Filmtips: State of Play
[Foto: Hemmakatten]
Filmen State of Play [från 2009] har allt jag gillar med en bra thriller: nervig intrig, excellenta skådespelare, intelligent manus och snyggt foto. Och så utspelas det hela i mina favoritmiljöer; bland journalister i hektiska nyhetsrum och i de politiska, ofta korrupta, kretsarna i Washington.
En Russel Crowe i högform spelar den undersökande, något tilltufsade, tidningsreportern Cal McCaffrey. McCaffrey börjar nysta i ett till synes slumpmässigt mordfall men snubblar över en konspiration som når de högsta politiska leden och ett av amerikas mäktigaste företag. Bästa vännen senatorn Stephen Collins [Ben Affleck], påläggskalv inom republikanerna, blir inblandad i härvan då hans utredningsassistent blir nästa offer, brutalt mördad. McCaffrey hamnar i lojalitetskonflikt mellan mordstoryn och sin vän. Vem ska han ta hänsyn till i jakten på sanningen? Mycket bra spel av även Rachel McAdams och Helen Mirren. Det är pulshöjande, effektivt berättat. State of Play är klart sevärd! Perfekt till en lördagkväll när tv-utbudet är magert.
© COPYRIGHT 2009 Hemmakatten
Dags för CSI
[Foto: Hemmakatten]
Ikväll är det dags att bänka sig och slå på kanal 5, kl 21.00. Det är säsongsstart för CSI, en av mina kriminalfavoriter. Kanske blir det din också? Med tv-rutan som filter känns det inte alls makabert att följa med de både begåvade och snygga kriminalteknikerna när de rotar runt i ruttnande lik eller besöker blodnedstänkta brottsplatser.
CSI - Crime Scene Investigations - utspelas i Las Vegas. Det är originalserien och den CSI som jag gillar bäst, men det känns tomt nu utan Gil Grissom [William Petersen]. Han har varit med sedan starten 2001 och med honom som ledare för CSI-teamet i Nevada glödde tv-rutan lite extra starkt och serien fick ett filosoferande och mer empatiskt drag. Detta saknas med Laurence Fishburne som ersättare även om han gör det bra på sitt sätt, med viss humor och nybörjarcharm. Några originalkaraktärer finns dock kvar och tur är väl det, dessa är stommen i CSI:s storhet: Nick Stokes, Catherine Willows, Greg Sanders. Tack för att ni är kvar!
Två spin-off serier har det blivit: CSI Miami och CSI New York. Båda serierna har sina sevärda speciella utredarpersonligheter och häftiga, ibland udda, miljöer. Inte minst utmärker sig skådespelarna David Caruso och Emily Procter i CSI Miami samt Melina Kanakaredes och Gary Sinise i CSI NY.
© COPYRIGHT 2009 Hemmakatten
Kvällens TV-duell: The Mentalist eller House?
[Foto: Community Post Gazette & Hemmakatten på House DVD-omslag]
Just nu figurerar det en mängd briljanta män på tv. Bäst av dem alla är Patrick Jane som The Mentalist och Gregory House som Doktor ironi. Beslutsångest på tisdagar kl 21.00 alltså, vilken av dessa två smarta män ska jag titta på? Vem väljer du?
De båda rollkaraktärerna är ack så olika men har ändå på sitt sätt ”det”. Å ena sidan har vi Patrick Jane [Simon Baker] i The Mentalist som är den positiva, omtänksamma och intelligenta inkännaren som löser brott på löpande band. Å andra sidan finns Dr House [Hugh Laurie], som med sina sarkastiska kommentarer och bittra betraktelser över livet lockar till skratt, och som dagligen räddar liv med kreativitet och kontroversiella metoder. Båda faller mig i smaken, men jag måste ändå göra en mer noggrann genomgång för att kunna välja.
