning i andra bokhandlar till varierande priser. Kom också ihåg de internetbaserad bokhandlarna. Även där blir det rea och det är många gånger billigare än i butik.
© COPYRIGHT 2010 Hemmakatten
Att växa genom möten
[Foto: Hemmakatten]
Kay Pollaks bok Att växa genom möten sammanfattar på ett lättfattligt sätt några viktiga punkter hur du kan förhålla dig gentemot andra och framför allt dig själv. I möten med andra människor händer något fantastistk. Du har chans att lära dig något om dig själv. Varje möte är en chans till träning och utveckling. Inte alltid roligt, ibland ganska jobbigt och frustrerande, men alltid lärorikt. Boken skrevs redan 1994 men håller än.
Pollaks största förtjänst är hans enkla stilistiska stil. Egentligen är det rätt komplicerade saker det handlar om, psykologiska processer många gånger på ett omedvetet plan, socialt samspel och kommunikationsteori. Men i Att växa genom möten bryts detta ner till enkla byggstenar och förklaringar. Så att det blir förståeligt på vardagsnivå. Det känns som jag sitter med en personlig vänlig coach som vill hjälpa mig med det mest basala. Men en coach som inte bara stryker medhårs. Jag gillar särskilt när Pollak på vissa ställen i boken blir en aning provocerande och utmanar invanda tankerutiner och beteendemönster.
Ibland är det bra med enkelhet. Att skala bort alla fina formuleringar och intellektualiserande. Ibland tjänar budskapet på att vara utmejslat precis på Pollaks vis. Där fokus läggs på grundläggande känslor och användbara tips på hur jag kan tänka och förhålla mig i olika situationer. Det blir en bra repetition och påminnelse om att det är jag - enbart jag - som påverkar hur jag reagerar och agerar i möten med andra människor. Och att mina tankar om andra säger mest om mig själv. Nog så väsentligt att komma ihåg. Jag kan bara ändra på mig själv, inte andra, och det är viktigt att börja där. Med sig själv och sina egna tankar och sitt förhållningssätt.
Allt som allt består Att växa genom möten av matnyttiga råd som alla kan ha nytta av, både privat och i arbetslivet. Ja, i alla sammanhang där du möter människor. Och framför allt finns det ju alltid en människa du måste möta varje dag. Dig själv. Att växa genom möten är rent språkligt sett en lättläst bok med lagom många sidor men innehållet kan kräva en hel del inre arbete som kan väcka lite motstånd men också många tänkvärda funderingar och till och med förändringar i förhållningssättet till dig själv och andra människor.
När du har läst Att växa genom möten, kan jag också rekommendera Pollaks succébok Att välja glädje där tankarna utvecklas ytterligare.
© COPYRIGHT 2010 Hemmakatten
Sjöjungfrun
[Foto: Hemmakatten]
Sjöjungfrun är titeln på Camilla Läckbergs sjätte roman i Fjällbacka-sviten där polisen Patrik Hedström och hans sambo Erica Falck löser brott på västkusten.
Efter att ha sett filmatiseringarna av Läckbergs romaner Stenhuggaren och Olycksfågeln på TV i julas ville jag tillbaka till ursprunget, texten, böckerna. Därför att tyvärr har tv-formatet inte gjort Läckbergs otäcka och intrikata historier rättvisa. Visserligen är det alltid trevligt att titta på bra skådespelare som Niklas Hjulström och Elisabeth Carlsson samt känna igen Fjällbacka-vyer, men för övrigt blev serierna en besvikels i hur handling och intrigerna presenterades.
