Hämnden
[Foto: IMDb.com]
Den danska filmen Hämnden från 2010 fick en Oscar för bästa utländska film. Nu när jag har sett den förstår jag varför och kan säga att det var välförtjänt.
Hämnden vrider och vänder på temat hämnd - när du blir utsatt för ett brott, mobbing eller allmänt kränkande beteende, hur ska du då förhålla dig? Vända andra kinden till eller ge igen för att visa att du är starkare än den andre, för att markera att mig sätter sig ingen på? Ämnet har många bottnar och det finns inga entydiga svar. I teorin är det en sak att ha en åsikt, men när det verkligen gäller, när det bränner till, var står ens moraliska kompass då? Visar den "den rätta vägen" eller slår du in på den grumliga, snåriga stigen som leder mot hämnd? Till en i början kan hämnden te sig lockande, som en ryggmärgsreflex, slår du mig så slår jag dig, men när det sunda förnuftet får chans att träda in, visar de flesta situationer att våld leder till mer våld. Och att omtanke, hänsyn, att prata och reda ut konflikter är ett mer hållbart tillvägagångssätt. Medicinen mot hämnd heter empati. En riktigt stor dos för att den ska vara verkningsfull...
Elias, vars pappa Anton jobbar för läkare utan gränser [fint spelad av Mikael Persbrandt] blir dagligen trakasserad i skolan. När en ny pojke kommer till klassen blir det annorlunda. Christian, som precis förlorat sin mor, tar inte emot skit. Han försvarar Elias och vill gå hela vägen när det gäller kränkningar. Andra kinden till existerar inte. Nej, här är det båda nävarna och diverse tillhyggen som gäller. Ilskan och sorgen efter modern river och sliter inom honom. Kanske vill han bara ha en ursäkt för att få leva ut sina känslor... Elias som ser Christian som sin räddare och enda förtrogna är beredd att gå långt för att behålla vänskapen. Men hur långt är det möjligt att göra som någon annan vill innan det är dags att kalla även det för kränkning? Hur långt ska du gå för att bli omtyckt? Elias moraliska kompass är gedigen men kan Christian få honom ur spel?
Parallellt till pojken Elias ställningsstagande har även hans föräldrar en del att brottas med. Särskilt pappa Anton som i sin roll som läkare i Afrika får se och ta hand om de mest fasansfulla skador. Många gjorda av en grym man i området. Och så en dag kommer denna man in till sjuklägret då han själv behöver vård. Har han rätt till det när han har dödat så många? Anton ställs inför ett minst sagt moraliskt dilemma. Har alla rätt till vård och behandling? Även en mördare?
Hämnden är en film med många bottnar och jag blir berörd. Det handlar om begreppet hämnd, vuxna relationer, ung vänskap, rätten att försvara sig, rätten till liv... Det går inte att värja sig för den här filmen. Skådespelarna använder små medel till starka uttryck och det är helgjutet över hela linjen från huvudroller till minsta biroll. Danska regissören Susanne Bier har verkligen lyckats med både rollbesättningen och att förmedla sitt budskap utan pekpinnar. Med många nyanser och mycket empati. Ungefär så som hämnden bör bemötas...
[Foto: IMDb.com]
© COPYRIGHT 2012 Hemmakatten