[Foto: Entertainment Wallpaper]
The Mentalist
Äntligen har TV3 hittat hem med sin amerikanska dramaserie där proffsanalytikern och människokännaren Patrick Jane med sin välutvecklade intuition hjälper den federala enheten CBI att lösa mord, kidnappningar och andra svåra brott. Skarpsinniga Jane har en varm glimt i ögat och de många gånger småputtriga replikskiftena kollegorna emellan ger den här serien själ och humor. Det är lättsam dramatik. Simon Baker, ytterligare en skådisbegåvning från Australien, spelar med vital energi och blev välförtjänt Emmy-nominerad för sin rolltolkning av Jane. Serien fick sedemera den amerikanska publikens pris som bästa nya dramaserie 2009.
[Foto: Hemmakatten på House DVD-omslag]
House MD
Det är något visst med läkare ändå...Särskilt när kompetensen vida överstiger det normala och rappa repliker haglar. Doktor House miserabla humör, delvis till följd av konstant kronisk smärta från det skadade högerbenet, och hans fasta beslutsamhet att inte bli lycklig är intressant att följa. Samt bjuder på en hel del fniss. Och de grå tinningarnas charm inte att förglömma. Engelsmannen Hugh Laurie gör sin bästa rollkaraktär någonsin. Ingen kan leverera ironi mer drypande än han. Med ett team av bra skådisar runt omkring honom blir det en sjutusan till sjukhusserie som kommer att gå till tv-historien. Det är inte för inte TV4:s mest sedda utländska program och det har världen över nominerats till och vunnit drösvis med TV-pris. Bänka dig 21.00 tisdagar. Nu undrar jag bara: Vill Dr House ha massage i sitt onda ben?
Slutsats: Just idag väljer jag att titta på The Mentalist för att känna den positiva energin. Men House MD blir segraren i det långa loppet. Jag väntar tills senaste säsongen kommer på DVD. Då kan jag se så många avsnitt jag bara mäktar med i följd. Min diagnos lyder: House-beroende!
[Foto: Hemmakatten på House DVD-omslag]
© COPYRIGHT 2009 Hemmakatten
Bäst i Idol - Darin
[Foto: Darin.nu]
Det blir en kort reflektion idag. Lägg ner Idol. Den bästa talangen har redan vaskats fram. Sveriges stjärna nummer ett är Darin! Den lyskraft, musikaliska begåvning och talang han besitter är fantastisk att bevittna. På så sätt är ett talangscout-program som Idol oslagbart då helt okända unga människor med ofta dolda talanger kommer fram och gör succé. En karriärskola som heter duga. Och väldigt roligt att titta på. För vem vill inte se en stjärna födas?
Men för att återkomma till Darin. I årets första veckofinal i Idol som gick i fredags bjöd han på en sprakande sångleverans med "Viva la vida" och visade var skåpet ska stå. Det värmer i hjärtat att en blyg 17-åring från Vällingby nu har blommat ut till en mångfacetterad artist, både på scen och som låtskrivare. Kolla klippet på TV4 Play.
Och för er som missade Darins uppträdande i Sommarkrysset tidigare i år kan jag bara varmt rekommendera att ta del av det. Darin gjorde ett fenomenalt Michael Jackson-medley, värt att se och minnas. Det är nästan kusligt vilka likheter det finns mellan Darin och Jackson. Samma musikaliska glöd och genialitet, och samma magiska utstrålning och danskapacitet. Och vem minns inte mellanakten i Melodifestivalens deltävling i Malmö i år. Bäst på plan, förlåt scen, Darin med sin otroligt vackra tolkning av Jan Johansens ballad "Se på mig".
Senaste skivan från Darin heter Flashback, där bland annat beroendeframkallande och dansanta låtarna Breathing your love och Runaway finns med. Har du inte upptäckt Darin ännu är det dags för det nu! Vår stora världsartist i lilla Sverige.
[Foto: Darin.nu]
© COPYRIGHT 2009 Hemmakatten
Bonde söker strul?
