Igelkottens elegans
[Foto: Hemmakatten]
Igelkottens elegans. Elegant skriven roman som inte lämnar någon oberörd. Fransk succéhistoria som även blivit film, men boken förtjänar verkligen att läsas. Orden flyter fram lekande lätt. Lika lekfullt som ett virvlande Seine. Lika vacker som en vårdag i Paris. Lika värmande som din älskades blick.
Portvakten Renée Michel är 54 år, änka och låter livet gå sin gilla gång. Hon sköter sina sysslor i det pampiga huset med lägenheter och är den som håller maskineriet igång. Utåt sätt en mycket enkel (och lite trist) dam som går de flesta spårlöst förbi. Ett namn, men ett anonymt ansikte och utan personlighet. Någon som finns där när de boende behöver en tjänst eller vill få något gjort. Men om man ser under ytan, bakom fasaden, på denna dam är det en helt annan värld som öppnar sig. Madame Michel lever ett rikt inre liv och plöjer igenom litteratur, konst och vetenskap på samma nivå som en Sorbonne-professor. Det sprakar och sprudlar av liv i den grå portvaktslägenheten.
I samma hus som Madame Michel, men i en mycket lyxigare våning, bor Paloma. Tolv år med ett intellekt som överträffar de flesta vuxnas. Men som inte finner sig till rätta och därför vill ta livet av sig. Först ska hon bara studera människorna i sin omgivning för att hitta någon slags konvergens i tillvaron. Madame Michel och Paloma lever två parallella liv, men deras öden knyts samman när huset får en ny hyresgäst, affärsmannen Kakuro Ozu från Japan. Dessa tre individer dras till varandra och möts till slut i det som de flesta kallar vänskap.
Vänskapen blir som en mötesplats för dessa tre individer som alla har olika kulturell bakgrund, förutsättningar och erfarenheter. I vänskapen blir de alla jämlika och kan förenas i ett gemensamt intresse. Att vara människa med önskan om att bli sedd för den man är. De möts i en förståelse för varandra och för sitt nöjes skull. Att få en fin stund tillsammans och prata om samhälleliga företeelser, vardagliga ting eller bara sitta tysta över en kopp te.
Jag blir väldigt berörd av boken. På ett både glädjefyllt och sorgligt sätt. Jag fnissar och fäller en tår om vartannat. Boken är fantastisk. Upplyftande. Hoppfull. Äkta. Vänskapsband över olika åldrar. Vänskap som förenar och ger en mening med livet. Vänskap som vänskap ska vara. Innerlig, tillåtande och varm. Du är dig själv och det är gott nog. Att mötas i ett avslappnat umgänge, stimulerande samtal eller över ett intellektuellt utbyte.
Har du inte läst Igelkottens elegans av Muriel Barbery tycker jag att det ska bli din nästa bok. Min recension kan inte göra den rättvisa. Egentligen räcker det med att säga att jag kommer att bära med mig den här boken, länge.
[Foto: Hemmakatten]
© COPYRIGHT 2011 Hemmakatten
Om du vill låna mina bilder, glöm inte att fråga först och länka till Hemmakatten!
Verkar spännande.
Tack för kommentaren, ja det har varit en hektisk vecka :-)
Ha en fortsatt fin kväll
Tack för boktipset. Jag gillar din blogg jättemycket och läser varje inlägg.
Jag har haft Igelkotten på mitt nattduksbord länge, länge...ofärdig. Jag är inte en av dem som sällar sig till skaran som älskar boken. Har verkligen gett den flera chanser o jag tycker den blir så mkt bättre när japanen äntrar scenen. Kanske filmen är ngt för mig istället. Kan dock hålla med om att språket är speciellt och vackert, men för mig räcker det inte :(
Ser däremot att du har Harper Lees Dödssynden i din ägo...då har du också ngt att se fram emot. Jag läste den på universitetet och skrev min C-uppsats om den. Den är mkt bra och jag förstår varför den är obligatorisk för alla elever i den amerikanska high school :)
