hemmakatten

[Foto: IMDb.com]

Två trasiga människor möts på en bro i Paris. Deras sargade livsöden håller sakta men säkert på att dra ner dem i fördärvet. Inte blir det bättre av att de möts. Det katalyserar den destruktiva livsstilen än mer. Mannen heter Alex [Denis Lavant] och han är uteliggare på Paris gator. Han har hittat en tillfällig fristad på bron Pont-Neuf som håller på att renoveras. Med Seine och Pariskvarteren som bakgrund är fonden oerhört vacker men accentuerar också effektivt kontrasten till misären dessa människor upplever känslomässigt och lever vardagen i. Det är inget vackert överhuvudtaget med att sova utomhus och inte ha mat för dagen. Så en dag hittar Michèle [Juliette Binoche] till bron. Hon är på flykt från sitt förflutna och slår sig till ro på en av stenbänkarna. Först möts hon av misstanke av brons övriga boende men på något sätt knyter Alex och Michèle an till varandra. Två vilsna skepp i kvav klamrar sig desperat fast vid varandra. Vem kommer att drunkna först?

Jag måste erkänna att jag var inte helt på humör för denna typ av svart dramatik när jag tittade på De älskade på Pont-Neuf. Huvudrollkaraktärernas självdestruktiva liv och allt mer påtagliga väg mot undergången kändes mest obehaglig och sorglig. Jag vill hellre bli upplyft och inspirerad när jag ser en film, inte få känslan av att själv leta upp en egen bro att hoppa ifrån, om jag ska hårddra det lite. Dock övergick denna känsla tack vare slutet av filmen. Filmens foto är genomgående slående. Fyrverkerier mot en nattsvart himmel i Paris som speglas i floden Seine, ja det konkurrerar ut det mesta. De kalla tunnelbanebilderna, panoreringarna över de historiska byggnaderna, genom slitna kvarter och närbilder på den pampiga, även den något sargade, gamla bron är ett stort uttropstecken filmen igenom. Magnifikt foto helt enkelt.


[Foto: IMDb.com]

Filmen är inte helt lätt att ta till sig men som helhet, efter att den sjunkit in ett tag, är den sevärd och känslomässigt utmanande. Sedan De älskande på Pont-Neuf spelades in 1991 har den franska skådespelerskan Juliette Binoche cementerat sin framgångsrika karriär, bl.a. med Kieslowski's Frihet - den blå filmen, fått en Oscar för sin roll i Den engelska patienten och haft huvudrollen i Lasse Hallströms Chocolat. På senare tid har hon även dykt upp i amerikanska lättsamma romantiska komedier som Min brors flickvän. 100-tals mil från rollen som Michèle. Jag borde väl egentligen vara nöjd med det då jag gillar den typen av filmer, men i jämförelse med Juliettes rollprestation i De älskande på Pont-Neuf är det tyvärr inte bara på gott det här med att åka till landet "over there" och göra filmkarriär...

Se istället franska vardagsfilmen Paris från 2008 där Binoche spelar den omtänksamma systern till en professionell dansare som lider av hjärtproblem. Varm, realistiskt och ett stänk av romantik. En film i min smak!


[Foto: IMDb.com]

© COPYRIGHT 2010 Hemmakatten