Lilla Änggården

Lilla Änggården
Lummig omgivningEntré till Kaffestugan
[Foto: Hemmakatten]

I söndags var det meningen att jag för första gången skulle gå på visningen av Lilla Änggården. Det verkar så himla mysigt. Det är ett hem från tre sekler, med fokus på sekelskiftet vid 1900, där den guidade visningen är dramatiserad och besökarna hälsas välkomna och guidas av husan eller frun i huset. Iklädda tidsenliga kläder. Och sedan kan man pusta ut och njuta i den gemytliga kaffestugan med kakbuffé eller sitta ute på gården utanför huset.

Och det började bra. Ett stilla sensommarregn som ändå kändes helt ok, sommarklänning och tunn kofta på och paraply redo. Gången upp till det vita vackra trähuset knastrade hemtrevligt och grönskan spirade i den stora trädgården. Väl framme vid entrén ser jag några regnklädda människor och tänker att detta är väl lugnt. Vi kommer med visningen kl 15. Men så började dagens hinderbana.

KaffestuganHär kan det ätas kakbuffé som på mormors tid
I kafét finns små saker till försäljning......en del med specifik koppling till Lilla Änggården
Mysiga kaféplatser. Ännu mysigare utan regn...Tappra utefikare
[Foto: Hemmakatten]

Det visar sig vara lång kö till kassan med biljetter och när vi börjar närma oss finns det bara två biljetter kvar som går direkt. Och dagens sista visning kl 16 är redan full. Träffade på ett par som hade varit mer förutseende än vi. De hade redan några timmar tidigare varit på plats och köpt biljetter. Jag tänkte direkt att här finns en affärsidé. Varför inte hänga på låset vid öppningsdags och köpa upp ett stort antal entrébiljetter som sedan säljs till högstbjudande till hugade spekulanter och historieintresserade? Men då jag varken är morgonpigg eller gillar fula affärsstrategier lade jag den tanken på hyllan ganska snabbt. Även om jag i det läget gärna hade betalat lite extra för att komma med...

Grusgången till kolonilotternaOdlingsglädje i kolonilotterna

Kreativiteten spirar i kolonilotterna
[Foto: Hemmakatten]

Nåväl, vi kan väl njuta av den vackra omgivningen istället och titta på de fina kolonilotterna. Nu när vi inte får vår historiska dos kan vi i alla fall få odlings- och blomsterinspiration. Och få till några fina foton till bloggen (tänkte jag). Jag hann knappt tänka fotograferingstanken förrän det började hällregna. Och regna ännu mer. Vattendroppar på kameralinsen är ingen höjdare. Så ganska många (allt för många) foton har en konstig fläck i överkant efter det sat... jag menar något irriterande regnet.

Blommande kolonilotter
På väg från Lilla Änggården till Botaniska Trädgården
[Foto: Hemmakatten]

Visst, kolonilotterna var väldigt vackra och blommade för fullt men jag kunde inte till 100% njuta av intrycken när jag var tvungen att dels skydda kameran från regnet samtidigt som jag skulle få till någon bra bild och dessutom gå slalom mellan vattenpölar och gegga i sommarskorna som ganska snabbt talade om för mina fötter att de inte tål väta speciellt bra. Jag vet inte vad det är med fötter. Men kalla och våta är inget för mig och mitt humör...

Till Botaniska!
Utställning i butken av Grön Rehabfin utsmyckning i betong, till trädgård eller hemmet
läcker betongstol
[Foto: Hemmakatten]

Vi gav oss sedan i rask takt till Botaniska Trädgården, först med ett stopp i den mysiga butiken där det en trappa upp pågår en väldigt intressant utställning i Galleri Floras Rike. iVäxtriket heter utställningen och fyra konstnärer undersöker växtriket med olika material. Fiberbetongföremålen av Anders Lönn faller mig i smaken!

Utställning i Galleri Floras Rike

Flora välkomnar besökarna till utställningenOvanlig tavla
[Foto: Hemmakatten]

Därefter tog vi en värmande fika i restaurang Botaniska Paviljongen längre in i Botaniska Trädgården. Där fötterna och skorna fick chansen att torka en smula. Vilket var ett bra drag. För när vi sedan skulle traska hem igen slutade plötsligt himlan att gråta och det blev uppehåll. Jippie!

ut i regnet igenKaféet i Botaniska, under skyddande tak

[Foto: Hemmakatten]

Förhoppningsvis blir det av att jag kommer med en visning på Lilla Änggården innan hösten är här på allvar. Jag skulle tycka att det var så kul att få höra historien om familjen som bodde där och hur livet var på den tiden. Men då måste jag vara mer förutseende och komma tidigare innan visningen börjar...Någon som är morgonpigg och kan köpa biljetter i förväg?

© COPYRIGHT 2010 Hemmakatten

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0