hemmakatten

[Foto: Hemmakatten, dvs fotograferat av filmens omslag]

Ingen har väl undgått att läsa om dramat Revolutionary Road. Med stjärnor som Kate Winslet och Leonardo DiCaprio i huvudrollerna och regissören Sam Mendes fick filmen redan från början mycket uppmärksamhet. Att den sedan baseras på Richard Yates bästsäljande bok gör inte saken sämre. Värt att notera är också att det är Winslets och DiCaprios första återseende på film sedan "Titanic" 1997. Deras personkemi är påtaglig. Inte en dag för tidigt för dem att medverka i ett gemensamt projekt igen!

Filmen griper tag från början. Det unga paret April & Frank Wheeler [Winslet & DiCaprio] möts och magi uppstår. Det finns i relationens inledning en ömsesidig förståelse och sympati dem emellan, och en vision om att leva ett liv värt att levas. Men sakta med årens lopp och med barnens ankomst dras paret in i vardagens slit och slentrian. Ständigt återkommande rutiner nöter ner kärleken och drömmarna. De äts båda upp inifrån av att leva ett liv långt ifrån vad de egentligen ville och önskade. Han pendlar dagligen till sitt ointressanta jobb, där lönechecken varje månad och flörtar med kontorets sekreterare är det enda ljusa inslaget. Hon som sett sig själv som blivande firad skådespelerska trampar runt i hemmets vrå för att ta hand om barnen, mannen och huset. Tristessen ligger som en mörk tyngd över dem båda. Drömmen om ett händelserik och spännande liv ter sig allt mer ouppnårbar. Och deras relation går på tomgång. Men plötsligt en dag ser April [Winslet] en skärva av deras tidigare liv och får en ingivelse som kommer att förändra deras liv för alltid. Hon ser möjligheten för dem att växa och hitta tillbaka till drömmen och varandra.



Filmen verkar kunna få ett lyckligt slut men det avgörande ögonblicket kommer obenhörligt närmare. Den tysta krypande desperationen blir allt mer påtaglig, högljudd, och svår att ignorera. Ska de våga ta steget fullt ut och göra en livsförändring eller kommer rädslan för det nya okända, och tryggheten att veta vad man har, att frysa modet och hålla dem kvar i den hopplösa tomheten?

En mycket sevärd film på alla plan. Suveränt skådespeleri, både i huvud- och biroller. Winslet och DiCaprios intensiva spel framhävs skickligt av alla ingående och avslöjande närbilder. Fotot är i världsklass. Den amerikanske 50-talsscenografin med miljöer, inredning, kläder, färger och tidstypiska detaljer är oehört välgjord. Det känns verkligen att man befinner sig i den lilla amerikanska östkustförorten. Jag känner klaustrofobin, kraven, reglerna och förväntningarna på hur livet bör levas i småstaden. Hur det blir ett mentalt dimmigt täcke över parets innersta levande personligheter som håller dem fast i ett krampaktigt tag. Revolutionary Road är inte bara ett drama om ett förhållande i sönderfall, utan också om kampen för att leva sitt riktiga liv. Modet att välja att ta chansen när den väl uppstår. Att våga se vem du egentligen är och leva det liv du är ämnad att leva. En del vågar ta språnget, andra förtvinar i trygghetens tristess.

Mörkt, välgjort, tankeväckande. Inte konstigt att Winslet till slut knep en Golden Globe för sin rolltolkning.

© COPYRIGHT 2009 Hemmakatten

[Foto: Hemmakatten]

Jag önskar att jag hade obegränsat med yta så att jag kunde ha vackra stilleben överallt. Små arrangemang med ljus, blommor och favoritföremål är bland det bästa jag vet. Bjuder på dagens stilleben i tema zink. 

Zinkkruka med sött nät i luffarslöjd från Madam Stoltz, liten zinkkruka Miljögården. Ljushållare i fattigmanssilver av Ludvig & Co och fina blomprydnader som prisma och fjäril kommer från butiken som jag alltid hittar något trevligt i - Blomsterhuset. Därifrån kommer också växterna.


[Foto: Hemmakatten]

© COPYRIGHT 2009 Hemmakatten

[Foto: Hemmakatten]

Jag är en tedrickare av stora mått och så här inför hösten laddar jag upp med nya muggar och tesorter. Med lite hjälp från vänner som gav mig den härliga hallonmarmeladen och det goda lösviktstet med smak Skärgårdsnatt från Tea's te- och kaffehandel i Haga. De vita muggarna är handgjorda av Blekingekeramikern Karin Meijer. Den frostade glasburken från Ekohallen är fylld med Tehuset Javas Lundablandning och tesilen kommer från Clas Olsson. Serholt har gjort den blommiga duken.

