hemmakatten

[Foto: Hemmakatten]

Författaren Mari Ljungstedt fortsätter sin succéromanserie som utspelas på Gotland. Kommissarie Knutas får fler brott att lösa och som läsare är jag tacksam för det. För Ljungstedt har en utmärkt förmåga att driva handlingen framåt, bjuda på en ruskig intrig och teckna människors inre, både deras goda och onda sidor.

Den sjätte romanen i kriminalserien heter Den mörka ängeln och handlar om hur en dominerande föräldrarpersonlighet kan skapa många mörka, ohyggliga och smärtsamma minnen hos sina barn som kan vara svåra, och ibland omöjliga, att frigöra sig ifrån. Destruktiva mönster förs vidare i generationer, och till slut nås gränsen för vad en del individer klarar av att bära och stå ut med. Reaktionen kan bli kraftfull och i detta fall mordisk. Kommissarie Knutas får ett ovanligt dödsfall att lösa. Den framgångsrika festfixaren hittas död efter invigningen av Visbys nya skrytbygge, en kongresshall som har fått både miljöivrare och turistnäringen att reagera starkt, i motsättning och i hög debatt. Vad är motivet att ta livet av denna hårt arbetande festarrangör? Knutas får ett svettigt jobb att göra.

Parallellt med kommissarie Knutas finns också tv-journalisten Johan Berg, som genom sin starka känsla för nyheter och sin förmåga att snabbt vara på rätt plats, ofta blir delaktig i brottsutredningarna vare sig han vill eller inte. Och ibland får det förödande konsekvenser för familjen.

Ljungstedts kriminalromaner är mycket läsvärda. Det är ett gott hantverk. Och jag säger bara. Läs bara böckerna. Se inte filmatiseringen Kommissarien och havet. Att se och höra dubbade halvt engagerade skådisar, både svenska, tyska, danska och andra gav en fadd eftersmak. Pinsamt dåligt. Ett bra exempel på en misslyckad produktion. Märkligt när romanerna är så bra. Nåväl. Glöm tv-filmerna helt och håll dig till böckerna istället. Det gör i alla fall jag.

© COPYRIGHT 2009 Hemmakatten