Sjöjungfrun är till min glädje riktigt bra och tar tag redan på första sidan. Läckberg har en fin förmåga att i romanens första meningar väcka intresse och jag vill bara läsa vidare. Handlingen kretsar kring Christian Thydell som precis har fått sin första roman Sjöjungfrun utgiven. Men trots den fina kritiken kring boken och all positiv uppståndelse är det något som inte stämmer. Christian verkar jagad och besvärad. Erica, själv en publicerad författare som har lärt känna Christian under skrivandets gång, märker att det är något som tynger honom. När sedan en vän till Christian spårlöst försvinner i Fjällbacka och senare hittas under isen - mördad - blir det än mer påtagligt att under ytan vilar något fruktansvärt. Som vill upp, som kräver hämnd. Patrik Hedström får fullt upp att göra under årets kallaste månader. Och Erica sin vana trogen kan inte låta blir att nyfiken följa polisutredningen samt göra sin egen.
Sjöjungfrun är spännande. Mer psykologiskt inträngande än vanligt för Läckberg och kuslig intrig som sätter fantasin i rörelse. Läckberg är bäst i bokform. Så är det bara. Jag ska snart ge mig på den sjunde romanen Fyrvaktaren som kom förra året.
© COPYRIGHT 2010 Hemmakatten
Fruset ögonblick
[Foto: Hemmakatten]
Camilla Ceders debutroman Fruset ögonblick utgavs 2009 och blev ganska omgående en succé. Det är en spännande kriminalroman som utspelas i Göteborg med omnejd. I centrum står kriminalkommissarie Christian Tell som får ett komplicerat fall att lösa. En man hittas avrättad på en gård i västra Sverige och kroppen är svårt sargad. Det tyder på ett personligt hatbrott, men polisen står inledningsvis ganska handfallen när det gäller motivet. Inget i mannens bakgrund tyder på några svåra konflikter. Men ett vittne i utkanten av utredningen blir plötligt påmind om en mörk händelse långt tillbaka. Har det förflutna hunnit ikapp? Vittnet, journalistikstudenten Seja Lundberg, börjar på egen hand nysta i historien och kommer mördaren farligt nära. För kriminalkommissarie Tell blir utredningen komplicerad och han konfronteras inte bara med fruktansvärda mord utan även med sina egna känslomässiga tillkortakommanden. När hans och Sejas väg korsas får det oanade konsekvenser till följd, som leder rakt till mördaren och kanske något mer...
Det är inte svårt att förstå att Ceders bok Fruset ögonblick var den andra mest utlånade boken under 2009 på folkbiblioteken i Göteborg. Men inte bara göteborgarna har tagit hennes roman till sina hjärtan. Den har sålt bra i hela landet och även utomlands. Jag läste en intervju med Camilla där det framkommer att hennes tillvaro efter boksläppet blivit betydligt behagligare på den ekonomiska fronten. Det hade varit något. Skriva en succéroman som gör en ekonomiskt oberoende för resten av livet. Under tiden läser jag med välbehag den strida ström av deckare som publiceras av skickliga författare i Sverige. Camilla Ceders bok håller hög klass. Den har nervig intrig och fint tecknade porträtt av människor som lever på gränsen i samhället. Det är mänskligt, levande och läsvärt! Jag ser fram emot Ceders uppföljare Babylon där kriminalkommissarie Tell fortsätter att utreda brott. Kommer under 2010.
[Foto: Hemmakatten på omslaget som är gjort av Per Wickholm]
© COPYRIGHT 2010 Hemmakatten
Världens lyckligaste folk
[Foto: Adlibris.com]
Dagens bok är journalisten, krönikören och programledaren Lena Sundströms senaste som heter Världens lyckligaste folk - En bok om Danmark. Det är en bokstavlig och litterär resa genom Danmarks senaste års politiska historia och en nutidsskildring av ett land som i vissa politiska läger helt har missuppfattat det här med tolerans, medmänslighet och lika rättigheter för alla. Det är intressant och spännande läsning men också sorgligt att se hur ett land hamnar snett i sina värderingar och syn på människor med utländsk bakgrund. Främlingsfientligheten anammas av några få, men då det politiska partiet Dansk Folkeparti, sitter på en vågmästarroll i landet, har deras gräsliga människosyn fått allt större utrymme i både mediadebatten, i människors vardag och i det politiska rummet. Inte helt olikt debatten här hemma...