[Foto: Aftonbladet på Magnus & Emma Englund, från säsong 2008]
Ikväll startar den nya säsongen av Bonde söker fru. Och jag måste erkänna. Det är bara att kapitulera. När tafatta bönder söker kärleken faller även jag. För konceptet att vilja hitta den rätta att dela resten av livet med, men jag står gärna över dyngmylla och bräkande dialekt.
Mitt favoritbondepar i serien är från säsong 2007. Anders och Isabel! De var så söta och kära att till och med jag rodnade i tv-soffan. De gifte sig i somras. Ett annat par jag gillar är gulliga Magnus & Emma som gjorde förra omgången sevärd med sin spirande kärlek och jag tror många tummar hölls för att det skulle bli just de. Och det blev det! De är också numera gifta. Och väntar barn.
[Foto: Aftonbladet på Isabel Ornby & Anders Jönsson & Bröllopsfoto från Metrobloggen.]
Härligt och märkligt att kunna hitta kärleken med tv-kameror och påstridig Linda upp i ansiktet. Ser fram emot att följa höstens nya avsnitt, även om jag tycker att den där riktigt karismatiska bonden saknas denna gång. Fyra deltagande bönder har hittat sin fru i programmet. Blir det något bröllop i år eller bara Bonde söker strul?
Ska du följa programmet? Kom då ihåg kl 20.00, TV4, onsdagar.
Bröllop efter Bonde söker fru
Mikael Larsson & Marita Carlqvist - gifte sig i december 2006 (första säsongen)
Andreas Vestesson & Jessica Ax - gifte sig 2008
Magnus Englund & Emma Karlsson - gifte sig i januari 2009
Anders Jönsson & Isabel Ornby - gifte sig i juli 2009
[Foto: GT Nöje på Andreas & Jessica, samt Dalarnas Tidningar på Marita & Mikael]
© COPYRIGHT 2009 Hemmakatten
Lost in Jane Austen
[Foto: Hemmakatten, dvs fotograferat av dvd-omslaget, som för alla bilder i inslaget]
Om du som jag tillhör kategorin som verkligen gillar Jane Austens romantiska böcker, om du hoppar av glädje när nya filmatiseringar av hennes verk lanseras samt kollar alla filmer eller annat som berör Austen, ja, då är den brittiska serien Lost in Jane Austen perfekt! Redan när jag hörde talas om själva seriens handling måste jag erkänna att jag kände ett stort pirr av förväntan.
Det handlar om en helt vanligt Jane Austen-frälst tjej Amanda Price [Jemima Rooper] som lever stordsstadsliv i London med en halvtråkig pojkvän vars uppfattning om romantik sträcker sig till att dela chipspåsen framför kvällens fotbollsmatch på tv. Och en del män undrar varför förhållandet spricker... Nåväl, under varje ledig stund läser Amanda sin Austen, speciellt älskar hon den romantiska klassikern Stolhet och Fördom* där en viss Mr Darcy och Elisabeth Bennet har huvudrollerna. Amanda är helt betagen i karaktären Mr Darcy och tar dagligen intensiva doser av hans och Elisabeths växande passionerade kärlekshistoria. Kort sagt, Amanda lever med bokkaraktärerna som om de vore hennes egna vänner och bokens värld är till stora delar hennes värld. Som en verklighetsflykt till glädje, romans och spänning likaväl som en upplyftande litterär upplevelse.
Av en tillfällighet (eller är det ödet som hjälper henne på traven?) hittar Amanda en ingång från sin lägenhet rakt in i handlingen av Stolthet och Fördom. Från nutidens bullrande 2000-tal till ett England i lantlig 1800-talsskrud. Jag tycker att idén är fantastisk, kittlande och innovativ. Hade gärna provat själv. Det är en rent nöje att följa förvecklingarna som Amanda blir orsak till och en del av när hon kastas huvudstupa in i familjen Bennets liv. Amanda kommer att påverka handlingen, hon vet ju vad som egentligen ska hända efter att detaljstuderat romanen i flera år, och hon försöker verkligen se till att utgången blir som det är tänkt. Men ofrivilligt kommer hennes närvaro att vända upp och ner på tillvaron för alla Bennets familjemedlemmar och de individer som kommer i familjens och Amandas väg. Speciellt för Mr Darcy blir mötet med Amanda omtumlande...
