I rymden finns inga känslor
[Foto: Kulturbloggen.com]
I rymden finns inga känslor och det är precis det som Simon [Bill Skarsgård] tycker är så skönt. Vetenskapliga fakta som grundar sig i matematiska beräkningar och fysiska observationer. Inget joxande med känslor eller fysisk beröring. Innesluten i en kapsel flyger Simon i tankens värld ut i rymden för att få distans till verkligheten som är svår att hantera. Simon har Aspergers syndrom och tar allt som sker bokstavligt. Han flyttar in hos sin storebror Sam [Martin Wallström] då hans mor slänger ut honom efter en incident från mycket. Sam är snäll och vill verkligen sin brors bästa. Försöker skapa en tillvaro som Simon klarar av att leva i. Sams sambo är dock inte lika förtjust och snart brakar relationen. Flickvännen flyttar ut och det har både Sam och Simon svårt att tackla, fast på olika plan. Deras värld blir omkullkastad vilket inte passar Simon. Han trivs bäst när tillvaron har ett inrutat mönster. Då känner han sig trygg. Lika mycket som Simon ogillar fysisk beröring och förändringar, lika mycket vill han ha struktur, samma rutiner varje dag, inga överraskningar. Simon vill att allt ska bli som förut och bestämmer sig för att hitta en ny flickvän till brorsan.
Det är inte helt lätt att hitta någon som matchar Simons krav. De är höga. För sin och brodern Sams del försöker han ändå. Men så finns det det där som kallas livet. Och människor. Och känslor. Hur gärna man än vill ruta in vardagen och planera bort alla överraskningsmoment - och ovälkomna känslor - finns det alltid något som ställer världen på ända. I Simons fall heter detta fenomen Jennifer [Cecilia Forss]. Om Simon måste ha ordning står Jennifer för kaos, sprallighet och fysisk närhet. Det blir en krock, en sprakande stjärnsmäll som får Simons planet att ändra bana.
Den här svenska komedin från 2010 är varm, humoristisk och bjuder på många tänkvärda repliker. Onliners som etsar sig fast. Humor med en allvarlig underton. Jag gillar den här filmen skarpt. Ibland kan jag förstå helt och hållet vad Simon är ute efter. Man behöver ju inte direkt ha Aspergers syndrom för att gilla struktur, vardagliga rutiner och kontroll om jag säger så... Jag skulle nog också behöva en Jennifer i mitt liv. Som skakar om lite och tillför en knivsudd kaos, en stor portion glädje och upptåg. Det finns mycket att säga om den här filmen men jag stannar här. I rymden finns inga känslor rekommenderas!
[Foto: cdon.se]
© COPYRIGHT 2011 Hemmakatten
Ja den ger kanske inte helt rätt beskrivning av Asperger men jag gillar den med. Vi satt fem stycken med liknande diagnoser och såg den ihop och skrattade gott kan man säga ;-)
Jag har Asperger syndrom. Som framgår av debattinlägg på olika internetforum så varierar reaktionerna hos andra personer med Asperger syndrom. En del har reagerat lika negativt som jag själv.
I flera år har jag filmat och skickat till föreningsdrivna lokal-TV-stationer runtom i Sverige, för att främja rättigheter för oss som har psykiatrisk diagnos. Jag förstår inte varför de som vill skildra en minoritetsgrupp har så svårt för att först kontakta oss som tillhör ifrågavarande minoritetsgrupp. Personer som tillhör andra minoritetsgrupper har ju i andra sammanhang protesterat av motsvarande skäl.
Jag har skrivit till produktionsbolaget som producerade filmen, till SVT som finansierade den kortare TV-versionen, till SF som distribuerar filmen och till Svenska Filminstitutet som finansierade långfilmen. Jag tycker det talar för sig själv att ingen svarat.
