hemmakatten

[Foto: Hemmakatten, av filmens dvd-omslag]

Det här är kanske den bästa svenska filmen på flera år! Ja, jag gillar filmen Flickan skarpt. 10-åriga flickan lämnas ensam sommaren 1981 medan resten av hennes familj åker till Afrika för biståndsarbete. Tanken är naturligtvis inte att flickan ska vara själv utan en faster [utmärkt spelad av Tova Magnusson-Norling] rings in som ska bo tillsammans med henne och hålla koll de veckor familjen är borta. Fastern, som så många andra vuxna, är fast i sig själv, sitt ego och sina intressen (musik och alldeles för mycket vin) och när hon får chansen att åka på semester med senaste flörten, sticker hon snabbare än man hinner säga en flaska rödtjut. Flickan talar inte om för någon att hon är ensam utan mörklägger hela situationen för att få fortsätta råda sig själv. På gott och ont.

Blanca Engström spelar flickan på ett fenomenalt självlysande sätt där ögonen, blicken och kroppspråket säger mer än tusen ord. Hon reder sig ganska gott själv till en början men utan en klok och guidande vuxenhand försätter hon sig och tvingas av andra in i situationer som är svåra att hantera i den åldern, ja kanske i vilken ålder som helst. De vuxna runt omkring henne är för upptagna för att verkligen se henne. De har så många egna problem att människor utanför det egna individuella epicentrum blir distansaktiga och dimmigt perifera.

Flickan är en film som berör på många plan. Ett barns uppvaknande och möte med den vuxna världen kan ibland vara rå och kall. Det går inte att lita på vem som helst. Jag måste säga att det som taggar mig mest är pappans och mammans förklaring till varför hela familjen måste åka ifrån flickan den här sommaren. "Det är många barn som behöver vår hjälp därnere, vi kan inte svika dem". "Barnen har inte ens vatten att dricka, de dör varenda dag. Tycker inte du att vi ska komma dit och hjälpa dem?" Varför är det så mycket lättare för en del föräldrar att engagera sig i utomstående projekt än i sina egna familjemedlemmar? Att sätta sina egna intressen och behov före allt annat? Är barnen i Afrika viktigare än den egen dottern? Svika barnen i Afrika går verkligen inte, men att man kanske på så sätt sviker sin egen dotter finns inte ens som reflektion hos flickans föräldrar.

Jag har väldigt svårt för den typen av polemik. Oansvarigt och märkligt resonerat. Bra spel i rollen som mamma av Annika Hallin, som pendlar mellan starkt egenintresse och kärlek till sin dotter. Självklart bryr hon sig om sin dotter, men inte tillräckligt mycket för att avstå från sin resa.

Sommaren bjuder på många äventyr och konflikter. Ensamhet och upptäcksfärder. Flickan är en drabbande film, delvis otäck, delvis cynisk och rolig när den visar de vuxnas tillkortakommanden. Vem är det som är barn egentligen? Väldigt stark. Väldigt bra skådespeleri över hela linjen. Filmen Flickan går rakt in i hjärtat.

© COPYRIGHT 2010 Hemmakatten