[Foto: Hemmakatten]
Att se Lost in Jane Austen är en underbar upplevelse. Jag befinner mig i ett lyckorus under de tre timmar serien pågår. Och jag ska snart titta på den igen. För alla fans av Austen, eller romantik, lägg till på "måste-se-listan"! Det är roligt, bitskt och kärleksstinnt. En klar fördel är förstås om du känner till handlingen i romanen Stolthet och Fördom, dvs vet hur det egentligen ska gå, för att se alla finesser och underhållas av de förändrade riktningarna i handlingen. Ett tips är att läsa boken, eller ännu hellre se någon filmatisering först om du är novis inom Austen. "Min" Mr Darcy kommer alltid att vara Colin Firth från BBC-serien som spelades in redan 1995, men jag gillade även skarpt filmen Pride & Prejudice från 2005 med Keira Knightly och Matthew Macfayden i huvudrollerna. Det gnistrar och sprakar om dem båda och Macfayden gör den återhållsamma men samtidigt passionerade Mr Darcy med stor inlevelse! Stor njutning även den filmen. Sluta läs detta inlägg nu och se Lost in Jane Austen istället!
*Stolthet och fördom handlar i korthet om medelklassfamiljen Bennet där de fem döttrarna lever med ett mål i sikte - att hitta en man att gifta sig med. På den tiden i 1700-1800-talets England var kvinnor till största delen utelämnade till en blivande make för att säkerställa trygghet och ekonomisk försörjning. I romanen är det systrarnas liv som i första hand skildras, och då speciellt den näst äldsta dottern Elisabeth och storasyster Jane, men också skillnaden mellan fattiga och rika, konvenansen, den sköra linjen mellan skandal och succé. Romantiskt så det förslår blir det när döttrarna börjar träffa de nya välbärgade manliga grannarna i landskapet. De ogifta männen Mr Bingley och Mr Darcy får ögonfransarna att fladdra och hjärtat att slå lite snabbare hos alla Bennet-kvinnorna av olika anledningar.
Fler Austenrelaterade tips för dig som är intresserad
[Foto: Hemmakatten]
The Jane Austen book club - film från 2007 om bokklubben som läser de mest kända Austen-klassikerna samtidigt som klubbmedlemmarnas egna relationer påverkas av böckernas innnehåll och gemenskapen växer och stärks medlemmarna sinsemellan. Gedigen rollista som tillför den här varma filmen det lilla extra; Kathy Baker, Amy Brenneman, Maria Bello, Emily Blunt, Jimmy Smiths, Lynn Redgrave mfl.
En ung Jane Austen [Becoming Jane] - filmatisering från 2007 om Jane Austen, och hur hon själv blev lika romantiskt involverad som sina bokkaraktärer. Handlingen följer Janes liv med start i de första trevande försöken att bli författare och att finna vägen till kärleken. Anne Hathaway och James McAvoy i huvudrollerna. Finstämd och sympatisk film som berör.
© COPYRIGHT 2009 Hemmakatten
Film: Revolutionary Road
[Foto: Hemmakatten, dvs fotograferat av filmens omslag]
Ingen har väl undgått att läsa om dramat Revolutionary Road. Med stjärnor som Kate Winslet och Leonardo DiCaprio i huvudrollerna och regissören Sam Mendes fick filmen redan från början mycket uppmärksamhet. Att den sedan baseras på Richard Yates bästsäljande bok gör inte saken sämre. Värt att notera är också att det är Winslets och DiCaprios första återseende på film sedan "Titanic" 1997. Deras personkemi är påtaglig. Inte en dag för tidigt för dem att medverka i ett gemensamt projekt igen!