Sundström är en mycket vass skribent. Hon är tydlig i sin retorik, rolig och det känns som jag sitter på pakethållaren bak på hennes röda cykel när hon tar sig fram genom dagens Köpenhamn och Danmark för att ta reda på hur världens lyckligaste folk - danskarna - resonerar kring invandrarfrågan. Sundström bosätter sig i Danmark under några månader och pratar med alla. Politiker, chefsredaktörer, studenter, mannen på parkbänken, infödda danskar och inflyttade danskar. Hon läser danska för invandrare, försöker bli medlem i det gräsliga partiet och äter middag med helt vanliga danskar. Hon belyser fördomar och politiska partiers skrämselretorik på ett lysande sätt. Boken borde läsas av alla studenter som samhällsupplysning och kan för alla fungera som diskussionsunderlag för hur vi ska få ett mer tolerant och humanistiskt samhälle.
Det finns många synpunkter om Lena Sundströms bok. Jag har en. Hon är det vi alla behöver. Någon som sätter strålkastarljuset på en känslig fråga och en blåslampa i valfri bakre region på de styrande. Läs den!
Boken finns också som dokumentärfilm och visades på TV4 under hösten.
[Foto: Ola Kjelbye, Expressen.se]
Kan rekommendera Stadsbiblioteket i Göteborg. De har en hylla precis innanför entrén med rykande färska böcker. Men det är snabbläsning som gäller. Sju dagar får dessa böcker lånas. Här hittar jag mycket intressant. Bland annat Sundströms bok.
© COPYRIGHT 2010 Hemmakatten
Biografi: Michelle Obama
[Foto: Hemmakatten, på bokomslaget]
Liza Mundy har skrivit biografin över Michelle Obama. Den skrevs under några år innan det stod klart att Barack Obama blev USA:s första afrikanamerikanske president. Boken bygger på tidiga intervjuer med Michelle Obama, men framförallt på intervjuer med vänner, bekanta, kollegor och tal som Michelle själv har hållit under de olika kampanjer som Barack deltagit i. Innehållet känns dokumentärt, gjort lite på avstånd, och bjuder inte på Michelle Obamas egna innersta tankar. Det är en nackdel. Å andra sidan är biografin ett intressant tidsdokument över ett fenomen av sällan skådat slag. Hur en välutbildad och karismatisk politiker och hans hustru gör kometkarriär och behandlas som superstjärnor, fastän för att citera Michelle, "de är bara vanliga människor, Barack är bara en man".
I boken följer man Michelle under uppväxtåren i Southside-området i Chicago. Det var segregerat med all den problematik det innebär och en tuff stad att växa upp i. Men det var bra sammanhållning i kvarteren och i släkten och sunda familjevärderingar där framgång, lojalitet och att göra sitt bästa inpräntades som nyckelbegrepp redan från början. Att Michelle Obama, född Robinson, är framgångsrik och smart av egen kraft blir tydligt i boken. Genom utbildningar på Ivy League-universiteten Princeton och Harvard (juridik), har hon en stabil grund att stå på. Som chef inom Chicagos sjukvård där kommunikation mellan sjukhus och medborgare var nummer ett på hennes agenda, vet hon hur relationer mellan människor ska byggas. Hon framställs som superorganiserad, effektiv, empatisk, kvick i repliken och som en social ekvilibrist. Enligt Mundy har också Barack den djupaste respekt för Michelle på alla plan. Det är hon som bestämmer hemma och är en av hans närmaste personliga rådgivare. Michelle Obama framställs som en kvinna med skinn på näsan. Hon har stor utstrålning och påverkan på människor. Perfekt matchning till sin man. De gör varandra starkare.
