hemmakatten

[Foto: Hemmakatten]

Sjöjungfrun är titeln på Camilla Läckbergs sjätte roman i Fjällbacka-sviten där polisen Patrik Hedström och hans sambo Erica Falck löser brott på västkusten.

Efter att ha sett filmatiseringarna av Läckbergs romaner Stenhuggaren och Olycksfågeln på TV i julas ville jag tillbaka till ursprunget, texten, böckerna. Därför att tyvärr har tv-formatet inte gjort Läckbergs otäcka och intrikata historier rättvisa. Visserligen är det alltid trevligt att titta på bra skådespelare som Niklas Hjulström och Elisabeth Carlsson samt känna igen Fjällbacka-vyer, men för övrigt blev serierna en besvikels i hur handling och intrigerna presenterades.

Sjöjungfrun är till min glädje riktigt bra och tar tag redan på första sidan. Läckberg har en fin förmåga att i romanens första meningar väcka intresse och jag vill bara läsa vidare. Handlingen kretsar kring Christian Thydell som precis har fått sin första roman Sjöjungfrun utgiven. Men trots den fina kritiken kring boken och all positiv uppståndelse är det något som inte stämmer. Christian verkar jagad och besvärad. Erica, själv en publicerad författare som har lärt känna Christian under skrivandets gång, märker att det är något som tynger honom. När sedan en vän till Christian spårlöst försvinner i Fjällbacka och senare hittas under isen - mördad - blir det än mer påtagligt att under ytan vilar något fruktansvärt. Som vill upp, som kräver hämnd. Patrik Hedström får fullt upp att göra under årets kallaste månader. Och Erica sin vana trogen kan inte låta blir att nyfiken följa polisutredningen samt göra sin egen.

Sjöjungfrun är spännande. Mer psykologiskt inträngande än vanligt för Läckberg och kuslig intrig som sätter fantasin i rörelse. Läckberg är bäst i bokform. Så är det bara. Jag ska snart ge mig på den sjunde romanen Fyrvaktaren som kom förra året.

© COPYRIGHT 2010 Hemmakatten