Filmen griper tag från början. Det unga paret April & Frank Wheeler [Winslet & DiCaprio] möts och magi uppstår. Det finns i relationens inledning en ömsesidig förståelse och sympati dem emellan, och en vision om att leva ett liv värt att levas. Men sakta med årens lopp och med barnens ankomst dras paret in i vardagens slit och slentrian. Ständigt återkommande rutiner nöter ner kärleken och drömmarna. De äts båda upp inifrån av att leva ett liv långt ifrån vad de egentligen ville och önskade. Han pendlar dagligen till sitt ointressanta jobb, där lönechecken varje månad och flörtar med kontorets sekreterare är det enda ljusa inslaget. Hon som sett sig själv som blivande firad skådespelerska trampar runt i hemmets vrå för att ta hand om barnen, mannen och huset. Tristessen ligger som en mörk tyngd över dem båda. Drömmen om ett händelserik och spännande liv ter sig allt mer ouppnårbar. Och deras relation går på tomgång. Men plötsligt en dag ser April [Winslet] en skärva av deras tidigare liv och får en ingivelse som kommer att förändra deras liv för alltid. Hon ser möjligheten för dem att växa och hitta tillbaka till drömmen och varandra.
Filmen verkar kunna få ett lyckligt slut men det avgörande ögonblicket kommer obenhörligt närmare. Den tysta krypande desperationen blir allt mer påtaglig, högljudd, och svår att ignorera. Ska de våga ta steget fullt ut och göra en livsförändring eller kommer rädslan för det nya okända, och tryggheten att veta vad man har, att frysa modet och hålla dem kvar i den hopplösa tomheten?
En mycket sevärd film på alla plan. Suveränt skådespeleri, både i huvud- och biroller. Winslet och DiCaprios intensiva spel framhävs skickligt av alla ingående och avslöjande närbilder. Fotot är i världsklass. Den amerikanske 50-talsscenografin med miljöer, inredning, kläder, färger och tidstypiska detaljer är oehört välgjord. Det känns verkligen att man befinner sig i den lilla amerikanska östkustförorten. Jag känner klaustrofobin, kraven, reglerna och förväntningarna på hur livet bör levas i småstaden. Hur det blir ett mentalt dimmigt täcke över parets innersta levande personligheter som håller dem fast i ett krampaktigt tag. Revolutionary Road är inte bara ett drama om ett förhållande i sönderfall, utan också om kampen för att leva sitt riktiga liv. Modet att välja att ta chansen när den väl uppstår. Att våga se vem du egentligen är och leva det liv du är ämnad att leva. En del vågar ta språnget, andra förtvinar i trygghetens tristess.
Mörkt, välgjort, tankeväckande. Inte konstigt att Winslet till slut knep en Golden Globe för sin rolltolkning.
© COPYRIGHT 2009 Hemmakatten
Film: Definitely maybe
[Foto: Hemmakatten]
Jag har alltid tyckt om romantiska komedier, ser gärna mina favoriter om och om igen. Även om det finns risk för att få en verklighetsfrånvänd syn på relationer och romantik är det inspirerande och hoppfullt att se dessa filmer. En varm och härlig känsla infinner sig och jag blir på bättre humör.
Senast i raden av romkom-filmer är den amerikanska "Definitely Maybe" med Ryan Reynolds i huvudrollen. Reynolds som just nu gör stor biosuccé i komedin "The proposal" tillsammans med Sandra Bullock. Det finns gott om vackra och smarta kvinnor även i Definitely Maybe. Isla Fisher, Elisabeth Banks och Rachel Weisz lyser alla med sin stjärnglans och inlevelse.
Allt börjar med att den sympatiska William [Reynolds] på sin bröllopsdag konfronteras av skilsmässopapper från sin fru. Vältimat, inte sant? William har sin dotter [fint spelad av Abigail Breslin] boende hos sig några dagar i veckan och vid ett av dessa tillfällen ställer hon honom mot väggen. Hon undrar över sin fars (brist på) romantiska ådra och kräver att få höra den sanna och utförliga historien om hur hennes far och mor träffades. Williams berättelse om sitt liv och sina förhållanden är rolig och intressant att följa. Filmen växlar mellan tillbakablickar på kvinnorna som spelat stora roller i hans liv, karriärens upp- och nedgång, och nuets pågående händelser.