Baksidan av ett offentligt politikerliv framkommer också tydligt. Och den hårda kampen att få ihop en krävande yrkeskarriär med ett balanserat familjeliv. I princip omöjligt under de förutsättningar som kommer med en presidentvalskampanj. Bitvis spännande läsning om uppväxten och de rasfrågor som ständigt är aktuella och hur politikerkampanjerna drivs, men aningen för distanserat kring Michelle som person för min smak. Väntar med nyfikenhet på den "riktiga" biografin om Michelle, där hon själv håller i pennan. Barack Obama har varit en flitig författare och givit ut flera självbiografiska böcker, när är det Michelles Obamas tur?
Läs artikeln av Liza Mundy om hur det var att skriva biografin.
© COPYRIGHT 2009 Hemmakatten
Min mormors historia
[Foto: Hemmakatten, av bokomslaget]
Boken Min mormors historia går rakt in i hjärtat. Den berör och rör om. Då jag själv känner stor tacksamhet och kärlek till min egen mormor är det intressant och känslosamt att läsa hur andra kvinnor uppfattar sina mormödrar. Det är starka berättelser av några av Sveriges mest lästa och omtyckta författare. Alla har en sak gemensamt, en beundran av och fascination över sin mormor. Det är inte bara kvinnliga öden vi får ta del av utan berättelserna bildar också ett tidsdokument över vår historia. Det blir väldigt levande hur dessa mormödrar levde och kämpade under många gånger tuffa förhållanden. Med en livsstyrka som är både imponerande och lärorik.
Oavsett om du har/hade en god relation till din mormor eller inte, är boken Min mormors historia sprängfull av fina berättelser och mycket känslor. Vilket är en ynnest att få ta del av. Några av de författare som medverkar är Åsa Linderborg, Maria Sveland, Birgitta Stenberg, Märta Tikkanen och Agneta Pleijel mfl. Rekommenderas!
© COPYRIGHT 2009 Hemmakatten
Den mörka ängeln
[Foto: Hemmakatten]
Författaren Mari Ljungstedt fortsätter sin succéromanserie som utspelas på Gotland. Kommissarie Knutas får fler brott att lösa och som läsare är jag tacksam för det. För Ljungstedt har en utmärkt förmåga att driva handlingen framåt, bjuda på en ruskig intrig och teckna människors inre, både deras goda och onda sidor.
Den sjätte romanen i kriminalserien heter Den mörka ängeln och handlar om hur en dominerande föräldrarpersonlighet kan skapa många mörka, ohyggliga och smärtsamma minnen hos sina barn som kan vara svåra, och ibland omöjliga, att frigöra sig ifrån. Destruktiva mönster förs vidare i generationer, och till slut nås gränsen för vad en del individer klarar av att bära och stå ut med. Reaktionen kan bli kraftfull och i detta fall mordisk. Kommissarie Knutas får ett ovanligt dödsfall att lösa. Den framgångsrika festfixaren hittas död efter invigningen av Visbys nya skrytbygge, en kongresshall som har fått både miljöivrare och turistnäringen att reagera starkt, i motsättning och i hög debatt. Vad är motivet att ta livet av denna hårt arbetande festarrangör? Knutas får ett svettigt jobb att göra.
Parallellt med kommissarie Knutas finns också tv-journalisten Johan Berg, som genom sin starka känsla för nyheter och sin förmåga att snabbt vara på rätt plats, ofta blir delaktig i brottsutredningarna vare sig han vill eller inte. Och ibland får det förödande konsekvenser för familjen.
Ljungstedts kriminalromaner är mycket läsvärda. Det är ett gott hantverk. Och jag säger bara. Läs bara böckerna. Se inte filmatiseringen Kommissarien och havet. Att se och höra dubbade halvt engagerade skådisar, både svenska, tyska, danska och andra gav en fadd eftersmak. Pinsamt dåligt. Ett bra exempel på en misslyckad produktion. Märkligt när romanerna är så bra. Nåväl. Glöm tv-filmerna helt och håll dig till böckerna istället. Det gör i alla fall jag.
