Boktjuven

[Foto: Hemmakatten]
 
Nu ska jag ge dig ett riktigt bra boktips. En sådan där bok som när man väl börjar läsa den inte vill släppa ifrån sig förrän sista den meningen, det sista ordet är läst. En sådan där bok som berör, som upprör, som inspirerar, som ger perspektiv. Utan att vara pretentiös, utan att slå på stora trumman. Den står så bra för sig själv. Bara genom att vara en god bok, en levande läsupplevelse.
 
Romanen Boktjuven av Markus Zusak är en bok som drabbar en. Den smyger sig på och tar fullständigt över. Jag slukade den. Det handlar om döden, det handlar om hur livet drabbar en, men framför allt handlar det om böckers makt och förmåga att förändra liv. I centrum står 9-åriga flickan Liesel. Året är 1939. Hon kan varken läsa eller skriva. Hon har precis förlorat sin bror, blir lämnad av sin mor och hamnar i fosterfamilj i en liten stad i Tyskland. Inga lätta omständigheter. Sorgen över att ha förlorat sin familj är djup och stor. Men Liesel har tur. Hon hamnar i en familj som trots allt är god, och där framför allt fadern har ett stort och varmt hjärta. Sakta men säkert börjar Liesel acklimatisera sig. Men hela tiden finns det något som mullrar och oroar i bakgrunden. Hitler rycker fram i Europa, och ödelägger i mångt och mycket även det tyska samhället. Ja, vi vet alla den grymma historien. Och det blir tydligt i Boktjuven. Det finns inga vinnare i krig, bara förlorare.
 
Räddningen för Liesel blir att upptäcka en ny värld. En värld bortom sorg, krig och rädsla för vad morgondagen bär i sitt sköte. Hon vill mer än något annat lära sig läsa. Hon suktar efter böckernas värld, att få förlora sig i någon annans historia. Enträget och envist tränar hon på att få de dansande figurerna på sidorna i boken att stå still. Hon kämpar målmedvetet på att få tecknen att formas till bokstäver och till slut ord och meningar. Till sist går det. Och det blir på många sätt räddningen. Inte bara för Liesel utan även för omgivningen. När hon och familjen tillsammans med de närmaste grannarna under nattliga bombanfall tillbringar många ångestfyllda timmar i skyddsrummet kommer böckerna till hjälp. Liesel läser högt ur sina romaner och det underlättar för alla att hantera det som pågår. Att få fokusera på en god historia, någon annans liv, gör plötsligt den egna tillvaro lättare att uthärda.
 
Jag tycker om Boktjuven av många anledningar. Just kärleken till språket, ivern att lära sig läsa och skriva, att vilja förlora sig i en annan värld, att fly in i romaner, att lära sig av andras historier - det tilltalar mig. Jag känner igen mig i det. Språket bygger broar mellan människor. En god bok, en välskriven historia är inte bara en läsupplevelse, det kan bli en upplevelse för livet. Denna upptäckt gör Liesel, och med andra världskriget som skrämmande fond blir kontrasten och resultatet väldigt effektfull. Berättarrösten i Boktjuven är också anmärkningsvärd. Det är en mycket speciell person eller rättare sagt företeelse som styr och lägger fram berättelsen om Liesel. Det är nämligen Döden. I egen hög person. Det skulle kunna bli makabert. Men det är det inte. Bara sorgligt, vackert och berörande. Precis som livet i sig.
 
[Foto: Hemmakatten]
 
© COPYRIGHT 2013 Hemmakatten
Mina texter & bilder får ej kopieras eller användas utan mitt tillstånd.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0