© COPYRIGHT 2009 Hemmakatten

[Foto: Hemmakatten]

Efter en grymt regnig höst och vinter fanns det inget annat att göra än att snygga till trätrallen på balkonggolvet. Den var skogsgrön av alger. Efter ett flertal timmar av tvättning, slipning, oljning och slutligen torkning blev resultatet...inte exakt som jag hade förväntat mig. Jag gillade det ljusa intrycket innan träoljan kom på och trodde nog att det bara skulle förstärkas en aning. Men nu har det rödbruna pigmentet i oljan på något märkligt sett framhävt de mikroskopiska rester av det alggröna som fanns kvar i träet. Hhmm. Men jag vänjer mig nog. 

I alla fall dags för det roligaste nu - piffandet! Blommor i fina zinkkrukor från Miljögården och Madam Stoltz samt sittdynor från Linum gör att jag strax glömmer både alger, muskelvärk och blåsor i händerna. Sedan en fika i mugg från Filippa K på bricka från Balders Hage - jag är nöjd!

Vad tycks? Bättre före eller efter? Om någon har tips på bra träolja som jag kan använda nästa år tas detta tacksamt emot.

Så här några veckor senare kan jag konstatera att jag har i alla fall njutit av balkongen under sommaren. Det rödbruna pigmentet börjar som tur är lägga sig lite och anta en mer guldig ton. Förhoppningsvis blir det också fler varma dagar så fika och umgänge på balkongen kan fortsätta ett tag till.

Före olja & piff:

[Foto: Hemmakatten]

Efter olja och piff:

[Foto: Hemmakatten]

© COPYRIGHT 2009 Hemmakatten

[Foto: Hemmakatten]

Jag har alltid tyckt om romantiska komedier, ser gärna mina favoriter om och om igen. Även om det finns risk för att få en verklighetsfrånvänd syn på relationer och romantik är det inspirerande och hoppfullt att se dessa filmer. En varm och härlig känsla infinner sig och jag blir på bättre humör.

Senast i raden av romkom-filmer är den amerikanska "Definitely Maybe" med Ryan Reynolds i huvudrollen. Reynolds som just nu gör stor biosuccé i komedin "The proposal" tillsammans med Sandra Bullock. Det finns gott om vackra och smarta kvinnor även i Definitely Maybe. Isla Fisher, Elisabeth Banks och Rachel Weisz lyser alla med sin stjärnglans och inlevelse.

Allt börjar med att den sympatiska William [Reynolds] på sin bröllopsdag konfronteras av skilsmässopapper från sin fru. Vältimat, inte sant? William har sin dotter [fint spelad av Abigail Breslin] boende hos sig några dagar i veckan och vid ett av dessa tillfällen ställer hon honom mot väggen. Hon undrar över sin fars (brist på) romantiska ådra och kräver att få höra den sanna och utförliga historien om hur hennes far och mor träffades. Williams berättelse om sitt liv och sina förhållanden är rolig och intressant att följa. Filmen växlar mellan tillbakablickar på kvinnorna som spelat stora roller i hans liv, karriärens upp- och nedgång, och nuets pågående händelser.

Det är skickligt gjort. Inga svårigheter att hänga med och många scener bjuder på välformulerade kvicka repliker och komiska situationer. Reynolds är ingen av mina personliga favoriter men jag tyckte mycket om hans varma sätt att gestalta William. Filmen i sin helhet får högt betyg. Känns också helt rätt att välutbildade och charmerande kvinnor ges föredömligt mycket plats i handlingen.

"Definitely maybe" är en film att skratta med och får i alla fall mig att längta efter den stora kärleken, och det där ljuva ögonblicket där en man och en kvinna möts och bara VET att de tillhör varandra. Suck, det var ju det här med verklighetsförankring...

© COPYRIGHT 2009 Hemmakatten

Det är något visst med att läsa deckare på sommaren. Ond bråd död ter sig allra bäst i sommarhettan. Kanske för att då blir konstrasten välbehövligt stor. Det svarta suggestiva innehållet är skrämmande nära i läsupplevelsen, men en blick över bokkanten på exempelvis vågornas svall över soliga klippor eller trädgårdens dignande rosor ger ro åt de mörka fantasierna. Sommaren som behagliga bakgrund har en förmåga att lugna nerverna. Det är trots allt bara en bok. Ändå måste jag medge att när jag läser Mons Kallentofts senaste pocket Sommardöden isar det i ådrorna och då känns det rätt bra att den ruggiga historien intas på den ljumma balkongen där mord i vanliga fall inte uppehåller sig...