© COPYRIGHT 2009 Hemmakatten
Deckartips - Åsa Larsson
[Foto: Hemmakatten]
"Jag spanar efter vaken, ett ljusnedsläpp i isen, men ser den inte. Istället ser jag en skugga. En svart fyrkant. Något ligger över vaken. Jag simmar dit. Träkrysset är borta. Istället ligger det en dörr över hålet. Den är grön. Gjord av enkla plankor med en snedslå tvärsöver. En dörr från en bod eller lada"..."Jag försöker att med bägge händerna skjuta dörren åt sidan. Linan och ficklampan har jag släppt, de sjunker långsamt mot botten. Dörren låter sig inte rubbas. Min häftiga utandning dånar i öronen medan jag förgäves sliter i den. Jag förstår att skämtaren står ovanpå den. Någon står ovanpå dörren."
Så inleds Åsa Larssons senaste deckare Till dess din vrede upphör. Två unga människor dör under isen en vacker senhöstdag när de dyker efter ett flygplansvrak. Motivet ligger på sjöns botten och det tar tid för Kirunas polisinspektör Anna-Maria Mella och kammaråklagare Rebecka Martinsson att nysta upp alla trådarna.
Till dess din vrede upphör är en riktig nagelbitare. Hon är begåvad med en särskild språkkänsla den där Larsson. Som en fritt flödande Norrlandsälv. Det är den fjärde kriminalromanen om högpresterande Rebecka Martinsson som allt för ofta hamnar mitt i mördarjakter och vettvillingsdåd.
Det är otäckt. Det är ruggigt välskrivet. Det är en riktigt bra intrig. 1940-talets turbulenta tider, med nazityskar på tåg genom Sverige, har skapat många mörka hemligheter i Norrlandsskogarna. Hemligheter som vill förbli begravda. Priset blir högt när sanningen ska upp till ytan. Och Rebecka Martinsson är en av dem som får betala.
Jag sträckläste boken och vill ha fortsättningen direkt. Åsa Larsson är Sveriges svar på Ruth Rendell. Larssons mordiska fantasier kombinerat med vackra naturbeskrivningar av Norrlands guld är svårslaget. Skriv mer Åsa! Mellas och Martinssons öden och äventyr i Kiruna är väldigt spännande att följa.
Tidigare böcker av Åsa Larsson
Svart stig
Det blod som spillts
Solstorm
Larssons debutroman Solstorm har blivit filmad med Isabella Scorupco som Martinsson. Inte helt likt min egen bild av karaktären, men avgör själv när du läser boken och sedan ser filmen.
[Foto: Svenska Dagbladet]
© COPYRIGHT 2009 Hemmakatten
Den sista vintern & Gry
[Foto: Hemmakatten]
Den sista vintern är titeln på Åke Edwardsons senaste roman om kriminalkommissarie Erik Winter och hans kamp mot brottsligheten i Göteborg. Efter att ha slukat innehållet kan jag bara återigen konstatera att Edwardson helt enkelt är en av Sveriges bästa deckarförfattare. Han har en driven berättarstil, bjuder på intelligenta intriger samt ger alltid en initierad beskrivning av västkuststadens olika sidor. Persongalleriet med kommissare Winter i spetsen är målande men ändå diskret tecknat på samma gång. Det är levande gestalter med mänskligt beteende och riktiga känslor. Det goda och det onda vandrar hand i hand, i samma person, i samma kvarter.
Den sista vintern handlar om två mystiska dödsfall i innerstaden där tillvägagångssättet är påfallande likt. Det verkar vara samma gärningsman. Två unga kvinnor hittas döda i sina hem, kvävda i sina egna sängar. I båda fallen med en förtvivlad sambo kvar i lägenheten. Helt ovetande om vad som hänt. Eller? Tät thrilleranda och bra balans mellan brottsutredningen och Winters egna filosofiska funderingar. Det är spännande från start till mål.