Det är skickligt gjort. Inga svårigheter att hänga med och många scener bjuder på välformulerade kvicka repliker och komiska situationer. Reynolds är ingen av mina personliga favoriter men jag tyckte mycket om hans varma sätt att gestalta William. Filmen i sin helhet får högt betyg. Känns också helt rätt att välutbildade och charmerande kvinnor ges föredömligt mycket plats i handlingen.
"Definitely maybe" är en film att skratta med och får i alla fall mig att längta efter den stora kärleken, och det där ljuva ögonblicket där en man och en kvinna möts och bara VET att de tillhör varandra. Suck, det var ju det här med verklighetsförankring...
© COPYRIGHT 2009 Hemmakatten
I spel och kärlek...
[Foto: IMDb.com]
...är allt tillåtet!
Är titeln på en av George Clooneys senaste filmer. Jag måste erkänna, George Clooney framkallar samma reaktion hos mig som klockan för Pavlos hundar. Garanterad, omedelbar salivutsöndring! Det är bara så. Clooney är het! Som ett årgångsvin, allt bättre med åren. Nåväl, tillbaka till filmen, det är ju trots allt den jag tänker skriva om.
I spel och kärlek utspelar sig i USA runt 1925 och handlar om hur proffsligan inom amerikansk fotboll tar form. Utgångspunkten är fotbollslaget Bulldogs där Clooneys karaktär Dodge Connolly är frontfigur. Man får följa hur Dodge försöker få laget att överleva, bl.a. genom att ta in en framgångsrik ung collegespelare, tillika krigshjälte, för att få mer sponsorpengar och publik till matcherna.
Det är mer komedi än romantik. I mina ögon en lyckad upprepning av amerikanska 40-talskomedier där replikerna studsar lika fort fram och tillbaka som under en Wimbledon-final. Som filmer med t.ex. Katharine Hepburn, James Stewart och Cary Grant. Det är samma Hollywoodkänsla, snabba replikskiften och underfundiga humor i denna film. Skämten, pikarna, börjar redan i förtexterna. En film att bli glad av.
Clooney är sevärd (och snygg) som vanligt. Han kan konsten att leverera spydigheter med ett varggrin. Vid sin sida har han en värdig medspelare i Renée Zellweger vars karaktär är journalisten Lexie Littleton. Zellweger är en fena på kvicka repliker, har den obligatoriska glimten i ögat och det ironiskt höjda ögonbrynet. Clooneys och Zellwegers personkemi är uppenbar (inte konstigt kanske då de har varit ett par utanför filmduken).
Dodge [Clooney] värvar den talangfulle spelaren Carter "The Bullet" Rutherford [John Krasinski] till proffsligan för att få igång sitt lag igen. Naturligtvis blir både Dodge och "The Bullet" kära i Lexie Littleton som följer med under matcherna för att försöka få sitt första riktiga scoop. Att avslöja hemligheten bakom The Bullets - krigshjältens - historia. Är han verkligen den hjälte som han påstår? Här varvas matcherna, närkamperna, med undersökande journalistik. Eller undersökande och undersökande. Förföriskt småprat för att få honom att avslöja sin hemlighet. Om krigshjälten verkligen är en hjälte eller inte och vem som vinner Zellwegers Lexie av Dodge och The Bullet, det får ni själva se.
Jag gillar filmen. Skön musik, softade 20-talsfärger, roliga repliker. I spel och kärlek är en klart underhållande bagatell. Och så Clooney förstås, tål att upprepas. Jag får återkomma mer till honom i andra inlägg.
[Originaltitel: Leatherheads. Inspelad 2008]
[Foto: IMDb.com]
© COPYRIGHT 2009 Hemmakatten
