hemmakatten

[Foto: adlibris.com samt Hemmakatten på författaren Ann Heberlein]

För ett tag sedan slukade jag en riktigt läsvärd bok. Ni vet en sådan där bok där man från första meningarna känner att – wow, den här är bra! Denna gång handlar det om En liten bok om ondska av Ann Heberlein. Heberleins faktaroman ”Det var inte mitt fel - om konsten att ta ansvar” är en av mina favoriter så jag hade höga förväntningar inför läsningen av En liten bok om ondska. Och jag blir inte besviken. Men det gäller att hålla sig vaken. Varje rad är meningsfull och jag får hålla koncentrationen alert hela tiden. Inget skummande här inte utan en aktiv penetration av texten och varje mening.

Ondska är inget lätt ämne, men konstant aktuellt. Inte minst genom ett visst politiskt partis intåg i den svenska riksdagen, tragedin i Utöya, och de brott som begås mot såväl mänskligheten som mot individer dagligen. Kan människan vara ond från födseln, eller är det omständigheterna som skapar den onda personen? Kan vem som helst begå onda handlingar, även s.k. vanliga människor? Uppenbarligen är svaret ja, enligt Heberlein. Det var helt vanliga män (och kvinnor) som arbetade som fångvaktare i de tyska koncentrationslägren, som sveptes med i en ond ideologi. Även om en del inom nazistpartiet var sadister och njöt av det. Medan andra bara ansåg sig göra sin plikt och sitt arbete. Hur sjukt och fasansfullt det än kan verka. Men jag kan inte låta bli att undra vart det sunda förnuftet tar vägen…Det försvinner i vissa sammanhang. Dock har sociologiska experiment visat hur lätt det är för fullt ”normala” och friska människor att gå in i en roll och börja bete sig kränkande i speciella, sociala kontexter. Exempel på det som Heberlein tar upp är Standford Prison Experiment och Stanley Milgrams lydnads- och auktoritetsexperiment, där helt vanliga studenter och försökspersoner efter ett mycket kort tag kränker sina medmänniskor i experimenten.

Men Heberlein nöjer sig inte med att ta upp det sociala sammanhanget utan återkommer till det individuella ansvaret. Ansvaret att stå upp för en inre moral, stå upp mot systemet, tänka själv, ifrågasätta maktstrukturer och ”order” som kränker andra människor. Och att människor som står vid sidan om det onda som sker, också har ett ansvar. Likgiltighet kan om det hårddras också betraktas som en del av ondskan. Att inte våga anmäla, att inte våga säga ifrån när någon mobbas eller far illa etc. Diskussionerna i boken går fram och tillbaka, såväl teoretiska och filosofiska definitioner som praktiska exempel avhandlas. Fall som bl.a. Fritzl, Anders Eklund, Ted Bundy tas upp och dissekeras utifrån ondskebegreppet. Ingen direkt upplyftande läsning, men tänkvärt och lärorikt.

En liten bok om ondska ger perspektiv på både ondskebegreppet och hur synsätt och förklaringsmodeller av s.k. onda människor och onda handlingar har ändrats över tid, med långt fler infallsvinklar än de som jag har tagit upp här. En läsupplevelse som delvis går i moll, men en nog så viktig bok för att sätta saker och ting i perspektiv. Och avslutningen fokuserar ändå på det som är väsentligt mer inspirerande: Att vi är fler goda människor än onda. Och hur viktigt det är med ett personligt ansvar. Att du kan göra mycket i det lilla för att stå upp mot det som kan kallas ondska i samhället. Men framför allt, att vi alla, var och en, kan göra mycket för att bejaka sunda etiska värden, det goda i samhället, inom oss själva och hos andra. Det goda finns i varje människa om man bara tar sig tid att se det.

© COPYRIGHT 2011 Hemmakatten
Om du vill låna mina bilder, glöm inte att fråga först och länka till Hemmakatten!