Den sista vintern är förhoppningsvis inte sista romanen om kriminalkommissarie Winter. Jag har följt hans öden under tio år och vill gärna fortsätta att göra det. I väntan på nästa roman från Edwardson tittar jag på tv-serien om Winter igen. Det är alltid extra bonus att läsa om och se hur staden Göteborg skildras på tv och film. Och med Johan Gry (bilderna nedan) i huvudrollen kan det inte bli annat än ett lyckat resultat.
[Foto: Hemmakatten, dvs fotograferat av DVD-omslagen till TV-serien om Kommissarie Winter]
Johan Gry spelar kriminalkommissarie Winter på ett utsökt sätt i de sex första omgångarna från SVT. Gry har hittat helt rätt i sin gestaltning av Winters förfinade elegans och förmedlar en tydlig bild av Winters inre konflikter inför brotten han möter och inför jobbet som han har en stark passion för men som samtidigt sakta bryter ner honom. Gry visar fenomenalt Winters ständiga drivkraft att söka efter sanningen, även om priset blir högt, både yrkessmässigt och personligt. Gry ÄR Erik Winter. Det känns därför lite konstigt att rollistan har bytts ut i de nya avsnitten som nu är under inspelning. Ingen av de tidigare skådespelarna är med. Varken Johan Gry, Krister Henriksson eller Niklas Hjulström. Av förståeliga skäl kanske då Henriksson numera är Wallander personifierad och Hjulström löser brott i Fjällbacka...Men Johan Gry vill jag bara ha i rollen som Winter! Hur man kan låta bli att ha med Sveriges svar på Richard Gere är ytterst förvånande. Johan Gry är det närmaste filmstjärna vi kan komma här hemma. Till och med danskarna har insett hans storhet. Gry kunde ses i en mindre roll i kriminalserien Brottet tidigare i år. Dags att ta tillbaka Johan Gry som Winter. Nu!
© COPYRIGHT 2009 Hemmakatten
Sommardeckare
[Foto: Hemmakatten]
Kallentoft har en kusligt bra förmåga att skriva spänning som håller i en hel bok. Ju tätare intrigen blir, desto snabbare läser jag för att komma framåt, vidare i handligen. I Sommardöden är det konstant nerv, uppblandat med huvudkaraktären kriminalinspektör Malin Fors inre funderingar över livets mening, förhållandet till tonårsdottern och exmaken. Bra växling, då hjärtat behöver vila några sidor. Kallentoft har placerat intrigen i ett rekordvarmt sommar-Linköping och Malin Fors är på jakt efter en mördare. Ett efter ett dyker offren upp i staden. Unga tonårsflickor som har skändats, våldtagits och mördats mitt i all sommarhetta och semester. Det är långt ifrån avkopplande tider för Malin Fors och hennes kollega Zeke som måste ta till sitt yttersta för att hitta den sjuka person som plågar stadens unga flickor. När sedan Malins egen dotter dras in i utredningen blir kampen på liv och död på ett högst personligt plan.
Kallentoft har språket i sin hand. Följsamt, drivande och lättläst. Orden är som musik som flyter på i strid ström. Ibland nästan poetiskt. Jag är dock lite otacksam som målgrupp för just de mer utsvävande poetiska inläggen i boken. Jag är mer intresserad av kärnhandlingen och karaktärerna, men oavsett det ger den till viss del omständiga stilen Kallentoft ett unikt signum som författare. Jag väntar med iver på att den tredje boken om Malin Fors - Höstoffer - ska komma i pocket. Tills dess rekommenderar jag dig att genast läsa de första två; Midvinterblod och Sommardöden. Deckarserien tjänar på att läsas i rätt följd så att du är med från allra första början av Malin Fors något självförbrännande resa genom livet och hennes intensiva brottsbekämpning i småstaden.
© COPYRIGHT 2009 Hemmakatten
