Darling

Michael Segerström i Darling
[Foto: bloggywoodmoviezine.se]

SVT1 fortsätter att visa kvalitetsfilmer på måndagkvällarna. Den här gången var det dags för det svenska dramat Darling. Det är vemodigt, sorgligt, tänkvärt och utmärkta skådespelarprestationer. Med en Michael Segerström i högform. Han spelar Bernard 61 år som efter ett långt och dåligt äktenskap står skild med för höga huskostnader utan vänner och jobb. Han smetar runt i provanställningar men möts av åldersfördomar och bristande ödmjukhet. Anställningsintervjuerna han genomgår visar skickligt hur utsatta sådana situationer är. Det är svart humor samtidigt som det blir väldigt belysande.

Ja, Bernard, han är en aning "klistrig", men han kämpar på trots motgångar och försöker se det positiva i livet. Han har ett gott hjärta som lyser igenom. Till slut hamnar han på McDonald´s och möter där över fritösen sin raka motsats. Den unga storstadsinnetjejen Eva [Michelle Meadows]. Mina tankar går inledningsvis till en spånskiva. Ungefär lika mycket personlighet visar hon. Under den snygga ytan florerar en märkvärdig tristess och omedvetenhet om livets ibland tuffa villkor. Eva har levt det sk goda livet med drinkkvällar, lyxshopping och flashigt butiksjobb. Dock rasar allt även för henne så småningom. Hon behöver desperat betala sina räkningar. Sista halmstrået för att dra in pengar blir den amerikanska hamburgerkedjan. I hennes ögon det sämsta jobbet man kan ha, längst ner i jobb- och statuskedjan så att säga. Väl där får hon växa upp snabbt.

Michelle Meadows i Darling
[Foto: nöjesguiden.se]

Samspelet mellan Segerström och Meadows är briljant. En osannolik vänskap växer fram. Jag blir väldigt berörd, framför allt av Segerströms tolkning av den ensamma Bernard, vars dotter, ex och övriga sällskapsliv visar en påtaglig distans. Han är som en påse sopor med räkskal. Står den för länge börjar den lukta. Bäst att få den ut ur hemmet så fort som möjligt. Jag blir också rörd över vänskapens styrka som filmen tar upp. Den blir en brygga mellan människor som trots sina olikheter och skilda bakgrunder kan mötas och bli sedda. Hur det går tänker jag inte avslöja men denna sevärda svenska film från 2007 är tidlös i sitt tema, och rollprestationerna från de två huvudrollsinnehavarna lämnar ingen oberörd. Inte oväntat blev det en guldbagge till Segerström för bästa manliga huvudroll. Darling är väl värd att se! Gör det!

© COPYRIGHT 2010 Hemmakatten

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0