hemmakatten

[Foto: IMDb.com]

Paris, juli 1942. Massarresteringar av franska judar görs över hela staden av den franska polisen tillsammans med tyskarna. En tioårig flicka vid namn Sarah försöker rädda sin lillebror och låser in honom i garderoben när polisen kommer till deras lägenhet. Hon gömmer garderobsnyckeln i sin klänningsficka. Sedan går allt snabbt. Sarah och hennes föräldrar förs till Vel´d´Hiv, idrottshallen som blev ihopsamlingsplatsen för tusentals judiska familjer i väntan på deportation till koncentrationslägren. Dagarna i velodromen framhärdas under ofattbara förhållanden, där stanken från människorna är lika stark som oron och skräcken inför vad som väntar. Den lilla Sarah håller hårt i den stora nyckeln, klamrar sig fast vid den och hoppas in i det sista att hon ska kunna återvända till lägenheten och släppa ut sin bror. Men ödet vill annorlunda. Familjen skickas vidare till koncentrationsläger och dagar blir till veckor, ja till och med månader. Det enda Sarah kan tänka på, och det enda som håller henne uppe, är viljan att komma tillbaka till Paris och kunna befria sin lillebror. Hon håller desperat fast vid järnnyckeln. Hoppet finns i nyckeln. Sarahs nyckel.


[Foto: IMDb.com]

60 år senare, inför årsdagen av Vel´d´Hiv ska journalisten Julia Jarmond skriva en omfattande artikel om denna svarta fläck i Frankrikes historia samtidigt som hon ska flytta in i makens familjs gamla Paris-lägenhet. En lägenhet som visar sig ha stark anknytning till den artikel hon ska skriva. Det är samma lägenhet som Sarah bodde i. Julia blir väldigt berörd av Sarahs öde och satsar all sin tid på att göra efterforskningar och försöka ta reda på vad som hände Sarah och hennes familj. Det blir inte bara en historisk resa för Julia utan även en inre sådan då hon ställs inför tuffa livsavgörande beslut under månaderna som följer.

Filmen är oerhört gripande. Kristin Scott Thomas som spelar Julia har aldrig varit bättre. Hon växlar i sina känslolägen och jag kan känna hennes starka engagemang. Likaså kan jag känna Sarahs allt mer växande desperation inför att ha lämnat sin lillebror ensam i lägenheten. Den krampaktiga kampen mot tiden, och det allt mer krampaktiga taget om nyckeln är inget annat än en kamp för livet. Mélusine Mayance gör Sarah på ett nästan overkligt bra sätt. Filmen är sorglig och ändå märkvärdigt upplyftande trots allt. Mitt i all tragik finns medmänsklighet och kärlek till din nästa. Sarahs nyckel är en film som alla bör se. Det ökar förståelsen för historien och människors reaktioner i kris och umbäranden. Och det blir tydligt att ibland när vi fattar vissa beslut kommer livet att förändras för alltid.


[Foto: IMDb.com]

© COPYRIGHT 2011 Hemmakatten