[Foto: Hemmakatten]

Kallentoft har en kusligt bra förmåga att skriva spänning som håller i en hel bok. Ju tätare intrigen blir, desto snabbare läser jag för att komma framåt, vidare i handligen. I Sommardöden är det konstant nerv, uppblandat med huvudkaraktären kriminalinspektör Malin Fors inre funderingar över livets mening, förhållandet till tonårsdottern och exmaken. Bra växling, då hjärtat behöver vila några sidor. Kallentoft har placerat intrigen i ett rekordvarmt sommar-Linköping och Malin Fors är på jakt efter en mördare. Ett efter ett dyker offren upp i staden. Unga tonårsflickor som har skändats, våldtagits och mördats mitt i all sommarhetta och semester. Det är långt ifrån avkopplande tider för Malin Fors och hennes kollega Zeke som måste ta till sitt yttersta för att hitta den sjuka person som plågar stadens unga flickor. När sedan Malins egen dotter dras in i utredningen blir kampen på liv och död på ett högst personligt plan.

Kallentoft har språket i sin hand. Följsamt, drivande och lättläst. Orden är som musik som flyter på i strid ström. Ibland nästan poetiskt. Jag är dock lite otacksam som målgrupp för just de mer utsvävande poetiska inläggen i boken. Jag är mer intresserad av kärnhandlingen och karaktärerna, men oavsett det ger den till viss del omständiga stilen Kallentoft ett unikt signum som författare. Jag väntar med iver på att den tredje boken om Malin Fors - Höstoffer - ska komma i pocket. Tills dess rekommenderar jag dig att genast läsa de första två; Midvinterblod och Sommardöden. Deckarserien tjänar på att läsas i rätt följd så att du är med från allra första början av Malin Fors något självförbrännande resa genom livet och hennes intensiva brottsbekämpning i småstaden.

© COPYRIGHT 2009 Hemmakatten

Ljus i alla dess former och dofter är en av mina passioner. Grönt är av någon anledning både lugnande och uppiggande på samma gång. Krispigt, fräscht och väldoftande. Som perfekt avslutning under kvällstimmarna efter en solig sommardag, eller varför inte som en inbjudande start på dagen.


[Foto: Hemmakatten]

- Limegröna ljus från SIA. Doftar cucumber leaf & melon.
- Citron- och mentholtvål i läcker flaska från Isabella Smith, Balders Hage.
- Zinkpräglat fat från Miljögården, Blomsterhuset.
- Munblåst ljushållare från Sara Hammar, med glashytta i Skärhamn.
- Handdukar i havets färger från Hemtex (blommig) och Himla (smalrandig).

© COPYRIGHT 2009 Hemmakatten

Några av sommarens sötaste saker hittar jag i butikerna Balders Hage och Grandma´s i Göteborg. Balders Hage har rimliga priser och trevliga presenter med fokus på småprylar, husgeråd, leksaker och fina tyger från bl.a. Nyblom & Kollén. Grandma´s kör den mer klassiska linjen inspirerad av amerikansk östkust. Här finns nötbruna och bo-vid-havet-vita möbler. Tavlor, lampor samt textilier, t.ex. sänglinne från Lexington och gardiner/kuddar från Himla. Även vackert och färgsprakande porslin från Mateus och GreenGate hittar du här. Jag kommer att återvända mer ingående till respektive butik, men njut så länge av ett litet sommarstilleben.


[Foto: Hemmakatten]

- Björnbärsmarmelad med choklad och tahitivanilj från Valmas döttrar. Finns också i smakerna hallon, fikon eller citrus, alla i lika fina burkar. Butik Balders Hage.
- Luxury Hand & Nail Cream with Shea Butter från Heathcote & Ivory. Doften Country Blossom är ljuvlig, som en mix av sommaräng och mormors parfym. Finns i flertalet dofter, tex Vintage Rose. Butik Balders Hage.
- Det fina fågel- och blommönstret sitter på en liten härlig plåtburk från Maileg. Butik Balders Hage.
- Turkost fat med sirlig bård från Mateus. Butik Grandma´s.
- Glad prickig porslinssked, handgjord från GreenGate. Butik Grandma´s.

© COPYRIGHT 2009 Hemmakatten